Onanerade 3 ggr på en dag med vibrator men nu svamp tror jag

Alltså jag trodde jag var bra från herpesen i underlivet igår..
men jag vet inte..
jag var glad iallafall..
Alltså det är sjukt ovanligt.. det har liksom säkert gått en månad sen jag lekte med mig själv pga alla problem med mitt underliv..

Så jag var glad att jag kunde ta fram en leksak.. en vibrator..
Jag jobbade hemma..

Så på morgonen blev nr 1..
Alltså jag fick tom tårar när jag kom.. det var så länge sen.. sjuk ju..
Konstig känsla..
Som att liksom.. äntligen..
som att nää det är inget konstigt..
nä det är inget fel..

Men jag har såna sjuka känslor om att det skulle va fel på mig och så..
jag vill bli av med dom..
har haft dessa tabukänslor så länge jag kan minnas.. sen jag blev sexuellt aktivt..
kanske beror på att min första kille var knäpp

Gjorde ont... blödde... fick massa infektioner.. sved .. fick massa problem..
sen var han en sexgalning och tvingade sig på mig..
sen var han otrogen också med andra tjejer..
en kompis såg honom med en annan bl.a.
sen hittade jag kläder och skor från andra tjejer hemma hos honom ibland...

Sen tvingande han sig på mig.. jag var svag..
jag var dum...
jag fick nog problem då...
gillade inte sex..

sen gillade jag inte mig själv.. skämdes..
varför blev det så...

jaja strunt i det..bättre nu iaf..
jag jobbar mig uppåt

jag gillar mig själv nu.. iaf mer än jag någonsin gjort..
jag onanerade en gång till på lunchen sen..
just för att jag mår så bra efteråt..

det sjuka var det jag tänkte på..
alltså jag tänkte på hur det kändes för en kille och bli avsugen.. å så föreställde jag mig det.. alltså så himla knasigt.. åh så önskade jag att jag fick känna det..åh så såg jag mig själv suga av killen och så var jag killen.. helt jävla sjuk tanke..

på morgonen tänkte jag liknande.. jag tänkte på hur killen jag fortfarande älskar låg och runkade av sig medans jag smygkollade.. åh han tänkte på mig..åh ville bara ha mig..åh ville att jag skulle suuuuga.. så han kom.. alltså var fick jag det ifrån.. men jag gick igång på det ...mmm

Sen försökte jag sova där efter 12-slaget.. men det gick inte..precis som nu.. kan inte sova...
låg säkert 1h i sängen .. sen tog jag upp vibratorn.. och mm det bästa var och tänka på avsugningar och att tänk om jag var en man.. men tänkte även på att rida.. åh jaaa. men bara om jag älskar personen...

alltså rekord på länge.. 3 ggr liksom..

Men idag vaknade jag upp å va öm.. hade ont.. sved.. kollade.. va helt röd.. som att herpesåret inte va läkt..
det är nog svamp också..
har en svampsalva hemma. så jag har smöjrt in med den..
alltså jag undrar om sexleksaker är bra för mig..
fuck.. det kan inte va sant..
jag måst ha dom..
hur ska det annars gå..
kan inte komma annars..
kan inte komma med fingrar ...
det går ju inte...
näää

näää nu måste jag lägga mig.. hade velat ta staven nu.. jaaaa. ..men det kanske gör lite ont....

Alltså jag är lite deppig nu...

vill bara ha kärlek.. äkta kärlek...

känner mig dödens ensam nu... åh så ensam... helt ensam ...
så jävla ensam...
usch usch usch..
ska man vara så här ensam..
inga föräldrar som bryr sig....
inga kompisar som riktigt bryr sig egentligen..
barnen är för små för att bry sig..

mm jag är helt själv i mina tankar..
helt ensam..

inte konstigt att man kan bli knäppp

nu går jag till kylskåpet å tar 2 snus å sen lägger jag mig...

får ett rus.. japp..
godnatt..

Slutat med Sertralin tvärt - 2016 - biverkningar

Hej!
Ligger här med svullna röda ögon då jag gråtit av någon anledning. Tror känslor kanske kommit tillbaka.
Förra torsdagen (5 dagar sedan) glömde jag ta mitt piller och nästa dag kände jag mig helskum. Så jäkla yr i huvet så det kändes som när man druckit alkohol liksom.
Va fan är detta gick jag runt och tänkte tills jag kom på att ja just det jag tog aldrig det där pillret igår. Det är biverkningar!
Var helt konstig , som full helt enkelt. Jag åt 50 mg men hade 100 mg som jag delar på å ätit halva ganska länge. Ogillar på nåt sätt medicin, känns inte naturligt, känns inte bra. Ville inte va för påverkad.
Men ok det som hände när jag åt sertralin var att jag blev avtrubbad och kunde leva som vanligt utan att känna allt jobbigt. Dock tappade jag sexlusten helt efter ett tag. Det skedde i år så det är en Av anledningarna till att jag slutade så tvärt,

Jag å sambon har inte direkt haft det då bra senaste tiden dvs i år. Ingen känsel , knappt några känslor, ingen saknad, bara som en robot dom gör å gör dagliga sysslorna. Det har vart jag.

Så jag satt där dagen efter å tänkte nu skiter jag i å ta nästa oxå. Jag slutar NU! Sa inget till sambon förrän på lördag kväll sen, att jag mår helmysko. Yr i bollen, svettas floder ibland, fryser ibland, tröttare å segare , orkade knappt cykla hem från jobbet igår! Var som en tom konstig boll med luft i som slutat studsa !

Lite illamående har jag oxå vart! Och bara när jag typ rör mig blir jag ännu yrare, heljobbigt!

Nåt positivt är dock att nu kände jag nåt, känslor ! Kändes jobbigt livet , hemskt å orättvist och slitsamt å allt jag gör känns som jag bli utnyttjad på. Folk har utnyttjat mig! Jag sliter å sliter. Jag är en hemsk mamma oxå som inte ägnar då mkt tid till barnen utan försökt jobba in pengar bara för att klara tillvaron. Inte köpt kläder till mig själv på flera år. Går i gamla slitna saker . Iof har köpt några begagnade saker på tradera.
Haft så svårt att få ekonomin att gå ihop till jag fick 100% jobb å en hel lön iaf i år. Dock får jag slits mer och är extremt trött!
Orkar liksom inte så mkt som jag vill,
Synd om stackars barnen å sambon. Jag är en rätt dålig person. Men jag väntar å ser nu å väntar på fler känslor och ett normalt liv igen.
Har läst att det kan ta veckor till månader å för somliga år innan Man känner sig helt återställd!
Får se vecka för vecka nu vad som blir.
Får se om sexlusten kommer snart å om vi kommer ha sex snart?
Ska ligga i sängen och vila nu, mår inte bra alls!

