Varför kan jag inte glömma mitt ex - dejtat 2 killar i helgen -men så långt ifrån bra

Varje timme ungefär tänker jag väl på mitt ex som jag älskar älskar älskar ännu..
Fy fan vad jobbigt.
Jag vet tom att han är lite ego...
Att han inte var helt bra...
Att han i första hand tänkte sig själv... och det blev jobbigt att tänka på andra för att han inte var van vid det.. jobbigt att ha ett annat liv än sitt eget.

Legat och tänkt lite..
Han var egoistisk när det gäller sex... han blev bättre och bättre i och för sig men det tog lite tid..
Det var ju egentligen skitsnack att han inte kunde hålla sig.. att det verkligen inte gick ibland.. för sen kunde han ju det senare.. Sen ville han aldrig slicka mig.. Han ville liksom inte lära sig.. det kan inte vara perfekt från början.. inte med mig iaf.. Jag kommer aldrig av att bli slickat.. tror det har hänt med 2 killar max ett par ggr på 21 år... En kille lyckades en gång.. Sen har vi mitt ex som jag bodde ihop med sist... han lyckades några gånger. Men innan dess aldrig.. och aldrig med några flyktiga förhållanden eller one-night stands..
Jag måste ha känslor.. känna något.. vara säker... känna mig bekväm .. för att kunna slappna av..

Ja lita på personen helt enkelt..
Så bra det blir när man är kär och man har känslor i hela kroppen..
åh jag längtar så efter det igen..
Jag längtar efter den jag älskar nu fast han inte är bra för mig..
På slutet när vi hade gjort slut.. sågs vi ju ändå nån gång i veckan och då hade vi ju jättebra sex..
Då gick han ned på mig tom.. och det var bra.. var så nära att komma men då orkade han inte riktigt mer.. han hade hållit på länge i och för sig...

Iallafall det var inte det jag skulle skriva om.. Nu har det gått 5 veckor sedan jag såg min älskade.. men jag saknar saknar saknar honom hela tiden...

Jag har träffat några killar nu.. men alla är riktigt fel typer , usch.. tänker bara på mitt ex hela tiden.. till och med när jag är med dom..
Har träffat 4 st nu sen jag slutade se honom..  Bla. en i fredags ute på krogen som sov över hos mig.. sen hade jag en dejt på söndagen.

I fredags blev det en oväntat kväll. Hade tänkt gå hem tidigt. Blev AW med 3 st andra som jag inte känner så bra. Har träffat 2 av dom 1 gång förut och en av dom ett par gånger. Vi bestämde detta för ett bra tag sen.
Det var en skitkul kväll. Vi slutade på andra lång. Pubarna där är bra. Den tjejen jag kände mest hade massa kollegor där.. och det slutade med att jag och en av dessa i hemlighet kom fram till att vi skulle åka hem till mig och bara sova. Han hade för en vecka sedan avslutat ett förhållande och ville gärna ha närhet.. och jag vill ju ha närhet.. så inget sex.. dessutom hade jag fått lite blod ändå.. mensen var på väg.. så jag hade ändå tampong inne..

Och på den vägen blev det.. vi åkte hem till mig.. käkade lite.. la oss och kramades.. det var skönt faktiskt.. förutom den detaljen att jag längtade efter mitt ex. Önskade att det var han..

Alltså så sjukt.. Den här killen var så mkt mer känslosam än mitt ex tom.. han tog på mig ,... smekte mig ömt.. höll om mig..lät mig sova på hans bröst hela natten i princip.. och det gick sova också.. jag kunde sova...
han höll mig i handen också då och då.. medans han höll om mig.... alltså helt galet..
Då insåg jag också hur fel det var med mitt ex.. så ville jag  ha det med honom.. men han var inte sån.. han hade svårt för det.. svårt för att visa känslor.. svårt för att bry sig...

Alltså bara grejen att killen också mitt i natten går och hämtar vatten till mig.. det var slut i mitt glas.. jag trodde han hämtade till sig.. så jag frågade om han kunde ta till mig också.. men han hade redan tagit mitt glas...
Det gjorde inte mitt ex.. kanske någon gång i början men det avtog snabbt... 
Det kanske iof avtar med alla.. svårt att säga eller veta..

Men sen har vi då det här med att jag inte har några känslor för killen. Alltså jag blev inte ens kåt eller sugen på nåt sätt.. helt galet egentligen.. han var inte riktigt min typ.. han hade ju snygg kropp. Tränad och fin. Men sen var han inte min typ i ansiktet.. gud vad trött han såg ut på ögonen också.. som att han var på väg till graven.. vissa har en sån blick jämt liksom...
Mitt ex hade iof också trötthet men hade aldrig den looken ändå..

På morgonen blev förstås han sugen och ville ha sex men det ville inte jag så jag sa nej.. han fick såklart stånd.. jo jag kände på den.. man vill ju ändå veta storleken liksom.. Den var ok för min del.. inte för liten iallafall.. men jag ville defintivt inte ligga med någon annan nu..

Har precis blivit av med min herpes där nere också liksom.. samt börjat få mens.. hade så mkt hår så att jag kände mig som en gorilla också.. Man rakar sig inte direkt ofta om man inte ligger med någon.. och definitivt inte om man har sår som blöder , svider och kliar där nere.

Jag har iallfall fundera.. jag vill ha en kille som är så där öm och fin och go.. som kramar mig, håller om mig och som man kan sova tätt ihop med..
Och det hade jag ju inte fått med mitt ex.. men ändå saknar jag honom..önskar att han kunde vara sån..
han måste sova själv utan att någon rör på honom annars kan han inte sova alls... så himla trist..
endast om det ska bli sex så ska man vara nära.. hur spontant blir det då liksom.. inte jättespontant iaf... sedan var han inte direkt sugen ofta sista månaderna... jag var jämt sugen.. men inte han.. har aldrig vart med om det...

