En 6 månaders matvanor - vad får min lilla tjej för mat ?

Tänkte bara skriva ner hur en typisk dag ser ut nu för min lilla tjej som blir 6 månader om en vecka ungefär.

Jag har precis fått in en rutin på maten sådär +- en timma.

Så här ser en typisk dag ut:


Vaknar kl 6-7, ammas
Frukost kl 8-9, gröt och lite mjölkersättning att dricka
Lunch mellan kl 11-13, puré och lite mjölkersättning att dricka
Mellis ca 14-15, halv banan (mosad såklart) och lite ersättning att dricka
Middag 17-18, puré och ersättning att dricka.
Kvällsmål, 20-21, ammas + ev ersättnig innan eller efter

Sen vaknar hon oftast 1 gång per natt ibland vid 2, ibland vid 4 och ibland inte alls som nu inatt. Då sov hon från 21.30 till 6, vilket kändes superbra. Men då ammades hon plus fick lite ersättning 30 minuter senare.
Så jag ska nog börja med lite ersättning nu också innan sista amningen eller så har vi funderat på att lägga in ett grötmål till kvällsmål och sen amning,
Vi får ser hur det ter sig nu framöver.

Känns iallafall superbra just nu. Hon börjar få in bra rutiner och så har det inte varit alls sen hon föddes. SKÖNT!
Det kom nu vid ca 5 månaders ålder. Då började hon få in sovrutinen. Hon somnade alltid mellan 20-22 och vaknade alltid 1 gång per natt. Sov ca 5 h i stöten. Sen vaknade hon igen vid morgonkvisten mellan 6-7 och vill äta. Men på dagtid vid 5 månader helammade jag nästan förutom en pure måltid till middag. Och då var det amning varannan timma. Lade ganska snabbt in en lunch och en middag med puré, Sen 5 månader och en vecka gammal åt hon pure som en galning. Morot var favoriten och sen är det gott med morot och potatis, potatis och palsternacka och morot, broccoli, potatis etc.
Gröt var aldrig hennes grej tills för 1 vecka sedan då hon plötsligt ville ha det och åt på friskt. Hon kanske hade fått smak på mat sen hon började äta puréer. Vi provade gröt då hon var 4 månader. NEJ USCH, tyckte hon nog. Sen provade vi lite då och då i 1 månads tid. NEJ DÅ, det gick inte. La ner det tills sambon provade igen för 1 vecka sen som sagt. SUPERBRA att allt går så lätt nu. Gröt, puré, banan.
Ska införa äpple nästa vecka. Göra egna äpplepuréer.

Depessionen i en vecka - bleknade bort när B tog flaskan efter 2 månaders försök

Depressionen som slog till som en blixt på klar himmel förra torsdagen eller var det onsdagen, kommer inte ihåg, är iallafall nästan som bortblåst nu. Känns såå mkt bättre. Vet inte vad som hände.
Det var verkligen som en blixt som slog ner i mig och allt kändes tungt, jobbigt, hårt, svprt. Jag ville inte gå ut, ville inte göra nåt, ville mest ligga. Jätteskumt kändes det. Mådde riktigt uselt.
Sen kändes det så i nästan en vecka innan det lättade och försvann.
Idag känns det mycket bättre, även om jag är otroligt trött då jag senaste 2 nätterna sovit ryckigt ca 6h per natt. Jag vaknar liksom hela tiden och vände mig och har mig. Har så ont i ryggen. Fattar inte varför det inte försvinner snart. Jag har börjat träna lite styrka lite lätt såhär 5,5 månad efter förlossningen ju.
Jag har iaf ett litet program jag ska börja med idag nu. Får köra på det i 1 månad och se om det blivit någon förbättring.
Iallafall så var det som att min yngsta dotter B kände på sig att något var fel för i söndags så tog hon äntligen flaskan efter 2 månaders försök. Kändes som en tung sten ramlade av mig just då. Ååh så skönt det var. Vi hade varit på babysim, hennes sista inför sommaren. Det enda jag orkade med den dagen. Puuh! Men iaf så efter babysimmet så tog hon plötsligt flaskan. Först fick hon banan efter lektionen. Jag började ge henne lite banan veckan innan och det gick superbra så hon får det som mellanmål nu nästan varje dag.
Iallafall så gjorde sambon iodning en flaska bara för att prova men den tog hon inte då. Så vi gick ut i bilen och jag kände på mig att hon var törstig eller det verkade så. Hon var lite sådär skrikgnällig. Så medans sambo höll på med stora tjejen och kollade lite saker med bilen så provade jag att ge henne flaskan medans hon satt i babyskyddet i bilen. Och vips så tog hon den och jag bara stod där och LOG och var helt tyst för jag ville inte förstöre "the moment". Så sambon visste inget förrän hon hade druckit cirka 50 ml. Då såg han att nåt var på G och han hade undrat vaför jag stod och log så länge.
YES! Där satt den! Så då drack hon 90 ml och sen efter det har hon fortsatt ta flaskan. Känns så bra, en sån frihet. För annars har det varit amning varannan timma som gällt även fast hon var 5 månader gammal liksom. Det är så uttröttande, man får ingen frihet. Känner sig instängd. Så gjorde jag iaf. Har känt mig instängd länge nu. Inte kunnat göra något alls utan B, tagit med henne överallt jag gått. Har kunnat sträcka mig till att gå ensam till affären. Kul va!
Denna trötthet och denna instängdhet gjorde mig koko ibland. Så det känns så skönt att flaskan funkar nu. Sen är det också det här med min smärta i leder och så som göra att jag vill sluta. Jag har haft ont sen förlossningen. Ont i fingar, fötter, knän ibland. Måste ha inneskor och bra skor för att det inte ska bli för jobbigt att gå. Detta slutar när jag ammar, det vet jag.
Och nu om en vecka blir B 6 månader och det passar ju lägligt att sluta då. Det rekommenderas ju att man ammar i 6 månader. Så jag har ingen ångest. Känns så bra att B har fått den bra bröstmjölken så länge. Känns så bra att jag tog beslutet att amma även om jag visste att jag skulle få problem. Hade samma problem med äldsta dottern A, men dom försvann gradvis när jag slutat amma. Den gången var ändå mycket värre än denna gång.
Så jag är stolt över mig själv att jag tänkte på B i första hand när jag tog beslutet att amma trots min egen smärta. Stod i valet och kvalet där i slutet av graviditeten. Känns just nu i fingrarna i denna stund när jag sitter här och skriver. Stela, lite ont sådär.
Men nu har jag redan trappat ner på amningen sen B tog flaskan så det går mot ljusare tider.
Just nu ammas hon morgon, kväll och natt. Däremellan får hon gröt, puré, banan och ersättning att dricka.

När Juli månad börjar har B slutat amma helt. Det vet jag. Nu trappar jag ner lite långsamt här.