Allt känns dödare och dödare, tristess är mitt efternamn - jag vill inte ha familj längre!

Känns så otroligt dött allting.
Är inte sugen på någonting längre.
Har tappat sexlusten helt bland annat. Känner knappt nåt. Det är liksom inte skönt längre. Känseln börjar försvinna.
Så himla sjukt är det.
Blir orolig nu!
Något är ju allvarligt fel på mig.
Känner inte att något är kul. Inte ens familjen känner jag för mig.
Vill inte ha familj längre. Vill bara vara själv, fri från massa jobbiga saker. Orkar inte!
Vill kunna göra som jag vill för jag orkar inget annat.
Ett tag funderade jag på om jag skulle leva helt själv... men jag vill inte va utan min sambo känner jag. Jag vill ha honom kvar. Jag vill leva med honom. Men mitt problem är att jag inte vill ha familj.
Hemskt va!
Jag vill inte ha barnen här så mycket...visst är jag hemsk...
Men dom har ändå inte kul här, jag är död, trist och tråkig..ger dom inget ändå...
Jag orkar inget, bryr mig inte mycket, vi gör inget...jag bara jobbar, pluggar och jobbar.

Som det är nu har jag ingen fritid längre alls. JAg är som en robot som jobbar och jobbar tills jag stupar. Inte sällan sitter jag till 2 på nätterna och  jobbar för att hinna ikapp..
men jag hinner aldig ikapp..ligger hela tiden efter.
EFTER efter EFTER med allt...blir så trött..går ju för FAN aldrig komma ikapp..

Så trött på livet just nu!
Trött på allt!
Tänk om någon jag kände läste detta, jag är trött på att ha barn... Hemskt va!
Jag vill va själv, helt ensam..bygga upp mig själv..försöka känna nåt igen...
Jag behöver tid...ingen kan ta min tid..det funkar inte då..
Ingen får ta tid från mig...jag kommer aldrig ikapp..

Jag är egoistisk jag vet...men jag kommer ta livet av mig annars om jag inte är det..för jag orkar inte mer snart....
Jag är så satans jävla trött på allt och nästa alla i min omgivning...
USCH och fy och FAN...
Idag ville jag bara ligga kvar i sängen hela dagen..det tog emot så jävla satans mkt att gå upp....
Tog så mkt energi...allt tar så mkt energi..
Allt känns så svart inom mig...

Är jag förlorad snart eller?
Tappad känsel, tappar känslor...allt är avdomnat..som en avdomnad värld...

Slutade med anti-depressiva för 1 v sedan - vill inte vara avdomnad i underlivet

Jag fick ett ryck förra veckan. Jag blev så irriterad på att jag är så avdomnad i underlivet. Känseln är så dålig. Förr i tiden fick jag starkare orgasmer. Nu har jag knappt känt nåt och fått kämpa för att få dom.
Det har tagit sån tid liksom. Fått fokusera ordentligt och fått spänna mig på ett speciellt sätt för att det ska gå.
Och så låg jag då förra veckan hemma och tänkte ok jag kör på lite med dildon. Skönt att få lite må-bra hormoner, som man får av en orgasm då va. När var det nu. Jo förra tisdagen.
Och där låg jag och höll på med vibratorn på max vibration och satan vad svårt det var att komma. Började bli irriterad. Speciellt när jag tänkte på hur lätt det var att komma förut. För länge sedan. Minns inte när det var men en gång i tiden då kunde jag ta upp staven, köra några minuter och sen komma. Nu höll jag fan på i 15 min..det är för länge. Det kunde ju gå på 3 min förut. Kanske höll på i 20 min, inte vet jag. Kändes så iallafall.
Så då bestämde jag mig där och då att nu helvete slutar jag med pillren. Det är deras fel. Jag känner mig ju ändå så pass bra, tänkte jag. Alltså inte deppig längre. Jobbet går bra, det är kul, kärleken går superbra Jag är kär och lycklig. Har mkt stress i livet men det gör inget. Barnen mår bra runt mig och jag ägnar mig mer åt dom. Allt känns liksom bra ju, tänkte jag.
Det är dags att avsluta dom. Jag hade ändå väldigt låg dos eftersom jag hade trappat ner 2 ggr. Första gången halverade jag dosen och andra gången halverade jag den halverade dosen.
Så nu idag har det ju gått en vecka. Jag vet inte hur lång tid det kommer ta innan jag känner mig normal i underlivet igen.
Vill ha tillbaka normal känsel...
Men jag funderar på om det inte har kommit tillbaka redan. Tror det alltså.
För igårkväll hade jag sex med min underbara älskade och då kom jag fanemej 3 ggr under sexet.
Har nog aldrig hänt förut i mitt liv ens. 2 ggr har hänt men 3 ggr kan jag inte minnas ens.
3 gg var med staven iof. Första 2 ggr vanligt sex, jag på honom. Jag kommer bara i den ställningen också..när jag rider killen..Så har det iaf varit ...men jag måste då säga att det hände en gång med min nuvarande underbara att jag kom när han var på. men det tog jäkligt lång tid..

Så nu undrar jag förtås om det beror på att jag slutat med pillerna som jag kom 3 ggr. För det var ju också lite starkare känsla...Eller om det beror på att jag ska ha ägglossning väldigt snart. Brukar bli kåtare vid ägglossning och känna mer då också liksom..
Så ja, jag vet inte helt säkert. Jag hoppas det är känseln som kommit..
Jag längtar tills imorn.. då kommer min älskling hit på kvällen.. då ska vi studera fenomenet igen..haha
eller jag ska det..ska se om jag känner mer då igen..
Får väl studera detta lite och se närmsta tiden hur det är..
Men jag hoppas hoppas att det ska bli bättre och bättre.. tänk om jag kan komma i andra ställningar också..
Visst när jag kör med staven samtidigt kommer jag i alla ställningar som det går att ha den på klitoris.. men utan den kommer jag inte lätt i alla ställningar.
Måste ha stimulans på klitoris för att komma alls.

ja nu blev det en jäkla massa sexsnack..men alltså jag har nästan bara sex på huvet hela dagarna..hahahah
för det är så bra nu..så mysigt..så underbart..med min nya älskade älskling! Han är så härlig..så underbar, så mysig..tittar mig djupt i ögonen och jag i hans ögon..det är äkta! inget falsk någonstans..ärligt och härligt..
Åh jag saknar honom nu..hade gärna haft honom här nu..men han är lite upptagen i kväll på annat håll..