Har aldrig vart med om att man ska känna så starkt och vilja så mkt.Usch! Varför kunde det inte va från båda håll.. varför kunde inte han vara lite mer som jag ville.. visa känslor.. ta på mig.. jag fick be om att han skulle röra vid mig...

Jag tog på honom hela tiden.. smekte honom..för att jag ville. för att jag tyckte om hela han.. tittade på honom ofta.. även när han sov...  så var det inte för han.. ledsamt...

Jag har aldrig varit olyckligt kär.. tänk att jag skulle bli hela 37 år innan jag upptäckte hur det kändes..

Iallafall så ville han ses igen helst redan nästa kväll men jag sa nej till det.. jag sa att vi kunde höras..

Jag vet inte om jag vill ses igen.. kanske för att få lite närhet.. men jag vill helst ha känslor för den jag är nära..
Jag är inte heller längre så intresserad av att bara ha någon att ligga med .. den tiden är förbi.. jag längtar efter dom här känlsorna.. det är så underbart.. så härligt.. finns inget bättre.. önskar jag kunde glömma mitt ex och träffa en ny och känna så med en ny som var rätt för mig.. som har allt det jag vill ha hos en partner...

Iaf på lördag träffa jag en vän ute på stan. En lugn kväll. Var så trött..

Sedan på söndag hade jag bokat in en blinddejt.. vi skulle äta och sen ta en bio eftersom det är så sällan man får se en film och både han och jag ville så gärna se en speciell film som går nu.. Vi sa att det spelar ju ingen roll om man inte funkar ihop.. man ska ju bara sitta där ändå... så jo det är sant..

Han var inte alls som jag hade trott.. det var via tinder.. Känns som man alltid får fel bild när man ser bilder och snackar med folk där.. Nästan alltid. Det är alltid något helt annat när man möts sedan..
Usch vad trist!

Jag tappade hoppet lite efter det.. tänkte att nää det här är helvetes skit.. när och hur ska jag hitta den rätta .. den enda för mig..

Jag har blivit kär i kärleken nu... det är det enda jag vill ha just nu.. först och främst kommer kärleken..
jag vill ha den.. åh jag vill ha den. den äkta..... känslorna.. måendet.. sväva på moln.. må så bra...

Den här killen var inte min typ iaf.. han hade inte ens kort hår som på bilderna.. jag klarar sällan långhåriga killar.. Sen var han väldigt smal och hade liksom inget go, ingen energi.. kändes som han var väldigt seg och långsam...allt gick långaamt.. han pratade långsamt, åt långsamt.. verkade vädligt trött helt enkelt.. . Ingen attraktion där tyvärr.. inte min typ.. spelade också massa online-spel.. kände direkt nej..
jag vill ha en mer aktiv typ..
gärna också några gemensamma intressen...

Helst något kreativt som man kan ha tillsammans..

Nä jag får leta vidare.. just idag är jag dock dödstrött.. fick mens inatt med världens värk så sov kanske 4h ... tar en liten paus från jobb just nu och skriver lite här.. men ska fortsätta jobba nu..

Inga mer dejter planerade denna vecka.. det är dött alltså.. finns mest skummisar ju..

När man tänker på sitt ex under en ny dejt

Mmmm eftersom killen jag älskar inte velat se mig på 2 veckor och inte svarat på mitt ulitmatum antog jag tillslut att det var slut
Det var som när tonåringar gör slut över sms....
VI har inte ens sett sen vi pratade i telefon sista gången och det var snart 2 v sedan...
Jag sa till honom att jag inte kan ha det så här.. jag kan inte ses 1 gång i veckan...eller mer sällan än det..
Så antingen blir det en förändring och det här blir ett riktigt förhållande eller så är det slut..
Han svarade inte riktigt..utan tänker mer att det fortsätter som det varit med sporadiska träffar..

Men nej.. jag har bearbetat honom nu .. jag har gråtit för mig själv.. legat på kvällarna och gråtit och undrat hur det kunde bli så här.

Hur kunde jag börja älska någon som inte älskar mig tillbaka på samma sätt.. hur kunde jag bli så fast...
Det har aldrig hänt förut...

Han har inte tid för mig!
Han kan inte prioritera mig!
Han kan inte planera!
Han kan aldrig boka in nåt med mig..
Jag kan inte gå och vänta och vänta och hoppas att vi ska ses.. jag mår så dåligt.. det är som att det är slut ju.. så jag tog beslutet att gå vidare även om jag inte vill.

Jag vill ha honom..jag vill älska med honom.. det är passion... det är äkta.. jag känner något.. och det gör jag inte ofta..
Men nej det är slut nu..

Så jag bokade in en dejt idag...
Det kände konstigt.. men jag gjorde det...

Jag gick dit.. var väl lite nervös ändå.. men sen var det lugnt så fort jag kom dit..
Men sen när jag satt där tänkte jag mest på honom, mannen jag älskar..
Jag tänkte på hur det var när jag och han träffades.. inte allt sååå...

Det var underbart när vi träffades.. allt klaffade..det var som en dröm.. jag drogs med.. han var som en drog liksom.. vill ha honom direkt..ville inte gåå. ville fortsätta prata hela kvällen..

Så var det inte nu..

Det var fel denna gång.. ingen attraktion.. trevlig kille men ingen attraktion.. visst han var normal..verkade inte ha några problem. .. säkert mer av en gentleman också...