Är deprimerad , låg självkänsla , känslosvall , ledsen - 5,5 månad efter förlossningen

Usch, jag mår inte alls bra. Har därför knappt orkat skriva. För 30 minuter sen låg jag i min säng och grinade för jag känner mig så äcklig och tjock och ful. Fattar inte vad som hänt. Bara går upp och upp i vikt. Är nu bara 4 kg från min vikt samma dag som förlossningen. Det är ju för fan sjukt.
VAD ÄR DET FÖR FEL, in i helvete vad arg jag blir och ledsen. Så här vill jag inte se ut. Ser hemskt ut. Tjock, tjock tjock. Jag menar jämfört med innan .Vissa kanske fortfarande tycker att jag ser ok ut, dom som inte sett mig när jag vägde 16 kg mindre än så här.
Innan jag fick barn överhuvudtaget så vägde jag 16 kg mindre än vad jag väger nu.
USCH! Jag har inget självförtroende kvar knappt. Ser på mig själv och skäms. Mår dåligt. Blir ledsen.
Spelar ingen roll att jag tränar och tränar. Tränar 4 ggr i veckan på min motionscykel eller vad heter det nu. En orbitrek eller nåt. Men det verkar inte spela någon roll.
Jag ökar i vikt och gjort det som senaste 3 månaderna. Och känslosvall har jag. Ledsen blir jag. Hormonfel kanske jag har.
Helammar nästan fortfarande. Lilltjejen tar väl lite smakprovspure vid 18 tiden på kvällen men mer än så är det inte.
Imte ens av amningen går jag ner, snarare upp i vikt.
Något är fel på min kropp, mitt system.
Jag tål inte att gå till stranden, tål inte att gå ut i folksamlingar längre pga min låga självkänsla. Orkar inte se alla andra snygga människor och tänka på att så där kunde jag sett ut. Men det gör jag inte. Om jag ändå såg ut så. Om jag ändå inte såg ut så här. Jag får helt enkelt bara såna tankar och blir så tråkig och sur och irriterad. Så det är lönlöst. Ingen rolig mamma helt enkelt. Bättre att gå till ställen där man får vara själv.
Trodde aldrig det skulle bli så här illa. Varför är det så här???
Ingen jag känner ser ut så här. Jag vill inte ens träffa kompisar längre knappt. Alla väger ju 15kg mindre än mig. Mår bara dåligt av det.
Det sitter i hjärnan på mig. USCH USCH USCH. Fattar inte hur jag kunnat gå upp 7 kg på ca 3 månader. Det är ju nåt som är fel på mig? Vad är fel?
Jag har samma matvanor som alltid, tränar. Vad mer kan man göra? Jovisst man kan äta ännu bättre. Men jag orkar inte det just nu. Vill inte äta bara sallader. Jag äter choklad och punkt slut. Förut gick det ju bra när jag tränade och åt choklad, dvs när jag inte var gravid. Det hände ju inget då. Vad är felet nu?

Jag känner mig så less på allt. Deprimerad. Trött. Nere. Ska ta en dusch och lägga mig i sängen och deppa och stirra i taket eller väggen eller nåt. Allt känns så dött. Båda barnen sover just nu. Men snart vaknar nog minstingen och ska ha bröst.

Jag är förälskad i min lilla bebis, min going!

När jag jämför A och B som bebisar och mig själv hur jag kände, så är det faktiskt stor skillnad. Den här gången 2 år senare mår jag bättre, har mer energi, orkar mer, aningen mindre krämpor, amningen går bättre, allting är bekant och inte nytt.
Sen är jag liksom förälskad i min lilla bebis. Det känns liksom inte på samma sätt som med A. Nu med B är det som att det klickade direkt. Jag connectade direkt liksom. Hon är så goo. Konstigt egentligen att det inte var så med A. Det har liksom växt fram mer och mer med A.
Men nu känner jag ändå mer för B än A. Hemskt att säga men jag tycker liksom mer om B. Varför är det så?
Hon är så himla go och glad. Just nu är A så trotsig, tjurig, busig och gnällig. Det är väl inte det som gör det. Jag vet bara inte vad det är. Jag kanske hade en depression med A. Jag var aldrig ute och gick. Höll mig jämt inne med A. Orkade inte gå ut. Orkade nästan ingenting.
Nu tar jag mig ut med både A och B, ut i solen.

Min lilla going är så gooo så gooo. När man egentligen inte vill gå upp på morgonen och är jättetrött så får man ändå alltid jätteleenden och lycka i ögonen på lilla B när hon ser mig. Då blir man inte arg ändå. Hon är en sån glad tjej.

Betessläpp idag och fasen vad sambon gör mig SUR

Var på utsläpp av kor idag med hela familjen. Hugaliga vad trött jag var som vanligt. Hade hellre velat sova men fick gå upp tidigt så man hann dit till 10. Allt tar extremt lång tid när man har 2 barn. En liten som måste ammas varannan timma och nästan alltid precis innan man ska iväg. Eller om det är 30 min innan så kan hon alltså ligga i 30 minuter. Helt otroligt! Ibland kan det gå på 10 min men det sker oftast då man själv är lugn och inte ska någonstans.
Iallfall så var vi iväg på betessläpp. Det stor på ARLAs mjölkpaket. Så sambob anmälde oss.
Men fyy sjutton vad mkt folk det var, det var ingen plats för en 4,5 månaders gammal bebis. Det vart mest jobbigt för mig som fick hålla koll på 2 ungar medans sambon roade sig med sin kompis, som också var där. Jag blev knappt presenterad för hans vänner. Ojdå, det glömde jag säger hann sen när jag nämner det. Det var så mycket folk så jag glömde det visst. Dålig stil tycker jag!
Sen kunde han knappt hålla koll på en unge ens utan jag fick sitta och leka och aktivera B i skuggan av vagnen och samtidigt hålla koll på A som sprang fram och tillbaka bland folken, sån tur var sprang hon inte för långt. Jag fick skrika åt henne ett par gånger att inte gå för långt men hon ser det oftast som en sport och gör tvärtemot. Så jag fick vara beredd att springa upp. Sambon stod rätt långt bort och snackade med sin kompis utan att ha en tanke alls på att jag inte hade det minsta kul utan satt och fokuserade helt på 2 barn. Såg inte en enda ko springa ut förrän senare när alla var i hagen redan och hälften av folket hade gått hem.
Då kunde ja ta mig en titt framme vid staketet eftersom då helt plötsligt kom sambon på att han kanske skulle sitta med Alva lite så jag kunde gå upp från filten. Nää usch det var ingen rolig dag. Jag kände mig som en uppasserska. Medans han står där och snackar och har skoj framför hagen. USCH vad arg jag blir. Inte kul att följa med på saker när man inte får en lugn stund själv. B var nämligen inte så nöjd, hon var lite gnällig och kunde inte somna bland allt sorl och alla människor och så. Och A hade spring i benen.
Och så klagar sambon på att jag är sur sen när vi åker hem. HOHO! HALLÅ! Jag har rätt att vara sur på honom. Jag får ALDRIG någon fri tid när jag har B hängades på bröstet varannan timma, hon vägrar ta flaska. Jag kan knappt gå utanför dörren. Jag är låst till henne. Jag får  aldrig  fri tid att träffa någon annan än mina barn eller sambon. Känns helt otroligt jobbigt. Jag kan verkligen knappt göra något alls. Skulle vara skönt att åka och simma. Men det skulle inte gå. Ibland äter B varje timma. Hur ska det gå. Jag gick på en massage för en vecka sen i samma område där vi bor. Var borta 1h och shit inte ens ifred fick jag vara. Sambon var tvungen att ringa och be mig komma hem för att B skrek och skrek och hade gjort det sen jag gick. Inte ens en lugn avslappnande massage får man. Sista 5 minuterna blev jag helspänd pga det. Han kan inte ens unna mig 1h ifred och ha hand om ett skrikande barn för min skull. Det är ju sjukt egentligen.
Jag blir så arg ibland. Och inte ens när man gör nåt tillsammans kan han ta ansvar och åtmistone se efter 1 barn. Varför ska man behöva göra nästan allt själv. Städa, plocka i ordning, roa barnen, tvätta, torka, fixa och så förväntas man laga mat på kvällen. Ibland orkar jag inte mer och låter han göra maten när han kommer hem. Känner mig helt slut efter en hel dag med skrik och trots. Skrik från B och trots från A.
Går ju på högvarv jämt. Det var så skönt när man hade ett jobb 8h om dagen. Det var så mkt lättare än att sköta allt hemma med 2 barn. Det är så sant så..jobba är lättare! Då kunde man slappna av på jobbet. Jobbade ungefär lika mkt framför datorn som inne i ett lab. Och det var så mkt lugnare än att vara här just nu i detta.