Min tid efter separationen med engångsligg knull hit och dit och kk förhållanden är över

Japp, den tog slut i somras. Ett ljus gick upp för mig i somras när jag slappade av från all stress, från allt jobb och bara var mig själv och va liksom.
Då lugnade jag ner mig och insåg att det var skönt det här. Att bara vara själv och va och göra det jag själv känner för och må bra.
Sen var den utlösande faktorn nog också att jag såg att det fanns hopp om äkta kärlek. Romantik och kärlek finns. Det gäller att hitta den rätta bara. Att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Att ha tur.
Det kan var ödet. Det kan var slumpen. Det kan vara att man just vågar göra det som man inte gjort förut. Att man bryter ett mönster å då dyker den upp.

Ja det är mkt som kan leda en till kärleken. Men ett är säkert. Man ska inte leta aktivt och vara desperat. Man måste trivas i sig själv. Må bra i sig själv och känna att man älskar sig själv för då kan andra älska en. Då kan man göra andra glada. Man kan få andra att må bra om man själv mår bra ju.
Den goda cirkeln va!
Bra leder till bättre!

Ja, jag är helt förändrad nu.
Hela min separation var som en vändpunkt i hela mitt liv. En brytpunkt. Ett uppvaknande. Och det var så mkt annat som spelade in också. Nytt jobb, nya vänner, nya mål, psykiska välmåendet var bättre. För en gångs skull kunde jag börja tänka på mig också. På bara mig och mina behov. Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Jag ska göra det! OCh det ska jag göra nu!

Jag är bra, jag är glad, jag är rolig, jag är fin...Säg positiva saker till dig själv varje dag! Du är vad du tror!

Iallafall så i somras hade jag en romans men en kille som jag aldrig hade trott mig vara med. Fanns inte i min värld innan att jag föll för sådana killar. Men så av en slump blev det en kyss. Det var mer ett vad typ att jag skulle kyssa han. Å så upptäckte jag hur bra kyssen var. Hur intensiv, hur naggande, hur spännande...ja det var massor..och grejen var att killen hade spanat in mig hur länge som helst. Han vart kär i mig vid första ögonskastet tydligen.. Jag var tvungen att fortsätta träffa honom och känna det igen. Det var så speciellt..som en aura runt honom, som påverkade mig...Jag blev liksom berusad av hans närhet..skumt var det.
Och med han var det kärlek och inga ord. Inga visor och inga ord. Bara känslor.Känslorna kändes i luften. I ögonen. Vi kunde bara titta på varandra utan att säga nåt och det fanns där. Vi kunde bara kramas utan att göra nåt mer och det var där..allt runtomkring försvann. Det var  nuet och känslan...
Det var underbart..härligt..frihet..fritt..det var livet..livet var så grym härligt just då..
Fanns ingen tid och inget rum. Allt försvann en dag när vi åkte på en utflykt...det var han och jag och inget annat..
Jaja, iallafall så är det över nu..det var för långa avstånd mellan oss. Hade aldrig gått. Sen har jag barn och han var 8 år yngre än mig och pluggade och allt. Det gick bara inte.
Men visst vart jag ledsen när jag åkte ifrån honom. Låg å grät i sängen när han hade åkt och sen åkte jag å allt var borta..andra sidan jorden tyvärr....

Efter den tiden och den resan så ändrades hela mitt liv. Jag kände inte för att knulla runt alls mer. Inte med någon. Fick massa erbjudanden hit och dit men sa bara NEJ NEJ NEJ tack.
Hade till och med 2 killar med mig en kväll när jag var apfull men sa NEJ NEJ NEJ här blir inget sex. Ni får sova över men mer blir det inte..Ok, sa dom. Dom sov på varsin sida i sängen och sen åt vi frukost och mer vart det inte. Jag är bestämd när det väl gäller.
Tänk jag kunde vart med 2 killar samtidigt. Dom var kompisar och drömde säkert om det. Men jag var inte sugen...jag var i en annan fas i livet..
Sex är inte allt.

Jag vill ha känslor, jag vill ha ömhet, jag vill ha mys, kärleksfulla blickar, kramar och ord. Omtänksamhet och känslan av värmen i bröstet när man är kär..upprymdheten..lustfylld..pirrig..
Det är så mkt bättre..då spelar inte sexet lika stor roll..
Sexet blir bättre ändå om man är kär..för man vill ju ha personen man är med...har märkt det, att det är så..
jag har alltid tänk att jag ska fanemej ha STOORA kukar så det smäller..men nej det behövs inte..normala är bra..det går att komma då med..har man känslor så går det för mig iaf.... även om jag har sjukt svårt att komma överhuvudtaget och speciellt på fyllan...
Kommer aldrig på fyllan.. då är det sjukt bra isf...känner inget liksom...det somnar där nere...
blev lite värre sen jag blev gravid. inte kul alls..

Men tyvärr så funkar det inte med minikukar..ledsen..men det känns inte..sorry killar..jag tycker synd om er..jag är ledsen för er skull..vad ska man göra..men det kanske finns någon som är ok med det...får man hoppas..

Nä dags å ta sig ett glas vin och softa lite..barnen sover och jag sätter på lite musik här...

Nu måste jag säga nej till killar! Inte utnyttja dom!

Ja alltså nu börjar det kännas som att jag utnyttjar vissa killar jag träffat.

Det är alltså 2 killar som gillar mig, som jag har legat med. Dom är ju allvarligt talat intresserad av mig. Den ena har sagt att han vill träffa mig mer och mer och han är inte ute efter one-night stands. Han letar efter en tjej som han kan antingen ha ett förhållande med eller börja att ha ett kk-förhållande med. Just den här killen känner jag inte alls så för. För mig är han mer som en vän, som jag kan snacka med allt om. Konstigt! Jag vill inte ha ett sexförhållande med honom. Jag känner inte så för honom. Är nog inte så attraherad tyvärr. Det är vissa grejer som stör mig där. Han var jäkligt bra på att kyssas dock men sen var sexet inte så bra, kanske för att vi inte var helt nyktra heller. Men sen har jag inte velat ha sex igen. Det var nåt med hans sätt, hans kropp attraherade mig inte, det var nåt liksom. Han gömde sig lite också. Jag vill ha någon som tar initiativ och tar för sig mer. Storleken kan jag inte säga så mycket om för jag var inte helt nykter och inte han heller så det gör ju sitt. Kan ju säga att jag kom inte med den här killen.