Men jag dras ändå till exet om man kan kalla honom det.. han har problem.. han är speciell..han är spännande... man kan alltid prata om något och det är intressant.. det tar liksom inte slut... jag kan drunknar i honom..
Fan fan fan..

Vad jobbigt livet är..

Jag vill gå vidare men kan inte....

Jag älskar honom!

Men försöker gå vidare...
Imorgon ska jag på en ny dejt..

Jag kör hårt nu...
Vi får se om det bli samma sak.. kommer jag tänka på den jag älskar då med.. vi får se helt enkelt...
Hoppas det går bättre imorgon.. för jag måste glömma ...
Han vill ju inte ha mig nu.. han har sina problem... han mår inte bra.. han klarar inte livet så bra just nu...
Han måste va själv.. han kan inte ha ett förhållande..
Åh vad är ledsen för det...
Mina kompisar säger att nej han är fel för dig... han är inte en man.. han uppskattar inte mig.. det är inte han jag ska va med..
Du kommer träffa någon annan..

Men jag vet inte det.. känslorna nu är inte sååå... det är jobbiga...

Men jag försöker iaf leva...
Men jag gråter ofta nu.. för mkt känns jobbigt...
Inte bar känslorna spökar.. utan allt...

Hela min existens är ett frågetecken för mig...
Varför älskar jag inte mina barn mer än jag gör.. när det finns dom som inte önskar sig något annat än barn.. jag undrar ibland om det är fel på mig..

Det enda jag vill ha just nu är äkta kärlek.. jag är besatt av det tror jag..
det är hemskt...
Jag vill inte ha one night stands.. knull och sånt..
Jag vill ha djup äkta kärlek..

När ska jag få det tillbaka? När blir det så?
När besvaras det?
Min högsta dröm? När ska den bli sann?  Jag vill va med min tvillingsjäl.. men det går även bra med en själsfrände..för det kan bli jävligt bra..
Han är en själsfrände...en av dom.. det är vad jag tror... för han kan väl inte va tvillingsjälen. .. då hade han väl inte gjort så mot mig...
Jag känner så starkt som jag aldrig gjort förut iaf...

Men jag kanske borde ha sex med någon annan för att glömma lättare.. jag kanske borde det..
Men jag tror inte jag är redo..
Det är stort steg att ens kyssa någon annan.. jag vill kyssa han ju...
Hur ska det här gå..

Vi får se imorgon vad som händer med dejt nr 2... Jag ska nog ta och boka in MASSA dejter nu..
måste...
måste försöka glömma... det är så jag glömmer.. mmm så är det...
Nä nu ska jag kolla lite på film.. ta en snus.. har massor av snusdosor i kylskåpet.. så blir det.. jag tar 2 snus.. det blir bra..

Godnatt!
Får uppdatera efter dejt två..
Detta är dock mest för mig själv.. jag vet att ingen läser detta. men jag skriver för min egen del.. så det känns bra iaf..
Ingen vet vem jag är...

Jag är fan inte ok! Och jag är så ensam. Det enda jag vill ha är ÄKTA KÄRLEK!

Hej igen!
Jo jag är fanemej knäpp.
Jag ska ta en bild nu och lägga in där man inte ser mitt face så du vet vem jag är:

Jag är väl helt ok egentligen, väger väl 61 kg nu. Gått upp från 57 sen jag träffade killen i somras...
Fortfarande fin jovisst. Men ansiktet är just nu rynkigt och gammal. Kanske inte ser ut så. Men så är det.Jag börjar hamna i en kris nu tror jag.
MM tråkigt!
Och död är jag.
Det är knäppt egentligen.
Om jag sminkar upp mig och går ut så är det väldigt lätt och välja och vraka på killar som jag kan gå hem med och knulla.
Men jag vill inte det.
Jag vill ha kärlek. Äkta kärlek!
Varför är det så svårt att hitta något äkta!
Varför är inte alla monogama nuförtiden.

Varför vill så många vara otrogna?
Polygami!
Varför?

Jag är fundersam?
Ok jag förstår mig inte på andras tankar. Ok , så är det.
Jag tänker bara själv...
Och jag tänker...
Om jag hittar min själsfrände eller en tvillingsjäl, som borde vara det bästa av allt, ja då vill jag väl hålla mig till den.
Vad jag vet så kan man ha ett förhållande med tvillingsjälen men det kan bli komplicerat eftersom man kan var väldigt lika. Det kan lika gärna gå åt helvete. Men när det är bra då är det så JÄVLA bra va.

Sen har vi tvillingsjälen - den enda. Den måste det ju funka med. Andra halvan av en själv liksom. Men det kan också vara jobbigt.

Jag tror att den jag träffat nu är ändå en själsfrände, och vi har haft ett annat liv ihop. Säkert flera.
Oftast ska man lära sig något av varandra. Sen kanske det inte funkar om man är på olika plan. Men man kan hitta tillbaka till varandra.

Ok, jag hittade en medial sida av mig själv för inte så länge sedan. Då förändrades hela mitt liv. Det måste börjat för några år sedan. Men det gick långsamt...så långsamt..
Men just det har gett mig hopp...

Jag trodde tex alltid att jag aldrig skulle kunna meditera..men jag klarade det till slut...jag bara började..
Det gick...det var för ett år sen ungefär..
Dock började allt lång innan dess med mikrosteg...

Nog om det.

Jag har så sjukt mkt att berätta egentligen. Jag borde skriva en bok egentligen..
Insikten... att jag inte längre vill dö lika mkt som  jag ville förut..
För det finns något annat...