Har inte orkat skriva - är inte mig själv längre - ZOMBIE Zzz

Min hjärna känns som den är överhettad eller något för jag hänger inte med längre. Det beror nog på all trötthet. All sömnbrist. Det tar aldrig slut liksom. Nu är B snart 5 månader men vaknar ändå 2 ggr per natt och sen vid 7 på morgonen. Det tär på mig. Tär på mitt humör. Jag är jämt trött och ofta ont i huvet.
Nu har jag vart sjuk i över 1 vecka också men måste gå på högvarv ändå. Är helt slut.
Har vart hemma med B och A eftersom A inte är på förskolan mer än varannan vecka (15h i veckan regeln) så upp å hoppa kl 7 när man sovit kanske 5h osammanhängande sömn. Det har nu gått så långt att jag lägger in kylvaror inne på toaletten eller går in med dom där och undrar vad det är jag håller på med. Lägger saker fel, glömmer saker, fumlar, är lättirriterad, hängig, orklös. Orkar inte ta mig ut ofta pga detta. Nu är det speciellt för att jag vart sjuk. Vart inne med barnen hela veckan typ. Energin är otroligt låg.
B har vart snuvig och sjuk också hela veckan men A har mått bra. Hon var sjuk för 2 veckor sedan.
Mitt i allt har jag försökt öva A på att sluta med blöja. Det har gått ganska bra ändå. I onsdags orkade jag inte, det var en så otroligt tröttsam dag. Gick som i en drömvärld, zobieliknande. Tråkig mamma var jag, Lät A titta på film så jag kunde ta det lugnt. Jäkligt ont i halsen och hängig var jag. Kunde inte somna natten mot onsdag för varje gång jag var på väg att somna tappade jag andan och började hosta och var tvungen att dricka ett helt glas vatten. Så höll det på i 2,5 h tills jag satt upp och somnade. Den natten blev inte lång. Ont i huvet hela onsdagen sen. Räckte in med att dricka 3 koppar kaffe till frukost.

Barnvagnspromenadhysteri - Varför ut och gå varje dag efter förlossning?

Alltså jag förstår inte varför det är sån hysteri med att gå ut och gå med barnvagn direkt efter förlossningen. Gå ut och gå varje dag och träna bort kilona. Gå och gå och gå.
För min del funkar det inte. Det absolut tråkigaste som finns är ju promenader. Så himla uttråkande. Det är helt enkelt inte min grej. Jag aktiverar hjärnan för lite. Det måste hända nåt. Det är så trist att bara gå och gå. Visst om jag har ett specifikt mål då är det lättare. Tex att jag behöver hämta ut ett paket eller köpa nåt speciellt. Annars dör jag av tristess. Om jag ska gå för att träna behöver jag dans med svår koreografi för att tycka det är kul.
Och tänk dom som går flera timmar varje dag. Hur orkar man med denna tristess. Vad gör man. Tittar på träden, husen, omgivningen? Jeha, jättekul? Not!
Tråkigare kan det inte bli. Jag är hellre inne och springer på min orbitrek och tittar på TV samtidigt eller tränar lite dans med nintendo wii. Om det är träning man är ute efter när man går. För det är ju mest det nyblivna mammor är ute efter. Att försöka gå bort massa överflödiga kilon man lagt på sig.
Det är sån hysteri också. Sånt snack om att gå och gå promenader hela tiden. Blir så trött på det. Jag tycker det är skönt att sitta inne istället. Visst jag kan gå ut i parken en solig dag och sitta där istället. Sitta på en filt i solen och läsa en bok eller tidning. Men det är ju långt till den tiden kommer. Funkar inte riktigt nu.
Sen kan det ju vara trevligt att grilla korv eller nåt annat och sitta och mysa lite ute. Men det ska vara varmt och skönt också. Lätt att ta med sig 2 barn ska det vara. Inte massa på och avklädning och ditten och datten. Och så blir en blöt och måste in och byta etc etc. Har så stela muskler efter allt lyftande av 2-åringen nu som det är. Och det räcker! Går på massage ca 1 gång i veckan nu för att inte dö av stelhet och smärta. Mina axlar och nacke är inte bra alls.
Nää nu orkar jag inte ens sitta här mer för det gör ont i axlarna. Ska lägga mig på spikmattan ett tag.
Jo förresten måste bara skriva ner att jag tog min premiär joggingtur på orbitreken idag. 30 minuter medans 2-åringen var på förskolan och lilla 11-veckors tösen låg och sov. Kändes superskönt! Mådde så bra efteråt i en stund innan lillen vakanade och gallskrek av hunger och jag behövde åka och hämta stora flickan på förskolan. Gillar inte såna stressiga situationer. Får ju inte direkt komma för sent till hämtningen. Men jag klarade det. Kom precis på pricken.

Varför kan inte sambon städa, plocka, greja självmant??

Undar ofta varför sambon aldrig kan städa självmant. Inte plockar han upp eller plockar iordning efter sig självmant heller. Man får jämt gå och tjata som om han är ett litet barn. Det är som att ha 3 barn hemma alltså. Otroligt jobbigt!
Man får gå säga åt honom vad han ska göra hela tiden för han gör nästan ingenting självmant. Lite kredit kan han få för han kan lägga in en tvätt självmant. Men det är förstås för att han knappt har några kläder rena kvar. Men ibland även för att stora dottenr inte har några kläder kvar. Så det är ju tur det.
Men gissa då vad som händer istället. Ja då ligger tvätten framme tills jag hänger in den 3 dagar senare. Eller så säger jag åt honom att ta in den efter några dagar om jag blir irriterad och inte vill göra det varje gång.
Städat har han aldrig gjort självmant heller så länge jag kan minnas. Jag säger åt honom att dammsuga ibland. Han påstår att han inte tycker det är skitigt här. Påstår att han inte ser nån skit eller damm. Usch! Det är jämt dammigt och smutsigt här. Och så får man säga åt honom att städa upp efter sig när han kommit in med sina steniga och smutsiga kängor. Han drar alltid in små stenar som fastnar i sulorna och om det är blött blir det lerigt och skitigt och blött på golvet. Han går gärna in med skor och hämtar saker också. Även samma dag man dammsugit. Vad är detta? Även om man säger åt honom verkar det gå ut genom andra örat på momangen. Han verkar aldrig komma ihåg vad jag säger.
Det är så jobbigt att behöva tjata om allt. För jag kan inte ta hand om allt när jag har två småbarn att ta hand om.
Shit nu går han och tjatar och tjatar och tjatar också.. Fy fasen vad jobbigt..Vilket jävla tjat det är jämt. Nu när man fått lite tid för sig själv äntligen. Båda ungarna sover så får man inte ens sitta här vid datorn för nu måte man gå och lägga sig också. Ett jäkla tjat. Jag är så trött på att gå hemma och vara beroende av att amma varannan timma och ibland varje timma och aldrig få träffa gamla kompisar, gå ut och göra nåt på egen hand eller bara få vara själv utan barn. Jäkligt trött på det är jag. OCh så detta eviga tjat från sambon. Gå och lägg dig gå och lägg dig för du är så sur och tjatig. Men vad fan gör man om man har 3 ungar hemma. En vuxen och två små. Fy fasen!
När man är hemma så mkt som jag så vill man ha det fint och städat hemma. Mår skitdåligt av all skit och smuts och stök här hemma. Jag spenderar ju all min tid här nästan. Då måste jag för fasen trivas. Själv sitter han på jobbet, tränar på lunchen umgås med andra och får tid för sig själv hela tiden. Kommer hem och har trevligt med döttrarna och sen är allt frid och fröjd. Inte behöver han gå upp och amma på nätterna. Nää han sover igenom allt som en sten. Hör inte ett jota. Snarkar som ett kärnkraftverk också. Jag sover jämt med öronproppar för att kunna sova ens.
Nää usch vad arg jag är nu känner jag..
Nu blev han så arg för att jag sitter uppe så han gick och lade sig i vardagsrummet. Vad är det för barndomsfasoner.. så jäkla fånigt.
Det är jag som ska lämna stora dottern på förskolan imorgon och hämta henne och amma i natt och på morgonen och sen fixa och städa hemma. Varje morgon får man gå upp och plocka bort i köket. Det är aldrig rent där. Torka och torka och städa undan skräp och gamla muggar och tallrikar in i maskinen. Jag trivs inte att sitta och äta frukost när det ser ut som det gör.
Usch vad jag är trött på allt. Nu måste jag gå och lägga mig.
Orättvist är livet! Fy fasen!

