Var inte pigg idag- fick ta sovmorgon pga allt vin - men joggade nu på kvällen

Alltså jag måste rycka upp mig själv.. kan inte hålla på så här

Usch vad flottig jag var igår.. åt massa chips och drack alldeles för mycket vin. Och sen åt jag annat snacks, choklad och grejer. Vill inte gå upp i vikt.. vill inte ha dåligt hälsa..
Men några kilo har jag gått upp sen i somras, sen jag träffade den jag fortfarande älskar.. gick upp 3 kg sen dess.. hoppas inget mer nu bara..

Dock hamnade jag i det där underbara tillståndet tillslut där man mår bra och det känns som man inte har några problem..

Jag satte igång och målade en tavla tillslut och det kändes så bra.. kände bara åååh så bra..

En helt galen crazy tavla... inget motiv .. bara blahaj.. skvätte och hällde färg...

Den blev nästan klar.. jag blev lite för trött på slutet..
Jag kom på vad jag skulle göra i mitten då.. Ett stort fett öga.. Så jag torkade av massa färg i en cirkel i mitten.. Så det blir ett stort öga där sen.. Får fortsätta en annan dag helt enkelt..

Just nu har jag vart på meditation igen. Men det får jag skriva om i ett annat inlägg.. Känner mig lite bättre nu iallafall.. trött men lugn..

Sanningen just nu!

Jag måste börja skriva. Jag kom på det idag! Det är ju som terapi! Måste skriva sanningen. Inget annat!
Ligger i sängen nu! Vill inte sova! Vill försvinna bort!
Sluta tänka!
Vill inte jobba imorgon !
Jag ljuger för alla!
Jag ljuger för mig själv!
Drack för mkt vin ikväll! Ville sluta tänka! Men såklart gick det inte så långt!
Insåg att jag måste sköta vardagen!
Men så skönt å bara försvinna!
Går inte!
Har ansvar!
Är inte själv!
Har ju 2 barn!
Det förändrar allt!
Måste ta ansvar!
Mitt liv är förbi! Känns så!
Låst!
Inte fri!
Ville inte ha barn egentligen !
Men måste sköta det nu! Det är mitt ansvar !
Fan!
Varannan vecka dock!
Har barn varannan vecka!
Vill nåt helt annat egentligen !
Får inte tänka så!
Får inte!
Måste rycka upp mig!
Hur ???
Vet inte än?
Får försöka sova nu!
Ta en dag i taget!
Livet är hemskt!

Tänk om någon kunde krama mig nu på riktigt! Någon som brydde sig!
Tänk om!

Godnatt!

Såå otroligt trött denna vecka!

Jag vet inte vad felet är men jag känner mig enormt trött. Utmattad! Helt väck nästan! Kroppen hänger liksom inte med. Den orkar inte. Hjärnan vill men kroppen inte. Sååå trött. Och jag fattar inte varför?
Visst har tanken slagit mig att jag kan vara gravid. För då var jag ju såå här trött. Men det är rent praktiskt omöjligt. Det finns inte en chans egentligen.
Så det är inte det. Vad är det då för fel på mig?
Orkar ingenting. Ibland vill jag bara lägga mig och sova. Men det går ju inte när man har 2 barn. Att bara sitta eller ligga är ok men att hålla igång just nu går inte. Det blir en hel del tv-tittande nu. Vet verkligen inte vad felet är. Orkar inte ta mig iväg till gymmet heller. Även om jag får lite ångest så går det inte. Såå himla jobbigt. Ingen träning, ingenting gjort, inget kul. Alls känns otroligt trist och tröttsamt nu. Deprimerad kanske? Vet inte. Bra känns det inte iaf. Är i en svacka. Det kan jag lugnt säga.
Undrar när den ska ta slut. Lägger mig 10 på kvällarna men sover som en kratta ändå. Känner mig trött när jag vaknar, som om jag inte sovit mycket alls. Men visst vaknar jag som alltid minst 5 ggr per natt av störningsmoment som att att yngsta dottern vaknar och skriker efter nappen eller skriker av något annat eller av att sambon snarkar och låter som en kärnkraftverk eller bara av att jag har ont i ryggen av våran dåliga skräpsäng.
Nää usch.. nu är det mörkt hos mig!!!