Den andra killen vill också hitta på saker hela tiden. Ses ofta, göra saker. Han verkar gilla mig som person och i sängen eftersom han tyckte sexet var så bra. Men det tyckte inte jag. Jag kom inte med den här killen heller. Jag kunde gjort det om han hade försökt lite mer. Kände att det kunde faktiskt gå eftersom vi inte var fulla då andra gången vi hade sex. Nää han var inte så bra. Det var väldigt dött i sängen men ok det var lite hett ändå. Långsamt och hett men kyssarna var dåliga. Gillade inte alls kyssarna. De var konstigta faktiskt. Stämde inte.
Men nu efter det har jag träffat en annan som jag gillar mer så nu vill jag inte gå tillbaka till denna och ha sex. Han vill. Han drömmer om mig varje kväll typ. Jo det kan jag tänka mig. Han fick ju det som han ville.
Dock känns det som att jag utnyttjat killen nu. Känns inte bra. För han verkar ju ha blivit helt tänd och het på mig. Hör av sig varje dag. Ringer och skickar massor av sms. Har bjudit mig på olika saker. Jag måste snart säga som det är. Att jag nog inte vill fortsätta träffas för det kommer bara såra honom.
Måste avboka nästa träff. Och försöka fasa ut det hela på något sätt.
Jag vill faktiskt inte träffa några andra än min första och sista kille som jag haft sex med som läget är nu.
Måste tänka efter hur många det är jo det är 6 st. Har faktiskt haft chans till ännu fler men har sagt nej. Kunde ha varit snarare 12 vid det här laget. Men ibland känner jag inte för det bara. Jag har ju letat efter någon som kan tillfredställa mig, som jag vill fortsätta med. Och faktiskt kan 6:an det. Han är bra och inte själviskt. Vi hade connection direkt. Kan prata om allt tex.

1:an och 6:an är bäst. Jag är lite småkär i 1:an men han inte i mig tyvärr. Men 6:an börjar jag starkt gilla nu. Vi har mycket gemensamt och snackar en hel del.
Ska träffa 6:an nu i veckan igen. Han kommer över. Hoppas jag är tip top bara. Jag får lätt obalans i slidan efter sex. Speciellt nu när jag äter anti-depp. Blivit skörare på något sätt.
Kände att en liten obalans smög sig på igår...

Idag har jag chans till sex med 5:an men jag vill inte. Måste säga nej till att ses. That's it!. Har nu bestämt mig för att bara fortsätta med 6:an ett tag. Det räcker för mig.

Om 1:an hör av sig så säger jag inte nej till han heller. Skulle kunna dejta han och hålla mig bara till honom om han så ville. Han är så fin och bra och mysig.Men han hör inte alltid av sig när jag har gjort det. Åh nu har jag ställt väldigt personliga frågor till honom som han inte svarat på. Undra om han någonsin kommer att höra av sig igen. Ingen aning. Jag har iaf låtit honom veta vad att jag tycker om honom på flera plan och vill även träffas och umgås lite. Men vi får se om han är intresserad. Om han inte är det är det inte mycket jag kan göra. Jag är iaf ärlig innan det går så långt att jag blir kär på riktigt.

Nää nu får jag sluta tänka på killar & 6. Det är inte mycket annat i mitt huvud nuförtiden. Jo jobb förstås och barnen förstås.

Från deprimerad innesluten småbarnsmamma till frigjord, säker sextokig tvåbarnsmamma

Jo men det stämmer ju. Jag var helt deprimerad, innesluten, ensam, osäker, tråkigt, gjorde aldrig nåt. Satt bara inne. Tänkte mycket negativt. Såg inte svar. Såg inte mycket. Inte mycket mådde jag bra av. Jag var arg på mycket. Missnöjd på omgivningen. Missnöjd med mycket. Irriterad på de mesta. Det finns massor att ta upp.

Men nu är det annat!
Nu är jag glad, jag är mer säker på mig själv. Jag tänker positivt. Tror på mig själv. Jag har kul, jag trivs med det jag gör, jag har roligt där jag jobbar. Skitkul! På morgonen är det aldrig längre sådana känslor att usch nu måste jag masa mig iväg till jobbet utan yes, nu ska jag till jobbet så ska vi se hur jag lyckas idag. Jag har som mål att lyckas bra och vara glad och positiv.
Det är en sjuk förändring som skett mig. Vet inte hur det gick till. Men allt triggades av att jag kom ur mitt dåligt samboförhållanden tror jag. Det tryckte ner mig total. Jag blev inte sedd av min ex sambo. Jag blev aldrig uppskattad, jag fick aldrig några positiva ord, någon tacksamhet för att jag gjorde något. Nää det var mycket jag inte fick. Jag var instängd, jag var kontrollerad, han gav mis skuldkänslor om jag gjorde något jag var intresserad av. Jag var som en fånge i mitt eget hem alltså. Fångad av han, skulle sköta allt här utan uppskattning. Nä det finns massor att säga här med.

Iallafall så är ett säkert. Man ser inte hur dåligt det är förrän man tagit sig ur. Nu ser jag allt från ett annat perspektiv. Jag kan titta tillbaka på mig själv och se hur dåligt allt var, hur dåligt jag mådde, hur jobbigt det var för mig pga av omgivningen jag levde i, pga förhållandet. Jag kämpade varje dag för att orka med utan att ha något direkt mål. Trodde att livet var så svårt som det var då.
Men nej.
Det är som att jag vaknat upp ur en lång seg dröm, som aldrig hade något egentligt slut.

Jag är levande nu. Jag är mer framåt, jag strålar nästan varje dag nu, jag är gladare,  jag är säker i mig själv, mer självsäker. Jag har aldrig varit som jag är idag i hela mitt liv. Det här är absolut mitt bästa jag. Det är sjukt att det kunde bli så här. Men alla borde hitta sitt uppvaknande och inse att livet är till för att levas och må bra. Varje dag ska man må bra och leva för det. Göra det man mår bra av och vara positiv och glad för då får man likadana känslor och beteenden tillbaka. Andra trivs i ens sällskap och allt blir bara mycket bättre. Gör man det man mår bra av så blir man ju också positiv och glad av sig självt.
Man ska hitta saker som man mår bra av och det kan man göra tillsammans med sina barn. Och grejen är att mår man själv bra så mår barnen bra av det. Det är en positiv spiral.

Att jag är så skrivsugen och positiv just nu kan ju också bero på en sak, hehe.
Jag hade just sex! Kroppskontakt mår man bra av. Fysisk kontakt behöver alla männsikor. Det ger välmående. Det är konstaterat ur forskningssyn.
Smeka och kela..det är bra det.