Hade en kanondag idag faktiskt trots mina krämpor och negativitet!

Japp, det var den bästa dan på länge tror jag. Kändes suveränt.
Sambon är inte hemma och sover bort i 2 nätter nu och kommer på torsdag kväll igen. Så jag är själv med båda barnen och har varit lite orolig för hur det skulle gå.
Men jag bestämde mig för att göra nåt kul så att dagen går lite fortare och så att stora dottern får lite roligt också och inte bara sitta inne. Så vi åkte till Sjöfartsmuseet. Åkte kommunalt, det blev först buss och sen spårvagn. Och det är ju lite kul tycker stora dottern. Sen tittade vi på akvariet och sen fick hon leka lite där uppe i fikarummet och även längst upp där det fanns något sorts lekrum. Vi fikade även på kafét. Visst det var lite skrikigt ibland från lilla 10-veckors dottern men jag försökte att inte stressa upp mig och det gick ändå rätt bra. Fick amma 3 ggr på museet, så kan det gå. Men det vart ju 3 korta eftersom jag var lite stressad över att stora dottern inte kunde sitta still. Först var vi inne i akvariet och det gick ju bra, hon höll sig där inne i 5-10 minuter medans jag satt där på bänken och ammade. Sen blev det amning på kafét medans hon åt lite. Och sen satt hon i vagnen och läste en bok när jag ammade sista gången. Det var precis innna vi skulle åka hem. Hade helt enkelt tur att det gick så bra.
Sen sov lilla dottern som en stock och även efter att vi kommit hem. Och stora dottern somnade 2 minuter innan vi kom hem.. Lite lustigt. Det var lite jobbigt att lyfta upp henne 2 trappor men det gick bra. Fick ta yngsta dottern först och sen springa ner och ta äldsta.
Sen sov båda samtidigt en bra stund. Fick nog 40 min för mig själv vilket gjorde att jag fick nya krafter. Kändes så bra då. Lade mig på spikmattan och tog hand om massa email. Sen när stora dottern vaknade lagade vi middag tillsammans, åt den och sen lekte vi allihopa lite i hennes rum. Jag, lillasyster och hon. Pusslade lite. Sen tittade hon på barnprogram medans jag betalade lite räkningar och ammade lillen tex. Sen blev det till att spela råttfällan och sen läsa en kortis och välling. Sen blev det dock lite svårt att somna. Hon la sig vid 20.00 men somnade inte förrän 21.20. Skrek efter pappa. Ville ha en kram, men han är ju inte hemma. Sen skrek hon efter mig och skrek och skrek i 40 minuter av och till. Gick in dit 2 ggr men det blev inte bra förrän 3:e gången då vi satte oss i fåtöljen och pratade lite. Lilla dottern fick komma och sitta där med för hon vart hungrig och behövde ammas. Så där satt vi alla 3 och myste och pratade. Lilla sötisen (stora dottern), hon är så go när försöker berätta saker. Sen vart hon nöjd och kunde lägga sig i sängen och sova. Efter det skrek hon inte mer utan la sig och pratade lite för sig själv och somnade. Sen var det bara lilldotterns tur att skrika i 1 h lite av och till tills hon också somnade. Och här sitter jag nu och skriver lite. Har kört lite yogaövningar och stretchat lite efter att lillen också somnade. Sen blev det lite surfing på internet och mail och sånt. Och skriva lite här och snart är det väl sängen.
Ska gå och bortsta tänderna och göra iordning mig och kolla klart lite på filmen som går i bakgrunden. På smällen!
Allt som allt kändes dagen kanon! Superbra! Stora dottern var nöjd och lilla dottern får man väl säga att hon var nöjd. Hon fick även lite lek och uppmärksamhet emellanåt. Och jag var nöjd. SUPER!

Har känt mig lite låg senaste veckorna och nu är det riktigt illa

Har inte orkat skriva. Har tänkt på det men det har inte blivit av. Har nu fått så ont i fingrarna också så det gör ont att skriva.
Stelheten slog in inatt. Stela fingrar som tusan, orörliga. Det blev riktigt illa. Och sen igår kände jag i fötterna hur ont det gjorde när jag hade vart ute och gått en stund. Det gjorde ont i lederna liksom. Speciellt där tårna fäst till foten. Stel som en pinne känner jag mig ibland när jag suttit stilla eller legat länge också.
Men fingrarna är inte kul. Blir svårare att skriva på tangenterna och sticka tex.
Måste nog sluta med amningen. Det blev nämligen så här sist jag ammade också. Reumatisk värk!
Såå satans jobbigt. Blev inte som en vanlig människa efter ett tag. Det var så satans jobbigt och gå med smärta och stelhet hela tiden och tröttheten. Men sen avtog det och 6 mån efter att jag slutat amma var det riktigt bra igen.
Det verkar bryta ut när jag börjar amma. Något med hormonerna måste det vara. Någon relation till hormonnivåerna och sömnbristen man har nu.
Ont i nacke och axlar har jag jämt nu också. Imorgon ska jag på en massage igen. Får se om det blir lite bättre efter det. Nu orkar jag nog inte skriva mer. Stelheten är som värst på kvällen och natten och blir bättre efter frukosten.