Gud vad trött jag är på att ha familj - jag vill vara själv en endaste dag tack!

Är så j-vla trött på allt nu. Känns inte som jag orkar länge till. Orkar inte ha det så här. Livet känns otroligt jobbigt just nu. Jag får aldrig vara själv mer än högst 2 h om jag åker iväg till ett gym på kvällen när sambon är hemma från jobbet eller på helgen.

Jag är så otroligt trött på att vara med barn 24 h om dagen året runt. I över ett år har jag nu gått hemma och tagit hand om barnen. Går bara här av och an och det känns som jag aldrig har någon fritid. Jag har liksom ingen tid utan barn. Var är friheten? Den försvann när barnen kom? Det enda sättet vore om jag och sambon separerade och hade delad vårdnad. Då skulle vi ha barnen varannan vecka och det skulle bara få fungera. Då hade man fått varannan vecka FRI! Men det är så jäkla sjukt att man ska behöva gå så långt. Vill inte det.
Jag behöver börja jobba igen men eftersom skolpolitiken är ÅT HELVETE här så blir det till att vänta och vänta på förskoleplats. Har väntat över 4 månader, som är gränsen men NEJ då. 6 månader snart. Inget händer.
Sen är vårdpolitiken också ÅT HELVETE. Hur fan ska detta gå? Köerna är på tok för långa och patienter blir felbedömnda och hinner inte ens få hjälp i tid alltid.
USch vad arg jag är på allt.

Och så satans trött på allt gnäll här hemma. Barnen bara gnäller och gnäller dagarna långa. Jag har huvudvärk jämt och såå trött på allt. Ingen energi. Ingen ork. Jag går på sparlågor. Helvete vad jag är trött på livet som det är. Jag är trött på familjelivet och det har knappt börjat.

Det är bara det att jag föreställde mig aldrig det här. Trodde aldrig att jag skulle känna så här. Att det skulle bli så här. Jag känner det som att jag är i ett jäkla fängelse ju. Inlåst här jämt och kan aldrig åka någonstans utan barnen. Det känns som jag får panik snart. Eller jag får det ibland. Ont i hjärtat, tungt att andas, blir ledsen och bara ligger och grinar i smyg. Mår inte riktigt bra.
Sambon gör mig också ledsen hela tiden och han skiter i det för han är istället arg på att jag är så trött och arg. Det han inte fattar , som jag även sagt så många gånger är att jag är ledsen och blir ledsen. Men han bara fortsätter trycka ner mig mot djupare depressioner. Han har ingen som helst förståelse för folk som mår dåligt eftersom han haft en sån felfri uppväxt med bara glada minnen. Inga bråk, inga sjukdomar, inga problem, inget ont, inget konstigt. Vi är tvärtemot jag och han. Och jag börjar undra om det här verkligen kan fungera i längden.

Om han aldrig kan förstå mig eller förstå att jag mår dåligt så går det ju inte framåt. Jag orkar inte med massa plågoandar runt mig. Inte bara 2 barn som gnäller och får mig att bli trött utan sen kommer en tredje hem efter jobbet och gör mig ännu tröttare, argare och ledsnare.

Just nu känns det som livet är kasst. Det här livet vill inte jag fortsätta vara i. Kan inte jag få någon annans liv. Kan inte jag få resa tillbaka till precis innan jag blev gravid med första barnet. Då var ju allt bra!
Nu kantas livet bara av negativa saker: depression, ångest, ekonomiska problem, gnäll, bråk, instängdhet, trötthet. Jag är utled. Hur ska jag ta mig vidare. Det här går ju inte.

Jag kanske borde börja med att snacka med en psykolog om att ta och börja käka antidepressiva igen. Jag åt ju det när jag var i 18-års åldern.

Jag kanske behöver lite hjälp just nu för att ta mig igenom det här. det kanske är så....? Nä nu orkar jag inte skriva mer. Skrikande barn springer runt och en sambo som säger åt mig att sluta sitta vid datorn. Man får aldrig göra något utan att få massa klagomål på sig. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAArrg jag blir.