Iallafall så mår jag toppen just nu. Jag jobbar hemifrån och över lunchen kom min lunchdejt hit (haha) och tog sig ett skrovmål. Nää skämt och sido. Han ringde innan och frågade om han kunde komma över för han var i krokarna. Ja, absolut, jag är själv sa jag. Så då ringde han på dörren helt plötsligt. 10 sekunder senare var vi i sovrummet. Han tog tag i mig, kysste mig, slängde av sig sina skor och vi backade in mot sovrummet. Ni kan gissa resten själva.

Det är bara andra gången vi ses nu. Vi sågs för 2 dagar sedan också. För då jobbade jag också hemma. Är lite flexibel i mitt jobb. Det är sjukt bra. Det funkar ju så bra med att koppla upp sig mot allt via internet nuförtiden så det är inga problem att göra saker hemifrån datorn.Saken är den att jag jobbar inte heltid eftersom jag läser en kurs samtigt.

Iallfall så känns det jäkligt bra.Jag tänker fortsätta träffa den här killen. Minst en gång i veckan blir det. Jag mår bra av det! Det är bästa sexet jag haft sen evigheter. Sen andra barnet kom har jag inte haft bra sex alls. Men nu är det bra igen. Jag kände knappt nåt efter andra barnet. Sen beror det på mina anti-deppresiva medel också. Dom gör att man blir avtrubbad där. Jag bara längtar tills jag kan sluta med dom. Jag har iaf trappat ner. Men jag tänkte inte sluta förrän tidigast i höst när allt har lagt sig. Vi är ju äntligen separerade efter sommarn. Då kommer vi bo i varsina lägenheter.

Tänker ordna mitt boende och få till allt så jag trivs. Så jag å barnen trivs. Sen kanske jag kan avsluta det hela. Om alla mår bra här.

Längtar tills jag är jag igen. Men träning ger också ökad känsel. Det märks. Det vet jag sedan tidigare i livet också. En period jag var väldigt vältränad hade jag också jäkligt bra sex. Men det var evigheter sedan.

Ja du shit vad mkt sexsnack det blev. Men jag är helt fokuserad på sex nu. Jag har blivit lite sextokig nästan.
Jag har nu varit med 6 st olika på 3 månader. Och det är inte likt mig. Men hallå jag har ju haft samma partner innan dess i nästan 8 år. Var aldrig otrogen med att knulla någon annan. Jag är stolt över mig själv att jag har sån karaktär. Jaja, dags att jobba. Nästa kille som jag blir tillsammans med om jag nu hittar någon kan vara glad. Jag kommer hålla mig till honom om han så önskar. Men jag kan tänka mig annat om det är tillåtet. Just nu är jag ju lite öppen för det mesta.
Kanske borde prova 2 killar... medans jag kan..

Jag har vart vild å kåt senaste 2 månaderna. Provat 5 olika .....

Jag det är inte klokt. Vet inte vad som hänt. Jag är riktigt sugen på nya knull hela tiden. Måste ha bättre. Första sexet med en annan kille efter att det tog slut var ju i februari då va, 3,5 månad senare. Efter det var det kört. Det var inkörsporten till skojiga saker.
Den första killen var bra. Jag är nog lite småkär i honom alltså. Träffar honom fortfarande ibland och tänker fortsätta med det.
Men efter han har jag vart med 4 andra också men ingen lika bra. Trist. Nu får det komme en riktigt stor kuk. Det vill jag prova. Jag har ju blivit som besatt. Helt knasig nästan. Går ut varannan helg iaf och raggar upp någon ny. Det är så lätt. Fast ibland tar jag den första. Han är ju så fin, så rolig, går snacka med och bra. Om han nu inte är upptagen, för det är han ju så ofta.
Skulle kunna hålla mig till bara honom om han velat.
Men så länge jag är singel så här så testar jag vidare helt enkelt.
Nu har jag en fisk på kroken igen. Jag ska prova en 6:e denna vecka. Ska bli asspännande. Jag är tänd på killen. Han är snygg och rolig.
Men jag har inte sett honom naken än.Det är ju alltid ett lotteri.
Jag har barat blivit van med storleken över 15. Så under det gillar jag inte. Nu är jag på jakt efter min största någonsin. Ska se om jag kan hitta någon snart.
Livet är riktigt roligt just nu!. Jag lever livet och har skoj när jag går ut. Fy fasen. Jag är mer självsäker. Jag är jag. Jag är bra. Allt har tagit en helomvändning sedan det tog slut. Jag vaknade upp, jag började bry mig om mig själv. Jag började lyssna på mig själv. Göra mer som jag vill. Det har jag ju inte direkt gjort förut.

Men jag måste bara dokumentera de killar jag varit med nu:

Den andra var kass, det var på fyllan, för full, blev inte bra. Han hade rätt liten också. Han var för oerfaren och ung också. Gjorde helt fel. Vart riktigt hårdhänt också.
Den tredje var också dålig. Var inte full men det gick bara inte bra. De var ganska liten också. Större än andra iaf. Men den första såklart är fortfarande den största. Sedan stank killen som ett askfat hela tiden. Jag blev så avänd.Det var hårt sex, galet sex, vilt sex men inte bra ändå. Jag hade lite ont här och var i några dagar efteråt.
Den fjärde var inte heller bra. Var för full och han med. Han var nog inte stenhård heller. Så jag har inte ens koll på hur stor den egentligen var. Större än den andra och tredje iallafall tror jag. Det kanske blir bättre om jag träffar honom igen. Men jag vet inte. Jag var inte helt tänd på hans kropp alltså. Så jag tror inte jag vill prova igen. Nä.
Den femte var bra faktiskt, även om han hade ungefär som den tredje. Han var het, han var lugn och sansad och mogen på något sätt. Det var hett sex liksom. Sånt man skulle kunna ha med en partner man är kär i nästan. Det kändes så lite. Men helt bra var det ändå inte.

För grejen är att jag kom inte med någon av dom förutom den första. Kanske inte så konstigt att han är bäst då också.Men det är inte bara det. Det är hela personkemin. Den stämmer. Han är mysig också. Men det var jävligt nära med den femte. Men då kom han istället.

Vi får se nu i veckan. Jag är jäkligt spänd av förväntan. Kommer vara helt nykter också. Det kan blir nåt.
Nää måste nog sova strax här.