Jag är egentligen inte helt ensam som jag trodde...

Men det har verkligen gått upp och ned...
Jag kom av mig igen efter sommaren.. ett halvår gick..
Nu är jag lite tillbaka i det...
Jag börjar tänka igen...

Alltså jag har velat döö så mkt i mitt liv...velat ta mitt liv många ggr.

Sen tänker jag...jag har ju fått barn liksom...jag har 2 barn... jag måste leva för dom...
Men varför känner jag inte att jag älskar dom innerligt...vad är det för fel på mig...

En sak är säker...jag kan inte dö nu.. även om jag vill ibland...
Jag måste leva för dom... så jävla jobbigt..

Jag är komplex!
Det går upp och ned hela tiden..

Jag ska börja skriva nu. Massor.
Jag måste berätta allt här..
Det är bra för mig..
Jag kanske kan må bättre då...

____________________

Jag har ju en situation pågående här!
Jag älskar O.H
Men han är inte mogen för mig. Han är inte på samma nivå...
Hur fan ska detta gå..
Vi har inte pratat nu sen igår natt...när jag sa att nu fan måste det bli en förändring.
Antingen en förändring eller så är det slut...
Han är en själsfrände...men han är inte på samma nivå...

Han hörde av sig för ett par timmar sen ... det enda han undrade var hur jag mådde...på meddelande.

Jag har inte svarat..
Vi somnade ju båda två inatt efter diskussionen.. vi hann aldrig klart.

Han tror säkert att det fortsätter som vanligt..
Men jag vill inte ha det så.

Jag vill inte ses 1-2 ggr i veckan....
Aldrig veta när vi ska se, om vi ska ses...
Vi planerar aldrig något..
Aldrig någon framtid..
Jag mår dåligt...

Orkar inte ens skriva mer om det nu...

Jag har tagit på mig så sjukt mkt nu också...
Jag jobbar 100% och pluggar 100% samtidigt... Jo jag vet att jag är knäpp..
Men på det sättet har jag alltid något att göra...slipper tänka..slipper sitta still...
Men jobbigt som in i helvete är det..
Jag mår sjukt dåligt nu..
Jag försummar mitt jobb.
Jag ljuger för dom.
Dock hatar jag mitt jobb.. vill byta inriktning.
Därför försöker jag göra det...
Jag kan göra något annat sen..

Mmm jag är gammal...
Usch.

Jag har inte heller stöd från någon. Ingen att prata med.
Den enda jag har kontakt med är pappa...och han har aldrig visat känslor om han inte är stupfull...
Han kan hjälpa mig i sista hand om jag håller på att dö..med materiella saker..med pengar..jo jag vet det...jag undviker det dock så långt det är möjligt..

Inga andra har jag kontakt med...
Mamma är ett psykfall... har problem.. sagt upp kontakten för länge sen.

Har halvsyskon, men inte bra kontakt med någon direkt.
Ett syskon ser mig som terapeut.. Det är det enda jag är...Och jag hjälper henne eftersom jag kan....
Jag orkar dock inte alltid ta alla samtal..men oftast..

Ett syskon tycker jag så synd om..jag vill bara krama honom...hålla om honom..det gick åt helvete för honom... det är en annan story...

Kommer berätta allt i år..
Hela jävla storyn om mig kommer jag lägga ut.. Det är dags...
Jag måste få ut allt.
Sanningen..
Även om ingen läser eller så... jag måste bara skriva det..

Visst många har det för jävlig... och jag borde säkert vara glad...men jag är inte det..

Men mitt mål är att bli bättre..

Min väg är mot att bli bra! Nöjd! Glad! Jag vill glömma allt gammalt, vilket jag inte kan nu..
Men jag ska det..

Shit vad mk text det blev nu..
Och så mkt mer ska det bli..

Nu sitter jag här... mina två barn sover.
Jag har tagit massor av snus... för jag får rus.. snusar inte ofta... nikotinrus.. jag är helt konstig faktiskt..
Jag borde plugga...ligger efter...
Sen har jag mens nu..och mensvärk just nu.. så jävla jobbigt...
ont i magen som fan..

Funderar på om jag ska gå och ta fram massagestaven och lätta på smärtan.. Det är faktiskt så att det brukar bli bättre då...
Sen har jag ett virus i kroppen, det känner jag..men fan jag kan inte bli sjuk nu... Många har influensa nu.
Jag ska fan testa staven nu.. sen får vi se vad som händer...
Kanske att jag lägger mig efter det... eller så pluggar jag lite till...

Jo jag vet, jag är inte helt ok!
Nä jag kör med staven.

Jag längtar efter min älskade dock..tänkte på honom nu...
Fan!

Jag är lite onykter också. Drack en flaska vin när barnen lagt sig.
Grejen är att dom väcker inte mig på morgonen. Dom tar frukost själva..
Jag är så hemskt..
Så svettig nu..

Svettas..nog viruset i kroppen samt alkohol samt snus..
Jag skriver mer imorgon..Detta är sjukt långt..

Shit!

Pojkvän som vill ses en kanske två ggr i veckan -står inte ut

Träffade honom i somras. Blev sjukt kär och nu älskar jag honom men jag står inte ut med det här. Vi ses ju aldrig nästan. Han trivs med det. Kan prioritera sitt. Känns som jag inte är så viktig för honom. Som att ja bara när det passar honom.

Jag vill ses i princip jämt ju.

Det känns som det har tagit slut när det gått 5 dagar. Känns varje vecks som att det nästan är slut. Och jag mår så dåligt. Kan gråta ibland till och med. Undrar varför inte jag får den kärlek jag alltid önskat mig?