Varför är jag inte sugen på sex - 8 veckor efter förlossningen

Sexlusten är noll alltså. Varför är jag inte sugen?
Nu när jag är själv i en vecka (utan sambon och 2-åringen). Endast hemma med lilltjejen på snart 8 veckor. Då tänkte jag att jag skulle prova och köra med massagestaven eller nåt för att få igång mig själv lite. Men det har gått 2 nätter nu och jag har liksom inte vart sugen så det har inte gått.
Och jag är aldrig sugen på sex nuförtiden. Undra om det är nåt fel på mig. Är det hormonerna? Är det för att jag ammar och är förälder? Det måste ju ha lite med det att göra. Brösten känns som att det är Betas nu, inte sambons. Känns fel när han håller på med dom. Känns inte bra liksom. Känns som att dom är till för annat nu. Till för att ge mat. Men så är det väl ett tag till.
Det gick ju över lite sen ändå när jag slutade amma om jag tänker tillbaka på förra gången jag ammade.
Jag kan liksom inte egga upp mig själv eller nåt. Blir inte kåt liksom. Måste starta från noll och bara köra igång mig själv med staven. Trist men så är det.

Iallafall så lade jag till och med fram staven under kudden för jag skulle tvinga mig själv att använda den men inte då. Det blev inget. Har noll lust! Obefintlig lust! NADA, NOLL, ZERO.
Men nu får det bli nåt innan jag somnar eller imorgon när jag vaknar. Måste få igång mig själv.
Iof är det 8v sen jag födde ut lilltjejen. Så man är ju inte normal än direkt. Avslaget har slutat iallafall. Så nu kan man börja  ha sex utan att vara orolig för infektion eller nåt sånt. Kan bada nu också.

Nej dags att amma snart och gå och lägga mig med lilltjejen.

RECEPT - Saftiga, fluffiga chokladmuffins

RECEPT 4 - Saftiga, fluffiga chokladmuffins
12 muffins

1 dl kakao

2 dl mjölk

2 dl socker

150 g margarin eller smör

2 ägg

3 dl vetemjöl

1 msk vaniljsocker

1,5 tsk bakpulver

1. Blanda kakao, mjölk och 1 dl av sockret i en kastrull. Koka upp och låt blandningen kallna.

2. Rör rumsvarmt fett och resten av sockret poröst med elvisp eller matberedare. Rör ner ett ägg i taget.

3. Blanda mjök, vaniljsocker och bakpulver i en annan skål och rör sedan ner mjölblandningen i smörvispet.

4. Tillsätt chokladmjölken.

5. Skeda upp i formar och grädda i mitten av ugnen i 175° i 17 min.

Resultat: Mycket bra tycker jag. Fluffiga som muffins ska vara och god chokladsmak. Bästa hittills. Dom växte bra och känns mjuka och saftiga. Vad som skulle göra dom ännu bättre är en chokladbit i mitten eller ett par stycken små chokladbitar i. Det skulle nog bli en 10:a då.

Betyg: 9 av 10

Jakten på perfekta CHOKLADMUFFINS!

Ja på senaste tiden har jag legat i och bakat muffins. Jag älskar ju choklad och allt som har med choklad att göra. Äter ju choklad varje dag. Mmmmm!

Så dom senaste veckorna har jag även bakat lite chokladmuffins i jakt på det perfekta chokladmuffinsreceptet. Här nedan tänkte jag skriva upp och betygsätta dom recept jag gjort hittills.

Betygskala 1-10 (där 1 är urkasst och 10 är perfekt)

RECEPT 1 - Chokladmuffins med kaffesmak 

12 muffins

2 msk snabbkaffe

6 msk smör

1 dl socker

1 msk honung

2,5 dl vatten

4 dl vetemjöl

2 msk kakaopulver

1 tsk bikarbonat

3 msk mjölk

1 ägg, lätt vispat

1. Häll kaffepulver, smör, socker, honung och vatten i en kastrull och värm på låg värme under omrörning till sockret har löst upp. Låt koka upp och sjud sen i 5 minuter. Låt svalna.

2. Rör i mjöl och kakao. Lös upp bikarbonaten i mjölk och blanda i smeten tillsammans med ägg. Vispa till en jämn smet och skeda upp i formar.

3. Grädda i 180° i 15-20 minuter.

Resultat: Misslyckat! Läste fel på mängd bikarbonat. Råkade ta en matsked istället för en tesked så muffinsen smakade bara bikarbonat och inget annat. Gick inte äta! Usch. Kanske hade blivit bättre om jag gjort receptet en gång till men jag kände inte för det för utseendet var inte heller bra. Dom såg så degiga ut. Blanka och konstiga. Nej detta var katastrofdåligt.
Betyg: 1

RECEPT 2 - Chokladmuffins med frasig yta
12 muffins

100 g margarin eller smör

2 ägg

2,5 dl socker

1,5 tsk vaniljsocker

1 kryddmått salt

4 msk kakao

2 dl vetemjöl

0,5 tsk bakpulver

1. Smält matfettet och låt det svalna.
2. Vispa ägg och socker poröst.
3. Tillsätt de övriga ingredienserna och blanda sist i matfettet.
4. Skeda upp smeten i formar och grädda mitt i ugnen i 175 i 15min.

Resultat: Ganska bra. Men tyvärr smakar dom alldeles för mycket socker. Får en sockerchock av att äta dom. Sockermängden bör definitvt minskas ner med 1 dl. Sedan växte dom inte. Bakpulvermängden bör ökas till åtminstone 1 tsk, eventuellt 1.5 tsk. Men något som jag gillar är den frasiga goda ytan. Hård, knaprig och frasig yta. Den får plus i kanten. Så därför höjs betyget ändå lite.
Betyg: 6

RECEPT 3 - Chokladmuffins a la pajdeg
12 muffins
8 msk margarin, rumstempererat
1,25 dl strösocker
4 dl fint vetemjöl
2 stora ägg
2 msk kakao
25 g mörk blockchoklad

1. Smält chokladen.
2 Häll margarin, socker, mjöl, ägg och kakao i en stor skål och vispa med elvisp till smeten är slät.
3 Rör ner den smälta chokladen.
4. Skeda upp i formar och grädda i mitten av ugnen i 180 ° i 15min.

SAKNAR TYVÄRR BILD - Glömde fota, men dom såg ut som små platta pajdegsmuffins.

Resultat: Inte som väntat. Jag var ute efter muffins inte pajdeg. Smakar som en chokladpajdeg, dvs. vanlig mördeg med chokladsmak. Sedan är dom platta och blir snabbt torra. Kan nog bero på den lilla mängd vätska som tillförs. Ingen höjdare tycker jag.
Betyg: 3

RECEPT 4 - Saftiga chokladmuffins
12 muffins

1 dl kakao

2 dl mjölk

2 dl socker

150 g margarin eller smör

2 ägg

3 dl vetemjöl

1 msk vaniljsocker

1,5 tsk bakpulver

1. Blanda kakao, mjölk och 1 dl av sockret i en kastrull. Koka upp och låt blandningen kallna.

2. Rör rumsvarmt fett och resten av sockret poröst med elvisp eller matberedare. Rör ner ett ägg i taget.

3. Blanda mjök, vaniljsocker och bakpulver i en annan skål och rör sedan ner mjölblandningen i smörvispet.

4. Tillsätt chokladmjölken.

5. Skeda upp i formar och grädda i mitten av ugnen i 175° i 17 min.

Resultat: Mycket bra tycker jag. Fluffiga som muffins ska vara och god chokladsmak. Bästa hittills. Dom växte bra och känns mjuka och saftiga. Vad som skulle göra dom ännu bättre är en chokladbit i mitten eller ett par stycken små chokladbitar i. Det skulle nog bli en 10:a då.