Jag onanerade med exet bredvid mig, har ju behov

Jo det blev så att jag var tvungen. Om man sover i samma säng även om det slut sedan ett halvår snart så har man ju ändå behov va. När ska man få göra dom behoven om han alltid lägger sig och sover i sängen före mig.
Nu har jag blivit sån att jag helt enkelt får strunta i hans närvaro och låtsas om som inget. Måste tänka på mig nu och mina behov. Har ju inte gjort det förut.
Jag börjar bli fri nu. Komma loss från en instängd, inbunden, kontrollerande tillvaro.
Känns så skönt att jag är jag nu. Börjar må bättre.
Har länge varit deprimerad, låg, dålig självkänsla kommer med det. Aldrig känt mig nöjd.

Men nu känner jag att jag är på G. Jag gillar mig själv. Jag är säker på nästan allt jag gör nu. Ja allt för fasen. Jag har utstrålning nu. Jag vet vad jag vill. Det är som att gå från natt till dag på 1 månad eller nåt.
I am on my way up. Up to the sky!
Alltså jag svävar nästan uppåt...jag går uppåt. Har börjat klättra på trappan och snart är jag på toppen. Då stannar jag där och är där...går inte ner igen..
Det kommer bli så bra allt, bara jag kommer härifrån, ifrån detta destruktiva hem, negativa stämning, sura arga människan (exet). Han som kontrollerat mig, inte låtit mig göra det jag vill, inte låtit mig ha mina intressen utan att få mig att känna ångest för att jag utövar mina intressen.
Varit instängd, aldrig stöttat mig har han. Han har hjälp mig att må sämre istället. Han har puttat ner mig från trappan.

Iallafall så vart jag då sugen så jag tog fram min massagstav och satte igång. Låtsades som att han inte var där. Och ni kan ju gissa vad som hände sen..Jo han blev kåt och ville hoppa på mig.
Men NEJ NEJ NEJ sa jag va fan håller du på med här. Jag är inte intresserad. Förresten går det mkt fortare med en massagestav. Kände för att få lite oxytocin, man mår jäkligt bra efter det.
Usch men jag blev nästa störd och äcklad på nåt sätt att han försökte. Var nästan så att jag fick sluta.
Fy fasen när ska man få ha ett privatliv här.
Jag blir också utfrågad i minsta detalj vad jag håller på med när jag inte är hemma. Han kan tjata i timmar tills han får svar på något. Det är grymt jobbigt.

Längtar nu till min egen lägenhet. Tills friheten infinner sig.

Blir så trött på att bo med exet

En tråkig jobbig lördagskväll igen då där man blir tvingad och ta massa skit från exet om hur dålig jag är på allt, hur egoistisk jag är, hur jag skiter i andra, aldrig tänker på andra, tar för mig allt, bla bla bla..
Blir så jäkla trött på denna människa. Inget av det där stämmer på mig om man inte tittar på mitt förhållande till honom just nu. Och vad jämför han med liksom? Jo sig själv. Han har inget annat att jämföra med. Och han måste jämföra, för så är hans liv. Han kan inte bara tro på något om han inte sett det, vart med om det eller gjort det själv. Det går inte in i hans dumma huvud. Visst han är förmodligen inte dum för några grejer kan han ju men det känns som han är dum ändå ibland. Vad går in i hans huvud egentligen. Han själv bara?? Det är snarare han som tänker på sig själv. Jag har inte sett några bra egenskaper om jag tänker efter sen vi fick barn nästan och det var över 4 år sen nu.
Jag har vart blind alla år.
Jag har fokuserat allt på barnen ju. Jag har dedikerat mig själv åt dom och hemmet. Visst försummade jag honom då. Men det går inte ha ett likadant förhållande som innan man får barn. Man har ju nytt ansvar. Ansvar för barnen liksom.
Men jag har vart blind. Det har inte vart bra... Varför skaffade vi ens barn kan jag fråga mig. Fy sjutton vad dumt. Men det är inte dumt nu för jag ångrar inte alls mina fina barn. Det skulle jag aldrig göra. Små fina ögonstenar.
Men jag ångrar alla dessa onödiga extra år tillsammans med exet där jag har vart instängd, ofri,kontrollerad,ensam, ledsen, besviken, missnöjd. Och det kan jag förstå att det bli sämre för han om jag känner så. Sämre och sämre men han triggar det ju också.. han har gjort det sämre och sämre hela tiden. Han har inte kunna göra något bra..inte kunna säga något bra..utan bara sagt saker som fått mig att må sämre och bli ledsen inombords.

Jag har just vaknat upp ur blindo kan man säga.. Jag känner en livsglädje som jag aldrig känt. Längtar bort härifrån. Jag kommer vara fri, kommer vara jag. Göra vad jag vill. Göra saker själv och göra saker med barnen själv. Må bra, trivas, vad glad. Inspireras. Träffa nytt folk, vara nöjd, ja allt som jag inte känt på länge. Jag kommer få ägna mig åt mina intressen utan att känna ångest och må dåligt för att exet inte gillar mina intressen och inte gillade att jag ägnade mig åt dom.
Han ville att jag skulle ägna mig mer åt familjen och honom. Vem får lust att ägna sig åt honom så som han har betett sig de senaste åren. Snacka om dålig sexlust också. Så negativ, dömande, klagande och allt som han vart, tjafsig och bråkig och ja det finns mkt mer..iallafall så är det så jäkla avtändande så jag blev ju aldrig ens sugen nästan.. han var jämt arg, sur,grinig, tråkig, klagade...
Negativ energi jämt när han var omkring...Den spred sig och den sprider säg än här..
Jag kan inte flytta som sagt pga min dåliga ekonomi. Jag kan inte klara mig själv och barnen då.. måste hitta något sätt snart..hitta ett vettigt helttidsjobb men det är inte lätt. Jag försöker och försöker.
Har vart på intervju efter intervju men jag har vart för deppig, det vet jag. Sen jag började med anti-depp medel har det iaf blivit bättre och bättre.
Nu har jag iaf störts chans hittills att verka normal på en intervju och jag tror mer på mig själv nu också..
Nää jag måste sova känner jag..var bara tvungen att skriv av mig lite..
Skriver nog mer imorn..för det finns en hel del att säga...

Känns som livet kanske vänder nu!