Vart så ledsen idag och är besviken .. 4 dagar har gått och jag har hoppats i 3 dagar att han skulle vilja ses lite på kvällwn .. nej då.. han vill bara prata i telefon eller på mess. Besvikelse!

Jag ses hellre och pratar än pratar på telefon ellee mess.

Han bor 10 min från mig liksom .. 

Blir så besviken hela tiden...

Känner mig så ensam i det här..

Känner mig ensam överhuvudtaget..

Fick mens för 2 dagar sen också och blie så himla låg och deppig. Allt jag drömmer om då är stt få en kram. En lång kram av den man älskar liksom .. en futtig liten timma hade räckt för mig. Nä inte det ens.

Jag är sekundär eller kanske tertiär tom vem fan vet.

Han säger att han älskar mig men jag förstår inte riktigt då?? Ska det vara så här?

Idag tjafsade vi på messenger.. jag sa att jag orkar inte det här.. antingen blir det en stor förändring eller så får det vara slut.. sen snackade vi om massa grejer tills han blev så trött å behövde sova.. vi kom inte till en lösning .. jag började skriva här sen.. 

Ligger i sängen och skriver från mobilen.

Får nog fortsätta imorgon.. behöver sova .. måste ju jobba också.. usch jag hatar mitt jobb!

Godnatt!

Slutade med anti-depressiva för 1 v sedan - vill inte vara avdomnad i underlivet

Jag fick ett ryck förra veckan. Jag blev så irriterad på att jag är så avdomnad i underlivet. Känseln är så dålig. Förr i tiden fick jag starkare orgasmer. Nu har jag knappt känt nåt och fått kämpa för att få dom.
Det har tagit sån tid liksom. Fått fokusera ordentligt och fått spänna mig på ett speciellt sätt för att det ska gå.
Och så låg jag då förra veckan hemma och tänkte ok jag kör på lite med dildon. Skönt att få lite må-bra hormoner, som man får av en orgasm då va. När var det nu. Jo förra tisdagen.
Och där låg jag och höll på med vibratorn på max vibration och satan vad svårt det var att komma. Började bli irriterad. Speciellt när jag tänkte på hur lätt det var att komma förut. För länge sedan. Minns inte när det var men en gång i tiden då kunde jag ta upp staven, köra några minuter och sen komma. Nu höll jag fan på i 15 min..det är för länge. Det kunde ju gå på 3 min förut. Kanske höll på i 20 min, inte vet jag. Kändes så iallafall.
Så då bestämde jag mig där och då att nu helvete slutar jag med pillren. Det är deras fel. Jag känner mig ju ändå så pass bra, tänkte jag. Alltså inte deppig längre. Jobbet går bra, det är kul, kärleken går superbra Jag är kär och lycklig. Har mkt stress i livet men det gör inget. Barnen mår bra runt mig och jag ägnar mig mer åt dom. Allt känns liksom bra ju, tänkte jag.
Det är dags att avsluta dom. Jag hade ändå väldigt låg dos eftersom jag hade trappat ner 2 ggr. Första gången halverade jag dosen och andra gången halverade jag den halverade dosen.
Så nu idag har det ju gått en vecka. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta innan jag känner mig normal i underlivet igen.
Vill ha tillbaka normal känsel...
Men jag funderar på om det inte har kommit tillbaka redan. Tror det alltså.
För igårkväll hade jag sex med min underbara älskade och då kom jag fanemej 3 ggr under sexet.
Har nog aldrig hänt förut i mitt liv ens. 2 ggr har hänt men 3 ggr kan jag inte minnas ens.
3 gg var med staven iof. Första 2 ggr vanligt sex, jag på honom. Jag kommer bara i den ställningen också..när jag rider killen..Så har det iaf varit ...men jag måste då säga att det hände en gång med min nuvarande underbara att jag kom när han var på. men det tog jäkligt lång tid..

Så nu undrar jag förtås om det beror på att jag slutat med pillerna som jag kom 3 ggr. För det var ju också lite starkare känsla...Eller om det beror på att jag ska ha ägglossning väldigt snart. Brukar bli kåtare vid ägglossning och känna mer då också liksom..
Så ja, jag vet inte helt säkert. Jag hoppas det är känseln som kommit..
Jag längtar tills imorn.. då kommer min älskling hit på kvällen.. då ska vi studera fenomenet igen..haha
eller jag ska det..ska se om jag känner mer då igen..
Får väl studera detta lite och se närmsta tiden hur det är..
Men jag hoppas hoppas att det ska bli bättre och bättre.. tänk om jag kan komma i andra ställningar också..
Visst när jag kör med staven samtidigt kommer jag i alla ställningar som det går att ha den på klitoris.. men utan den kommer jag inte lätt i alla ställningar.
Måste ha stimulans på klitoris för att komma alls.

ja nu blev det en jäkla massa sexsnack..men alltså jag har nästan bara sex på huvet hela dagarna..hahahah
för det är så bra nu..så mysigt..så underbart..med min nya älskade älskling! Han är så härlig..så underbar, så mysig..tittar mig djupt i ögonen och jag i hans ögon..det är äkta! inget falsk någonstans..ärligt och härligt..
Åh jag saknar honom nu..hade gärna haft honom här nu..men han är lite upptagen i kväll på annat håll..

Han älskar mig! Jag älskar honom!

Mm det gick snabbt..kärleken växte otroligt snabbt..det var ju precis rätt.
helt rätt..allt är bra, finns inget dåligt alls..inte vad jag sett hittills iallafall..