Betyg: 9

Ångest för att 2-åringen får för lite av min tid men sen orkar jag inte liksom

Det är ett svårt dilemma. Jag är så trött så trött pga av att jag ammar så satans ofta. Känns som jag fanemej inte gör nåt annat än ammar. Varje timma till varannan timma. Det är ju något fel. Fasen alltså! På natten går det iaf 3h. 23-02-05-07 är vanligt sen vid 9 sen kan det börjar med varje timma.
Blir såå trött. Får fasiken ingen sömn. Känner mig som en zombie..irriterad jämt. Har så lite energi och ork.
Sen får jag ångest över det för jag orkar liksom inte ägna så mkt tid åt min 2-åring. Fattar inte varför det ska vara så här jobbigt just nu. Och lilla Beta (7v gammal) är så nedrans skrikig så man blir svettig. Jag blir så förbannad på henne. Man blir arg på nätterna. Sååå nedrans svårt är det. Man vill liksom kasta ut henne ur rummet. Låta henne ligga nån annanstans bara man får sova. Orkar inte lyssna, orkar inte va vaken. Jag förstår dom föräldrar som blir galna. Jag blir galen själv ibland. Då måste jag bara gå ut ur rummet eller låta sambon ta henne.
Sen orkar man liksom inte göra så mkt med 2-åringen. Så då efteråt när hon somnat får jag ångest för att jag känner mig som en dålig mamma. Kan jag inte få lite mer energi. Har så satans ont i nacke och axlar nu också. Känns som jag är inne i en riktigt dålig period just nu.
SÅåå jobbigt!
Vill så gärna att 2-åringen ska vara glad och känna sig ompysslad också men jag orkar liksom inte. Är så tråkig mamma. Sen kan jag tycka att hon är jobbig också. Hon är ju trotsig liksom. Får man tycka så om sitt barn egentligen? Tycka att hon är så jobbig så man ibland önskar att man var själv. Usch det är hemskt.
Ibland har jag haft tankar som att shit, tänk om jag kunde få slippa att ha barn och bara få vara själv nu. SÅ har jag tänkt liksom. Har tänkt att: tänk om jag inte hade fått barn. Det är så jobbigt. Det är ju HEMSKT att man tänker så ibland.
Men sen tänker jag såå ofta att åååh så mysigt att vara en familj och åhh så söta flickor man har. Så söta goa flickor och så kul dom kommer ha och så kul vi kommer ha hela familjen. Så det finns ju postiva stunder också.
Men tiden flyger förbi liksom..Tiden går! För varje dag så växer dom och blir större. Man missar deras tid nu. Man förlorar dagar på att inte göra nåt, inte ägna sig åt dom, inte leka tillräckligt med dom. USch, därför får jag ångest.
Hoppas jag mår bättre snart, får sova mer och får mer energi och mår bra helt enkelt så jag orkar. Vill så mycket. Vill göra mer. Inte verka lat och seg och slö. Usch!
Hoppas inte 2-åringen tröttnar på sin tråkiga mamma. Hon är mer pappig nu för pappa är lite roligare. Han har mer energi åtminstone. Han behöver ju inte ligga och amma i 30 min på nätterna och sen försöka få henne att somna och sen somna själv efter 1h. Det blir inte mer än 2h sömn i sträck någonsin.
UUUSCH! Nu måste jag gå och göra iordning mig för att sova. Beta har precis ammats och ligger och suger på napp. Hoppas nu att hon inte blir skrikig och inte kan somna som så många nätter. Peppar peppar.
Jag är också själv hemma nu. Sambon och 2-åringen har åkt till farmor och farfar och hälsat på. Dom åkte idag och kommer vara där en vecka. Sambon tog föräldraledigt för henne.
Hur ska detta gå nu när jag är själv och inte kan få minsta lilla hjälp med henne. Speciellt när man blir frusterad..då blir det så jobbigt ibland. Och när man vill ta en lång varm dusch...det går inte direkt nu..hon börjar skrika efter nån minut i babysitsen i badrummet. Jaja..livet är inte det lättaste just nu.
Men jag tror det blir bättre snart.. Bara Beta blir 4 månader eller så då kommer nog allt ordna sig superbra. Man får försöka tänka positivt ändå.

Har haft sjukt ont i nacke och axlar i 4 dagar - whiplash eller pga amning?

Har inte orkat sitta vid datorn alls. Har haft otroligt ont i nacke och axlar. Funderade på om det har med bilkrocken att göra. Jag blev påkörd bakifrån för ca 1 månad sen när jag var på väg hem från vårdcentralen. Hade fått urinväginfektion efter katetern jag hade efter kejsarsnittet. Så jag åkte dit och fick mig lite antibiotika. Det var olidligt att kissa. Så, sån tur var åkte jag själv i bilen. Lilla Beta var inte med. Hon var hemma med pappa. Så jag fick skynda mig också så jag skulle hinna hem och amma. Hade en timma på mig. Och jag hanna som tur var tillbaka och satte mig och ammade direkt.

Men nästa dag hade jag ont i nacken. Blev påkörd av en bil som körde i 50 när jag själv körde i 10. Så det blev en liten smäll och jag flög framåt och sen bakåt liksom. Kanske fick whiplash skada. Men hoppas inte. Sen har jag varit med i en krock förut också på motorvägen. Då blev jag påkörd av en bil bakom också. Jag körde nog i 90 km i timmen och fick sladd. Det var vinter och snö. Så jag åkte in i väggrenen och gjorde en hel snurr 360 grader och kom tillbaka på vägen igen efter hela snurren. Så bilen var liksom i färdriktningen igen. Jag hade snö över hela bilen så jag såg inget först. Men så fort jag kunde satte jag på vindrutetorkarna och fick bort snön. Då pang sa det körde en bil på mig bakifrån och då pang sa det så åkte jag åt höger lite och körde på en bil snett i högra filen. Riktigt illa. Han bakom sa att han hann inte bromsa in helt. Han såg mig åka in i väggrenen men han hann inte bromsa ändå. Och det var för att han låg i baken på mig. För nära helt enkelt. Vet inte ens hur snabbt jag körde efter snurren och han visste inte heller hur snabbt han körde i krocktillfället. Illa var det iaf. Fick lite ont i nacken efter det. Men sen efter ett halvår var det borta. Trodde att jag blev bra igen. Och det blev jag nog.
Men nu när jag råkade ut för det igen vet jag inte hur det blev. Det blev kanske värre nu. Men, nej hoppas inte.
Sitter här stel nu. Ont i nacke och axlar och kinder, käkar liksom. Men det är lite bättre än igår. Höger sida är typ helt bra nästan men vänster sida är riktigt illa. Var på massage igår så det gjorde susen för höger sida. Men jag behöver gå igen snart.

Jag tror det kan bero på amningen också. Jag sitter dåligt och hänger fram jämt. Försöker slappna av men det är svårt. Man sitter och spänner sig. Sen när jag liggammar under nattetid somnar jag i en urkass position och har ont i hela axeln och armen efter ett tag. Usch!

Nä jag ligger på spikmatta nu lite då och då och kör med varm vetekudde. Får se hur det går nu... känns jobbigt. Allt blir jobbigare liksom. Livet blir jobbigare helt enkelt.

Var ute och promenerade för 3:e gången sedan förlossningen!