Känns som att jag är på väg åt rätt håll. Har inte skrivit på ett tag.. Det är så mycket som händer i mitt liv nu..
Jag fick chansen att vara själv nu ett par dagar så sambon (exet, fast vi bor ännu ihop) tog barnen och åkte iväg..Har inte vart själv så här på 1 år. Såå otroligt skönt!
Tror ingen anar hur skönt det kan vara och vara själv..tänk alla som bara längtar efter att inte vara själva..som längtar efter någon..som inte vill vara själva, som är rädda för det.
Och tänk jag som bara längtar efter motsatta..det är inte klokt egentligen.
Alltid längtar man efter det man inte har tillräckligt av..
Jag har alltså ska vi se vart med mitt ex i 7 år något sånt..sen tog det slut och situationen som är nu gör det omöjligt för mig att flytta ut, ekonomiskt går det inte ihop men han låter mig bo kvar tills det ordnar sig så vi bor ihop, rör aldrig varandra utan försöker vara vänner bara vilket går bättre och bättre men är otroligt svårt ändå....och nu när tiden går inser jag mer och mer att det är ju rätt..det ska ta slut det här för så här ska inte ett förhållande vara..
De senaste åren efter första barnen fick jag aldrig uppskattning, ömhet, kärlek, tröst, en äkta värmande hand, äkthet, omtanke, medlidan...nej ingenting..men jag borde fått något åtminstone tycker jag..
Men jag bara fann mig i att inte få något gensvar what so ever av min partner...jag fick vara stark själv och intala mig saker själv..känns som jag alltid gjort det..ingen har direkt brytt sig om mig eller iallafall inte visat det speciellt mycket..Det är något jag saknar i mitt liv...Ömhet, äkta kärlek, uppskattning och tröst.
Alltså jag har ju levt i ett dåligt förhållande de senaste åren utan att veta det riktigt..Jag har trott att det är normalt så att det är bra.
Det är kanske därför jag känner mig så jäkla glad och uppåt och upprymd just nu efter att ha träffat en kille som gett mig komplimanger, som har brytt sig om MIG liksom, tagit på mig, kramat om mig...alltså jag är inte van..så jäkla ovan..och det kändes så jäkla bra...jag mådde bra..jag blev glad..jag strålade helt enkelt.
Jag var ute alltså på krogen..och träffade killen där och så följde jag med honom hem..Över 7 år sen sist det hände..så det var ovanligt men häftigt och kul.
Det slutade förstås i sex..det bara blev så..jag hade inte tänkt det riktigt men jag var väldigt full...shit
Och det var bra för jag slapp vara drivande..han var den som drev det framåt..och det har jag väl saknat i sådär 5 år liksom. Jag är trött på det..jag vill inte alltid bestämma och lära upp någon hur det ska vara..dom kan väl prova själva, testa och bara köra liksom. 
Jag var mig själv, jag var öppen, ohämmad och kul..Shit alltså jag vet inte vad som tog åt mig egentligen..Jag gör väl inte sådana saker annars direkt..jag tänkte de andra gånger jag vart singel alltså.
Men denna känsla jag har nu är svår att beskriva..jag är på topp helt enkelt. Känns som jag börjar leva mitt liv igen..som ett nytt skede i mitt liv tar fart.
Nu är det förstås så att jag inte hoppar in i något nytt bara sådär..Jag tänkte bara ha lite kul ett tag. Jag måste ju bygga upp mig själv..bli starkare...
Jag kan inte ha ett nytt förhållande nu. Allt måste ordna sig. Men jag kan väl träffa andra för det..jag vill gärna träffa den här killen igen..och det tänker jag göra.. jag tänker ringa upp honom inom en snar framtid och säga att jag vill ses, även om inte han hör av sig. För jag vet att han vill ses. Jag känner det på mig! That's it!
Alltså sådana saker han sa om mig, jag visste inte vad jag skulle säga..men jag sa förstås tack..
Alla komplimanger liksom..det är ju sanslöst..
Jag har kanske haft en lite sned självbild fram tills nu..har insett nu att jag är nog helt ok ändå, attraktiv och fin. Shit att jag ens skriver det är ett framsteg för mig.
Sanslöst!
Tänk vad livet kommer förändras nu..Jag känner det på mig. Det här är bara starten! Men anti-depp medicinen kommer jag fortsätta med länge..det är inte bara att sluta tvärt med den..långt ifrån klar med den...och det är inte något som någon annan än min familj (mamma, pappa syrran etc) behöver veta.
Nej nu måste jag jobba lite här! Och sen ringa på ett jobb jag sökt och fråga hur det har gått.

Kroppen mår skit, jag mår illa, kan inte sova, ont i magen...hur länge till orkar jag

Funderade igår på om jag bryter ihop snart för jag orkade liksom ingenting...Jag satt i bilen och bara grinade och grinade och undrade varför just jag ska drabbas av allt. Det går ju aldrig bra i mitt liv...när ska jag få vara lycklig och frisk.
När ska detta dåliga upphöra? Och så funderade jag på om det fanns någon i mitt liv som egentligen bryr sig och det gör det ju inte. Ingen levande människa jag kan komma på... Den enda jag kan tänka på som genuint brydde sig om hur jag egentligen mådde det var farmor. INGEN ANNAN VERKLIGEN! Farmor är tyvärr död.
Sen finns det inga mer... varken mamma eller pappa bryr sig riktigt..mamma har sig själv att bry sig om så hon orkar inte så mkt mer än det tyvärr och pappa han har aldrig riktigt brytt sig om mitt välmående..han är mer den materiella typen. Så något stöd, tröst eller hjälp, eller liksom bara en kram och en känsla av att någon bryr sig det har jag liksom inte fått.
Jag behöver det! Om jag nu inte hade haft mina barn så hade det ju egentligen inte funnits några själ till att kämpa vidare liksom. För en människa mer eller mindre om ingen ändå bryr sig spelar ju ingen roll. Men nu har jag ju barn så det enda som håller ihop mig just nu är dom...
För övrigt mår jag så otroligt dåligt..så ibland fattar jag inte hur jag ska stå ut.