Igår kväll när vi var ute och roade oss så mitt i något så säger han att ja, jag älskar ju dig!
Lite sådär inte helt seriöst men ändå..
Men då blev jag seriös och gick fram till honom och sa att: jag älskar dig!
Allt är besvarat! Allt är perfekt!
Lyckan är ett faktum!

Sedan sa han det på riktigt förstås senare och sen igen mitt i sexet (så fint det var)..och så på morgonen..han är totalt förälskad..ååh jag är såå glad..
Och jag med..det är helt besvarat...
Han är så satans jäkla fin..älskar hans leende också, leendet han endast får när han är så där glad och lycklig när han är med mig..

Snacka om att gå från total olycka till lycka. Om vi tittar på en sinuskurva var jag längst ner på kurvan för 1 år sen och nu är jag längst upp på kurvan.

Snacka om att livet kan ta vändningar...helt jäkla otroligt..

Jag är så satans jävla KÄR, kär kär: i en ny kille som har barn han med

Jag har träffat en ny kille, som jag är seriös med. Och jag är så helvetes satans jävla KÄR i han.
För fan vad kär jag är. Det känns i hela hjärtat, i hela bröstet.
När jag är nära honom blir jag helt varm.
Hur länge har vi setts nu. Jo sedan slutet av Juli, så det är ju bara 5 v liksom. Men det känns som minst 2 månader. Jag har tappat räkningen på hur många ggr vi setts. En vecka vart det 6 av 7 dagar. Haha!
Grejen är att han har barn och jag har barn så det blir lite planerande om man ska kunna ses....

Men gud alltså. Jag är så kär i han..var så många år sedan som jag kände så för nån, som jag trivdes så bra med nån. När var det nu? Hmm ja 2004 och nu är det 2013, Mm det är 9 år sedan jag vart kär sist, på riktigt alltså.
Men detta är så mkt bättre.
Detta är bäst hittills. Så här har jag ALDRIG känt ju.
Jag känner värmen sprida sig inom mig när jag är med honom..
Imorse innan han stack upp och åkte till jobbet så kände jag bara hur sjukt jäkla underbart det var..

Att bara kramas och känna hans hud mot min..titta han i ögonen och kyssa honom kärleksfullt..
Jag låg där och kände hur varm jag blev i hjärtat, i bröstet..hur upprymd jag kände mig..hur härligt det kändes..hur underbart.. Shit alltså!

Vad är skillnaden mellan att vara förälskad och kär förresten? Det har jag länge undrat.
Blir man förälskad först och kär sedan eller.. Är förälskad som att vara lite betuttad eller?
Är det inte kär först och förälskad sedan..för förälskad närmar ju sig älskad..att man älskar någon..

Iallafall så börjar jag tänka i sådan banor nu..att jag älskar honom..jag gör det redan..jag älskar allt med honom..jag älskar hela han..hans sätt, att han är han liksom...

Ibland när jag ligger och myser med honom och jag känner värmen i hela kroppen och hjärtat bara slår och slår hårt så tänker jag att Ja, jag älskar nog dig alltså...men det är inget jag säger högt..för man kan inte säga det efter så kort tid eller hur?
Är det någon som börjar älska någon så snabbt? Har aldrig hänt mig förut, har inte hört nåt om det..
Är det riktigt normalt det här..
Störtförälskelse har jag råkat ut för...

Jag älskar honom! Jag älskar, älskar älskar honom...

..och jag tror att han känner samma sak...det bara känns så..jag känne det på mig...han älskar nog mig...det är nästan så jag trott att han ska säga det..nästa igår kväll eller nästan imorse...det är nära nu..
Men han vågar nog inte för han tänker samma sak..så snabbt kan man inte säga det, så snabbt är inte vanligt att känna så och tänk om hon inte känner likadant just riktigt än...Men det gör jag..

Jag känner för att viska det i hans öra när han sover...ska jag göra det tro....

Åh gud jag vill sova med han varje natt..vill va med han varje dag..vill känna hans närhet jämt...vill krama om honom nu...kan inte sluta tänka på honom.
Tänker nästan hela tiden på honom...

Det är så sjukt jäkla underbart, ljuvligt, härligt att vara kär, förälskad, älska någon....

Min tid efter separationen med engångsligg knull hit och dit och kk förhållanden är över

Japp, den tog slut i somras. Ett ljus gick upp för mig i somras när jag slappade av från all stress, från allt jobb och bara var mig själv och va liksom.
Då lugnade jag ner mig och insåg att det var skönt det här. Att bara vara själv och va och göra det jag själv känner för och må bra.
Sen var den utlösande faktorn nog också att jag såg att det fanns hopp om äkta kärlek. Romantik och kärlek finns. Det gäller att hitta den rätta bara. Att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Att ha tur.
Det kan var ödet. Det kan var slumpen. Det kan vara att man just vågar göra det som man inte gjort förut. Att man bryter ett mönster å då dyker den upp.

Ja det är mkt som kan leda en till kärleken. Men ett är säkert. Man ska inte leta aktivt och vara desperat. Man måste trivas i sig själv. Må bra i sig själv och känna att man älskar sig själv för då kan andra älska en. Då kan man göra andra glada. Man kan få andra att må bra om man själv mår bra ju.
Den goda cirkeln va!
Bra leder till bättre!

Ja, jag är helt förändrad nu.
Hela min separation var som en vändpunkt i hela mitt liv. En brytpunkt. Ett uppvaknande. Och det var så mkt annat som spelade in också. Nytt jobb, nya vänner, nya mål, psykiska välmåendet var bättre. För en gångs skull kunde jag börja tänka på mig också. På bara mig och mina behov. Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Jag ska göra det! OCh det ska jag göra nu!