Det var 3:e promenaden sen förlossningen. Jag har inte vart ute mycket med vagnen annars. Var ute och gick en hel timma. Postade ett paket och hämtade ett paket. Men det är fortfarande så mkt is ute. Det är svårt att ta sig fram ibland. Det är iaf inte så rysligt kallt längre. Dom andra två promenaderna jag gjort var faktiskt förra veckan och i helgen.
Så det är nyligen jag började promenera med Beta i vagnen. Men det ska bli mer. Så mycket snask som jag äter behöver jag verkligen komma igång och röra på fläsket. Det är 6,5 veckor sedan nu som Beta föddes. Och jag kan inte sluta äta choklad och nu har vi börjat äta chips lite då och då.
Har hört att choklad inte ska vara så jättebra när man ammar men jag kan inte stå emot alltså. Måste ha CHOKLAD varje dag.
Det var rätt skönt att vara ute och gå, det måste jag erkänna. Jag brukar tycka det är så dödstrist att gå. Jag måste alltid ha ett mål för att ha något skoj liksom. Så målet idag var posten. Köpte en trisslott också som jag ska skrapa snart.

Var är sexlusten efter förlossningen?

Jag har än så länge haft noll sexlust efter förlossningen. Inte det minsta sugen. Undrar var lusten är? Jag hade mer när jag var gravid, men det var ändå väldigt lite lust då med. Undrar hur länge detta ska vara?
Trist är det för sambon. Han är sugen för det mesta och vill mest hela tiden om han får.
Men det har typ varit så här i ett år nu att jag har haft otroligt låg lust. I början av graviditeten mådde jag ju så extremt illa, så det gjorde ju sitt.
Sen på slutet fick jag lite lust igen, använde mig av sexleksaker ibland. Det var enklare än sex. Det gick snabbare. För sen har vi lite problem med sexet också. Det är trist! För sambon kan nästan aldrig hålla sig så han måste göra kort avbrott hela tiden om vi ska kunna fortsätta akten. Då dör min lust lite under avbrotten. Det blir så trist liksom. Det blir svårt att komma nån vart. Jag måste koncentrera mig till max och fokusera liksom.
Nää vi får se..snart när jag varit på efterkontroll av kejsarsnittärret och så, så kan vi ju prova. Får väl prova ändå även om jag inte har lust. Det finns ju glidmedel.

Huvudvärken fortsätter pga nattamning och orättvisan är hög!

Nu har jag haft huvudvärk i 1 vecka. Det är ändå svag huvudvärk nu som tur är men det är irriterande på dagarna. Men jag vet att det är tröttheten. Får ju aldrig sova ordentligt. Det blir 2h i sträck, vaken 1 h och sen 2 h i sträck, vaken en timma osv. Det är på tok för lite med 3 såna pass. Det blir ju ca 6h per natt. Det är alltså nattamningen som stör.
Jag längtar så tills Beta sover längre. Snälla söta rara B kan du inte sova längre snart.
Det blir kritiskt snart när Alfa ska vara hemma med mig och jag måste upp kl 7, eftersom hon vaknar då. Då blir det ca 4h sömn per natt och det kommer inte gå. Jag kommer braka ihop. Fasar inför det.
Hur ska det gå?
Jag får väl lägga mig vid 20.00 på kvällarna. Trist bara, för då kommer jag inte snacka med sambon nåt alls. Vi har aldrig tid att snacka innan Alfa gått och lagt sig vid halv 8 ungefär. Så isf blir det som att bo själv ju för sjutton. Inte alls kul!
Sen det här med nattamningen. Det är så satans orättvist. Sambon får sova hela nätterna långa väldigt ofta medans jag får skitsömn. Jag säger förtås åt honom att gå upp och byta blöja ibland när jag legat och ammat och ammat flera ggr och är dödstrött. Men sen kan han ibland lägga sig i ett annat rum så han ska slippa höra nåt alls. Då blir jag så jäkla förbannad. Det är så orättvist. När ska jag få ligga i ett annat rum och få sova en hel natt? Minns inte ens när jag sov en hel natt senast? För min graviditet var inte en dans på rosor direkt. Sov kasst och kissade stup i kvarten redan från mitten av graviditeten.

Nej nu måste jag lägga mig...

2 dåliga dagar med en skrikig bebis!

Vet inte vad som hänt med Beta men hon har skrikit som en stucken gris i 2 dagar, bara på kvällar och nätter. Hon har börjat vid ungefär 18-tiden på kvällen och blivit gnällig och sen inte slutat skrika förrän framåt 2 tiden på natten. Mellan 12 och 01 har det varit som värst. Gallskrik verkligen.
Men jag är nästan säker på att hon har ont i magen. Det finns inget annat alternativ.
Hon fick upp en stor spya igårkväll också. Ganska snabbt efter att hon ammats. Hon vill också äta hela tiden på kvällarna. Men det är ju förstås för att hon har ont i magen och förväxlar magont med hunger, tror jag.
För när hon väl ligger vid bröstet så släpper hon och så vill hon ha igen och söker febrilt, och sen släpper hon igen etc. Så kan hon hålla på ett tag och skrika lite emellanåt tills jag tar bort henne och hon skriker för fullt. Men ibland är hon också hungrig. Så man kan ju liksom inte neka henne bröstet.

Och på grund av detta skrikandes har jag mått urkasst. Jag hade världens huvudvärk igår. Det började redan i förr förrigår och blev värre i förrgår, men igår var det absolut värst. Då flimrade det till och med i ögonen. Sånt där vitt flimmer som man kan få om man är övertrött och har ont i huvet. Jag har iallafall fått det förut och då berodde det på övertrötthet och huvudvärk.
Men när man får så där är det otroligt jobbigt, för det går inte göra något. Man ser så dåligt liksom. Synfältet blir så smalt. Det flimrar vitt sken på sidorna av ögonen liksom. Det går inte titta på en datorskärm, det blir helt konstigt. Det går helt enkelt inte göra något annat än att lägga sig och vila. Försöka sova bort det liksom. Och så blev det igår. Jag försökte sova hela dagen nästan. Älsklingen och Alfa åkte ut och handlade och jag låg hemma med Beta. Tur att Beta ville sova just då när jag fick flimret. För mycket annat gick inte göra då. Det är sån där huvudvärk som kan leda till migrän.
Så igår kunde jag äntligen ta mig upp och göra något vid 17-tiden ungefär. Sen vart det samma skrikiga bebis igen. Hela kvällen och natten. Älsklingen tog Beta då vid 24.30 tiden och gick ut med henne i vardagsrummet. Tillslut somnade dom där båda två och kom in till mig vid 3-tiden då det var dags att amma.

Idag känns det lite bättre. Idag har jag haft lite huvudvärk bara, det går mot rätt håll.

Det är inte lätt ibland. Hoppas kvällen och natten blir bättre nu ikväll. Just nu är hon rätt lugn. Vi får se hur det går.

Jag har till och med bakat en kaka nu ikväll efter middagen bara för att jag blev så sugen. En mjuk pepparkaka. Jag är en liten gottegris alltså.

Illamående och amning!

Undra om det har något samnand för jag har mått illa mest hela dagen och igår mådde jag också lite illa. Trodde det berodde på att jag var så hungrig, för hungrig är jag hela tiden nu nästan. Och det har varit extremt idag. Känns som jag har behövt äta nåt hela tiden. Gick och åt nötter, russin, choklad, någon frukt, mackor idag. Ja allt möjligt. Och mat förstås. Men emellan frukost, lunch och middag och kvällsmål var jag tvungen att äta grejer. Det kändes som det iaf, som att magen skrek efter något.

Just nu när jag ammat lite mår jag mer illa känns det som också. Skumt är det. Men det kanske har något samband.