Inatt kändes det som att jag inte sov något på hela natten..jag låg och vred och vände mig och hade ont i magen konstant hela natten.. det gick liksom inte slappna av. Oro antar jag, jag vet inte. Ont i ryggen också..ingen ställning var skön..ont i huvet också...
Har ont i huvut nu av tröttheten...mår illa också och det har jag gjort sen i helgen och idag är det fredag. Så det har pågått i nästan en vecka. Detta äckliga konstanta illamående.
Trött och ont i huvet och känner mig handlingsförlamad.
Ont i bröstet, liksom ett tryck över hjärtat har jag av och till..ont i hjärtat liksom..
Ont i magen
Ont i ryggen
Mår ännu mera illa av alla äckliga lukter här hemma. Känner lukter extremt starkt...det luktar så förfärligt illa..och just i och med dessa konstiga tecken som uppstått börjar jag fundera på vad som egentligen är på G. En tanke slog mig, är jag gravid igen eller?
Jag är mer törstig än vanligt, kissar oftare än vanlig, gick upp inatt och kissade.
Isåfall är det bara att göra abort. Vi är ju mitt i en separation liksom.
Jag ska iallafall köpa graviditetstest för att utesluta det. Men det kan ju knappast vara så för jag fick ju mensen ändå..men mensen var faktiskt inte som den brukar vara. Den kom efter 31 dagar och inte efter 28 som alltid. Sen varade den inte 8 dagar som alltid utan snarare 5 dagar och var mindre än vanligt.
Men vem vet, det kan ju bero på hur jag mår just nu också... Den 12:e kom mensen så nu har det gått ett tag sen sista gången vi hade sex...och mer sex blir det never ever. Det är ju slut mellan oss nu liksom..jag tar avstånd nu..det har blivit så...han är ju inte snäll...respektlös och så mår han bättre nu när jag mår sämre...hånfullt känns det...Han tycker det har blivit bättre nu när jag är så slö och inte aktiv och hektiskt längre. Jag är så loj ju så jag orkar knappt bry mig om nåt...låter allt ligga å skräpa överallt nu..orkar inte längre plocka på allt och städa iordning som jag alltid gör..orkar inte ens klaga..
Musten har gått ur mig liksom..
Orkar inte städa efter barnen jämt..det får ligga i alla rum nu..jag är så trött hela tiden, känns som kroppen ska dö snart eller nåt.
Så om jag då tänker på när sista sexet ever var så har jag för mig att det var 5 v sedan men det kan ha varit  helgen v 43, dvs den 27 Oktober har jag för mig.Antingen den helgen eller helgen innan, minns inte helt.. Sen dess har det inte var nåt och inget mer blir det.. och det var en gång att inte glömma för sambon var stel och känslokall och konstigt...han hade bestämt sig redan då men inte sagt nåt..att han ville separera alltså, det var jag ju nu....han kollade inte ens på mig..han var helt stel och konstig..det sämsta jag vart med om ever känns det nästan som...med han alltså..tråkigt..sånt man inte glömmer.

Igår kändes det som att jag nästan går sönder, så jag var tvungen att gå och lägga mig i sängen kl 18 så fick sambon ta hand om resten... så konstiga känslor...som att kroppen lägger av snart liksom..läskigt nästan.. Då somnade jag åtminstone utan att ha ätit sen lunch..kände mig liksom inte hungrig, bara trött och konstig och ja ledsen och orolig. Går knappt sätta ord på alla känslor inom mig..
Vaknade dock vid 10 av alarmet att jag ska ta min anti-depressiva medicin. Har satt klockan för annars kan jag glömma det en dag sådär.. Så då tog jag mig upp, tog en medicin, kolla mail och sånt åt lite och sen lade jag mig i sängen efter en stund igen.

Nu sitter jag här och skriver efter att ha lämnat barnen på förskolan och har fortfarande ont i magen, är illamående och känner mig svag, orolig och stressad över allt. Över framtiden...
Jag behöver studera nu och jobba men jag kan liksom inte ta mig för något..Känner mig helt likgiltig till allt.....ont i huvet också, det känns rätt jobbigt...
Känns så jobbigt att lägga på en fasad när man går ut jämt..låtsas att allt är bra, försöka se pigg och glad ut...så otroligt jobbigt..fy f-n säger jag bara... men det är så det måste vara...en fasad så länge barnen är omkring än även om jag verkar väldigt trött...

Nää jag orkar inte ens skriva mer nu...

Varför är jag inte sugen på sex - 8 veckor efter förlossningen

Sexlusten är noll alltså. Varför är jag inte sugen?
Nu när jag är själv i en vecka (utan sambon och 2-åringen). Endast hemma med lilltjejen på snart 8 veckor. Då tänkte jag att jag skulle prova och köra med massagestaven eller nåt för att få igång mig själv lite. Men det har gått 2 nätter nu och jag har liksom inte vart sugen så det har inte gått.
Och jag är aldrig sugen på sex nuförtiden. Undra om det är nåt fel på mig. Är det hormonerna? Är det för att jag ammar och är förälder? Det måste ju ha lite med det att göra. Brösten känns som att det är Betas nu, inte sambons. Känns fel när han håller på med dom. Känns inte bra liksom. Känns som att dom är till för annat nu. Till för att ge mat. Men så är det väl ett tag till.
Det gick ju över lite sen ändå när jag slutade amma om jag tänker tillbaka på förra gången jag ammade.
Jag kan liksom inte egga upp mig själv eller nåt. Blir inte kåt liksom. Måste starta från noll och bara köra igång mig själv med staven. Trist men så är det.

Iallafall så lade jag till och med fram staven under kudden för jag skulle tvinga mig själv att använda den men inte då. Det blev inget. Har noll lust! Obefintlig lust! NADA, NOLL, ZERO.
Men nu får det bli nåt innan jag somnar eller imorgon när jag vaknar. Måste få igång mig själv.
Iof är det 8v sen jag födde ut lilltjejen. Så man är ju inte normal än direkt. Avslaget har slutat iallafall. Så nu kan man börja  ha sex utan att vara orolig för infektion eller nåt sånt. Kan bada nu också.

Nej dags att amma snart och gå och lägga mig med lilltjejen.

Var är sexlusten efter förlossningen?

Jag har än så länge haft noll sexlust efter förlossningen. Inte det minsta sugen. Undrar var lusten är? Jag hade mer när jag var gravid, men det var ändå väldigt lite lust då med. Undrar hur länge detta ska vara?
Trist är det för sambon. Han är sugen för det mesta och vill mest hela tiden om han får.
Men det har typ varit så här i ett år nu att jag har haft otroligt låg lust. I början av graviditeten mådde jag ju så extremt illa, så det gjorde ju sitt.
Sen på slutet fick jag lite lust igen, använde mig av sexleksaker ibland. Det var enklare än sex. Det gick snabbare. För sen har vi lite problem med sexet också. Det är trist! För sambon kan nästan aldrig hålla sig så han måste göra kort avbrott hela tiden om vi ska kunna fortsätta akten. Då dör min lust lite under avbrotten. Det blir så trist liksom. Det blir svårt att komma nån vart. Jag måste koncentrera mig till max och fokusera liksom.
Nää vi får se..snart när jag varit på efterkontroll av kejsarsnittärret och så, så kan vi ju prova. Får väl prova ändå även om jag inte har lust. Det finns ju glidmedel.