Jag är bra, jag är glad, jag är rolig, jag är fin...Säg positiva saker till dig själv varje dag! Du är vad du tror!

Iallafall så i somras hade jag en romans men en kille som jag aldrig hade trott mig vara med. Fanns inte i min värld innan att jag föll för sådana killar. Men så av en slump blev det en kyss. Det var mer ett vad typ att jag skulle kyssa han. Å så upptäckte jag hur bra kyssen var. Hur intensiv, hur naggande, hur spännande...ja det var massor..och grejen var att killen hade spanat in mig hur länge som helst. Han vart kär i mig vid första ögonskastet tydligen.. Jag var tvungen att fortsätta träffa honom och känna det igen. Det var så speciellt..som en aura runt honom, som påverkade mig...Jag blev liksom berusad av hans närhet..skumt var det.
Och med han var det kärlek och inga ord. Inga visor och inga ord. Bara känslor.Känslorna kändes i luften. I ögonen. Vi kunde bara titta på varandra utan att säga nåt och det fanns där. Vi kunde bara kramas utan att göra nåt mer och det var där..allt runtomkring försvann. Det var  nuet och känslan...
Det var underbart..härligt..frihet..fritt..det var livet..livet var så grym härligt just då..
Fanns ingen tid och inget rum. Allt försvann en dag när vi åkte på en utflykt...det var han och jag och inget annat..
Jaja, iallafall så är det över nu..det var för långa avstånd mellan oss. Hade aldrig gått. Sen har jag barn och han var 8 år yngre än mig och pluggade och allt. Det gick bara inte.
Men visst vart jag ledsen när jag åkte ifrån honom. Låg å grät i sängen när han hade åkt och sen åkte jag å allt var borta..andra sidan jorden tyvärr....

Efter den tiden och den resan så ändrades hela mitt liv. Jag kände inte för att knulla runt alls mer. Inte med någon. Fick massa erbjudanden hit och dit men sa bara NEJ NEJ NEJ tack.
Hade till och med 2 killar med mig en kväll när jag var apfull men sa NEJ NEJ NEJ här blir inget sex. Ni får sova över men mer blir det inte..Ok, sa dom. Dom sov på varsin sida i sängen och sen åt vi frukost och mer vart det inte. Jag är bestämd när det väl gäller.
Tänk jag kunde vart med 2 killar samtidigt. Dom var kompisar och drömde säkert om det. Men jag var inte sugen...jag var i en annan fas i livet..
Sex är inte allt.

Jag vill ha känslor, jag vill ha ömhet, jag vill ha mys, kärleksfulla blickar, kramar och ord. Omtänksamhet och känslan av värmen i bröstet när man är kär..upprymdheten..lustfylld..pirrig..
Det är så mkt bättre..då spelar inte sexet lika stor roll..
Sexet blir bättre ändå om man är kär..för man vill ju ha personen man är med...har märkt det, att det är så..
jag har alltid tänk att jag ska fanemej ha STOORA kukar så det smäller..men nej det behövs inte..normala är bra..det går att komma då med..har man känslor så går det för mig iaf.... även om jag har sjukt svårt att komma överhuvudtaget och speciellt på fyllan...
Kommer aldrig på fyllan.. då är det sjukt bra isf...känner inget liksom...det somnar där nere...
blev lite värre sen jag blev gravid. inte kul alls..

Men tyvärr så funkar det inte med minikukar..ledsen..men det känns inte..sorry killar..jag tycker synd om er..jag är ledsen för er skull..vad ska man göra..men det kanske finns någon som är ok med det...får man hoppas..

Nä dags å ta sig ett glas vin och softa lite..barnen sover och jag sätter på lite musik här...

Jag onanerade med exet bredvid mig, har ju behov

Jo det blev så att jag var tvungen. Om man sover i samma säng även om det slut sedan ett halvår snart så har man ju ändå behov va. När ska man få göra dom behoven om han alltid lägger sig och sover i sängen före mig.
Nu har jag blivit sån att jag helt enkelt får strunta i hans närvaro och låtsas om som inget. Måste tänka på mig nu och mina behov. Har ju inte gjort det förut.
Jag börjar bli fri nu. Komma loss från en instängd, inbunden, kontrollerande tillvaro.
Känns så skönt att jag är jag nu. Börjar må bättre.
Har länge varit deprimerad, låg, dålig självkänsla kommer med det. Aldrig känt mig nöjd.

Men nu känner jag att jag är på G. Jag gillar mig själv. Jag är säker på nästan allt jag gör nu. Ja allt för fasen. Jag har utstrålning nu. Jag vet vad jag vill. Det är som att gå från natt till dag på 1 månad eller nåt.
I am on my way up. Up to the sky!
Alltså jag svävar nästan uppåt...jag går uppåt. Har börjat klättra på trappan och snart är jag på toppen. Då stannar jag där och är där...går inte ner igen..
Det kommer bli så bra allt, bara jag kommer härifrån, ifrån detta destruktiva hem, negativa stämning, sura arga människan (exet). Han som kontrollerat mig, inte låtit mig göra det jag vill, inte låtit mig ha mina intressen utan att få mig att känna ångest för att jag utövar mina intressen.
Varit instängd, aldrig stöttat mig har han. Han har hjälp mig att må sämre istället. Han har puttat ner mig från trappan.