Har lite ont i magen också. Hemska tankar kommer såklart upp i huvudet på mig. Som att jag har fått magsår eller magkatarr. Eller ännu värre. Macancer. För ett är säkert. Det är inte magsjuka. Det hade jag förra veckan och det kan ju för sjutton inte komma igen så jäkla snabbt. Nej det måste vara något med magen. Den är orolig. Ska kanske gå till apoteket och köpa rennie.

Jo, det här med brösten, att det sved och brände i dom som jag sa häromdagen. Att det eventuellt var svamp. Det känns lite bättre faktiskt. Så det kanske går över helt. Hoppas!

Tiden räcker inte till!

Alltså tiden räcker inte till. Så känns det jämt. Jag planerar alltid för mycket saker. Eller så vill jag för mycket kanske.
För visst kanske jag sätter för höga mål, för höga krav. Det har jag nog nästan alltid gjort.

Känns som jag inte hunnit något alls idag men om jag tänker efter så har jag faktiskt varit lite duktig iallafall.
Jag har tagit in torra tvätten. Satt på en till tvättmaskin, hängt upp den och satt på en andra tvättmaskin.

Sen har jag hunnit duscha, bädda sängen och läsa dagens tidning medans jag åt frukost och gungade Beta i babysitsen.

Sen har jag faktiskt ägnat mestdels av tiden, som jag inte ammat eller burit på Beta, med att skriva klart Betas förlossningsberättelse och skrivit ut den så att det ska gå att klistra in den i hennes bok "MINA FÖRSTA ÅR" Den blev hela 3,5 A4-sidor lång så det tog tid. Efter det har jag suttit och knåpat med att skriv släktträd. För i boken bland annat ska man skriva in släktträdet. Är inte klar med det. Måste ta reda på lite information när älsklingen kommer hem. Så jag ska försöka göra klart det senare.

Nu måste jag laga mat. Men sitter här och ammar nu framför datorn. Lite svårt att skriva men jag ville skriva just nu innan jag gör middag. Det blir falukorv så det ska nog gå snabbt ändå.

Ska lägga upp en lista här bredvid med saker att göra. Saker jag måste göra, vill göra och bör göra helt enkelt. Så får jag pricka av den eftersom.

Jag kör med fri amning!

Jag kör med fri amning. Jag ammar helt enkelt efter behov. När Beta vill ha mat så får hon mat så det blir lite ryckigt. Inte helt strukturerat så att säga.
Ibland känns det lite jobbigt då det kan gå 30min- 1h innan hon vill ha mat igen. Det är för att hon somnar första gången hon äter och då har hon inte fått i sig tillräckligt oftast. Så då vaknar hon efter ca 30 min och vill ha mer.
Dagtid äter hon oftast oftare också än nattetid. Men det är ju tur iallafall. Under natten vill man ju sova. I natt var det nåt slags rekord. Jag fick sova 3.5h ungefär tror jag. För hon åt vid 00.30 ungefär och sen vaknade hon vid 5 igen och skulle äta först då. Jippie säger jag bara. Det var skönt. Men sen vaknade jag halv 7 såklart för då går älsklingen upp med Alfa och så ska han till jobbet och hon till förskolan. Men jag somnade igen vid 8 tiden och så gick jag och Beta upp vid 9. Det var då hon vaknade igen och ville ha mat. Hon hade legat och gnytt i en timma men jag försökte vänta så att hon lär sig att det är långa sovperioder på nätterna.

Nu tror jag nog att jag ska börja skriva ner tiderna hon ammar för att se om det är nåt mönster. Hoppas att det blir ett återkommande mönster snart iallafall så att man kan planera något. Vill nämligen gå och klippa mig men då behöver jag veta när hon äter och sover lite mer konkret.

För det går ju inte om hon ligger och skriker i vagnen medans jag klipper mig. Vet inte hur jag ska göra än.
Fortsätter väl iallafalla att amma på när hon vill ha mat helt enkelt.

Undra om jag har fått svamp i brösten

Amningen har gått bra hittills men nu senaste dagarana har det svidit lite och bränt lite liksom på bröstvårtorna. Och sen är ju Beta vit i munnen. Så hon måste ju ha torsk. Det kan ju ha gått över till bröstvårtorna. Så jag har ju penslat med vischyvatten i hennes mun och på mina bröstvårtor i 2 dagar nu. Alltid innan amning. På nätterna orkar jag dock inte. Är död som en sill då och vill bara sova.

Men nu idag jag känt nån skarp svidande, brännande känsla i hela högra bröstet. Lite i nedre delen av bröstet liksom. Kan ju vara svampen som gått in i bröstet. Hmm, vi får se hur detta utvecklar sig. Jag får väl fortsätta pensla med vischyvatten.

Hann med så mycket idag - mer än på länge länge

Idag vaknade B halv 9 och ville inte somna om även om jag ville det efter en vanlig natt med 3 amningar á 1h. Nä men hon kan ligga 30 min och upp till en timma. Ibland alltså, då händer det att hon ligger 15 min, jippie.
På dagarna går det snabbare. Då tar det oftast bara 10 min men då vill hon äta oftare också. Varannan timme vill hon ammas då. B är bara 5 veckor gammal, så det är ju inte så konstigt ändå.

Jo men visst var det väl bra att vi kom upp så tidigt ändå. Annars brukar vi ju gå upp framemot 12-tiden nu när A är på förskolan. Hon får vara där i 3 veckor till sen är det 15h i veckan som gäller.

Så hittills idag har jag hunnit:

*Vika ihop tvätten från igår
*Tvättat 2 till maskiner efter det och den tredje är inne nu
*Plocka upp diskmaskinen
*Rensa tur A:s garderob/byrå på för små kläder
*duschat utan att B började skrika - YES!
*Läst dagens tidning medans jag åt frukost och höll B i famnen-
*Skrivit lite i B:s bok - Mina första år
*Startat denna blogg
*Åt micromat till lunch - hann inget annat tyvärr.
*Bäddat sängen såklart
*Ammat och ammat och ammat
*Bytt bajsblöja efter varje amning - det rinner ut bajs ur B - men inte diarré, hon bara är sån.
*Surfat lite på internet - kollat mail

Nää jag kommer inte på så mkt mer men det känns som jag hunnit mer än vad jag gjort på flera månader. Hahahaha. Kanske blir en jobbig natt iof, för B har sovit rätt mycket under dagen.

Näää nu måste jag sätta igång med middagen. Klockan 5 kommer Älsklingen hem med A och då ska vi äta middag. Det blir Tikka masala. Men utan masala till A. Får ta ut några kycklingbitar innan såsen blir till.

Sen har jag en hel del kvar på min göra lista som jag gärna velat hinna med men kanske är det inte möjligt:
1. Fixa med några tradera försäljningar. Boka frakt och slå in i paket etc
2. Skriva lite mer i B:s bok - Mina första år. Måste måla av hennes hand.
3. Sticka lite på min tröja
4. Pyssla lite - göra foto montage av släkten som A kan titta på och prata om.
5. Skriva klart min förlossningberättelse (födelsen av B)
6. Sen går det ju en film ikväll som man gärna hade sett. Vi har alla kanaler i endast 2 veckor från i fredags (måndag idag) eftersom vi är nya kunder hos comhem.

Sen måste jag ägna lite tid åt A innan hon sover, även om det känns jobbigt ibland när man är trött efter en hel dag med B. Jag läser alltid en godnattsaga varje kväll också, tur man får lite tid med henne.

Shit tiden tickar. Dags för kycklingen att stekas på.