Iallafall så vart jag då sugen så jag tog fram min massagstav och satte igång. Låtsades som att han inte var där. Och ni kan ju gissa vad som hände sen..Jo han blev kåt och ville hoppa på mig.
Men NEJ NEJ NEJ sa jag va fan håller du på med här. Jag är inte intresserad. Förresten går det mkt fortare med en massagestav. Kände för att få lite oxytocin, man mår jäkligt bra efter det.
Usch men jag blev nästa störd och äcklad på nåt sätt att han försökte. Var nästan så att jag fick sluta.
Fy fasen när ska man få ha ett privatliv här.
Jag blir också utfrågad i minsta detalj vad jag håller på med när jag inte är hemma. Han kan tjata i timmar tills han får svar på något. Det är grymt jobbigt.

Längtar nu till min egen lägenhet. Tills friheten infinner sig.

Blir så ledsen när jag ser kärleksfilmer på tv:n!

Usch vad ledsen jag blir när jag ser kärleksfilmer och kärlek överhuvudtaget...Då tänker jag bara på hur det en gång var mellan mig och min sambo... Hur kära vi var då i början. Hur fint det var, hur bra allt var. Han var en annan människa då. Han brydde sig, respekterade mig, var omtänksam.
Vad hände sen? Allt hände när vi fick barn... Då gick allt åt fel håll. Det ska ju bli bättre då..man får en underbar liten bebis som man är helt förtrollad i. Men så blev det inte.

Tänk när dom där känslorna fanns. Dom där underbara kärleks-känslorna. Så starka! Jag minns så väl en kväll i soffan han och jag. Jag hade aldrig känt så förut. Jag visste att det var rätt! Att det skulle vara vi... men nu liksom..nu är allt borta..förstört...det försvann.. Så ledsamt..

Tänk om han kunde var den han var då..ååh så underbart det hade varit. Han har förändrats totalt...blivit arg, sur, irriterad, tråkig, ändrat åsikter, blivit mer ego, ej omtänksam längre mot mig, respekterar mig inte, lyssnar inte på mig, skiter i det jag säger, ej kärleksfull, visar ingen kärlek mer, stel, ser ond och arg ut mest, spydig, slänger ur sig spydiga kommentarer. Jag kan inte ens påpeka en sak på tv:n eller en sak jag läst för då ska han motargumentera det och försöka trycka ner mig så att jag mår dåligt. Jag slutar helt enkelt säga saker...tillslut kommer vi inte prata alls...så är det..Det är ingen idé. Jag orkar inte försöka när han inte gör det. Och jag har insett nu att han inte vill försöka mer eftersom han har drivit det mer och mer mot botten..han vill ju att det ska ta slut som han säger. Men nu ska vi tydligen gå så här tills vardagen löser sig...hur jobbigt är inte det...
Det är riktigt dålig stämning hemma mellan oss...

Var är han, den människa som jag lärde känna? Vart tog han vägen?
Allt är så tråkigt...jag har insett själv att det inte är hållbart, att vi måste gå skilda vägar...för man kan inte leva så här..jag kan inte låta mig tryckas ner hela tiden... jag måste ju må bra och få respekt i ett förhållande..
Men det känns så hemskt också..vi har ju vart med om så mycket, vi har haft så mycket ihop...och så ska det bara ta slut. känns lite konstigt ändå och ledsamt.... tungt..
Tänk om vi inte haft barnen, då hade det nog vart lättare...
Men jag är så glad att vi har dom...sååå glad.. mina goa älsklingar...Jag kommer aldrig vara ensam även om jag inte har någon man, eller träffar någon annan.. Jag kommer iallafall ha mina barn och jag kommer bry mig om dom mest av allt.. Jag kommer ge dom allt jag inte fick, kärlek, omtanke, tröst...
Så är det...Det jag saknade och saknar tänker jag ge dom...för jag vill att dom ska få ett bra liv och må bra..
Måste läsa nu..studera alltå..Sambon är ute med barnen och gör annat för en gång skull. Så många gånger jag bett honom göra något och det har inte hänt mer än att han gått ut i parken 1 h.. Nu när han inte vill se mig mer då åker han gärna bort med barnen...nu när det är så dåligt stämning..
Jaja, jag ska inte klaga, det är superbra för mig så jag får mina studier gjorda..men det känns ändå trist att det har blivit så här allting..Helgerna kommer bestå i att vi försöker undvika varandra känns det som. Göra saker på olika håll med barnen separat... :(

Jag är förälskad i min lilla bebis, min going!

När jag jämför A och B som bebisar och mig själv hur jag kände, så är det faktiskt stor skillnad. Den här gången 2 år senare mår jag bättre, har mer energi, orkar mer, aningen mindre krämpor, amningen går bättre, allting är bekant och inte nytt.
Sen är jag liksom förälskad i min lilla bebis. Det känns liksom inte på samma sätt som med A. Nu med B är det som att det klickade direkt. Jag connectade direkt liksom. Hon är så goo. Konstigt egentligen att det inte var så med A. Det har liksom växt fram mer och mer med A.
Men nu känner jag ändå mer för B än A. Hemskt att säga men jag tycker liksom mer om B. Varför är det så?
Hon är så himla go och glad. Just nu är A så trotsig, tjurig, busig och gnällig. Det är väl inte det som gör det. Jag vet bara inte vad det är. Jag kanske hade en depression med A. Jag var aldrig ute och gick. Höll mig jämt inne med A. Orkade inte gå ut. Orkade nästan ingenting.
Nu tar jag mig ut med både A och B, ut i solen.

Min lilla going är så gooo så gooo. När man egentligen inte vill gå upp på morgonen och är jättetrött så får man ändå alltid jätteleenden och lycka i ögonen på lilla B när hon ser mig. Då blir man inte arg ändå. Hon är en sån glad tjej.