Är deprimerad , låg självkänsla , känslosvall , ledsen - 5,5 månad efter förlossningen

Usch, jag mår inte alls bra. Har därför knappt orkat skriva. För 30 minuter sen låg jag i min säng och grinade för jag känner mig så äcklig och tjock och ful. Fattar inte vad som hänt. Bara går upp och upp i vikt. Är nu bara 4 kg från min vikt samma dag som förlossningen. Det är ju för fan sjukt.
VAD ÄR DET FÖR FEL, in i helvete vad arg jag blir och ledsen. Så här vill jag inte se ut. Ser hemskt ut. Tjock, tjock tjock. Jag menar jämfört med innan .Vissa kanske fortfarande tycker att jag ser ok ut, dom som inte sett mig när jag vägde 16 kg mindre än så här.
Innan jag fick barn överhuvudtaget så vägde jag 16 kg mindre än vad jag väger nu.
USCH! Jag har inget självförtroende kvar knappt. Ser på mig själv och skäms. Mår dåligt. Blir ledsen.
Spelar ingen roll att jag tränar och tränar. Tränar 4 ggr i veckan på min motionscykel eller vad heter det nu. En orbitrek eller nåt. Men det verkar inte spela någon roll.
Jag ökar i vikt och gjort det som senaste 3 månaderna. Och känslosvall har jag. Ledsen blir jag. Hormonfel kanske jag har.
Helammar nästan fortfarande. Lilltjejen tar väl lite smakprovspure vid 18 tiden på kvällen men mer än så är det inte.
Imte ens av amningen går jag ner, snarare upp i vikt.
Något är fel på min kropp, mitt system.
Jag tål inte att gå till stranden, tål inte att gå ut i folksamlingar längre pga min låga självkänsla. Orkar inte se alla andra snygga människor och tänka på att så där kunde jag sett ut. Men det gör jag inte. Om jag ändå såg ut så. Om jag ändå inte såg ut så här. Jag får helt enkelt bara såna tankar och blir så tråkig och sur och irriterad. Så det är lönlöst. Ingen rolig mamma helt enkelt. Bättre att gå till ställen där man får vara själv.
Trodde aldrig det skulle bli så här illa. Varför är det så här???
Ingen jag känner ser ut så här. Jag vill inte ens träffa kompisar längre knappt. Alla väger ju 15kg mindre än mig. Mår bara dåligt av det.
Det sitter i hjärnan på mig. USCH USCH USCH. Fattar inte hur jag kunnat gå upp 7 kg på ca 3 månader. Det är ju nåt som är fel på mig? Vad är fel?
Jag har samma matvanor som alltid, tränar. Vad mer kan man göra? Jovisst man kan äta ännu bättre. Men jag orkar inte det just nu. Vill inte äta bara sallader. Jag äter choklad och punkt slut. Förut gick det ju bra när jag tränade och åt choklad, dvs när jag inte var gravid. Det hände ju inget då. Vad är felet nu?

Jag känner mig så less på allt. Deprimerad. Trött. Nere. Ska ta en dusch och lägga mig i sängen och deppa och stirra i taket eller väggen eller nåt. Allt känns så dött. Båda barnen sover just nu. Men snart vaknar nog minstingen och ska ha bröst.

Har inte orkat skriva - är inte mig själv längre - ZOMBIE Zzz

Min hjärna känns som den är överhettad eller något för jag hänger inte med längre. Det beror nog på all trötthet. All sömnbrist. Det tar aldrig slut liksom. Nu är B snart 5 månader men vaknar ändå 2 ggr per natt och sen vid 7 på morgonen. Det tär på mig. Tär på mitt humör. Jag är jämt trött och ofta ont i huvet.
Nu har jag vart sjuk i över 1 vecka också men måste gå på högvarv ändå. Är helt slut.
Har vart hemma med B och A eftersom A inte är på förskolan mer än varannan vecka (15h i veckan regeln) så upp å hoppa kl 7 när man sovit kanske 5h osammanhängande sömn. Det har nu gått så långt att jag lägger in kylvaror inne på toaletten eller går in med dom där och undrar vad det är jag håller på med. Lägger saker fel, glömmer saker, fumlar, är lättirriterad, hängig, orklös. Orkar inte ta mig ut ofta pga detta. Nu är det speciellt för att jag vart sjuk. Vart inne med barnen hela veckan typ. Energin är otroligt låg.
B har vart snuvig och sjuk också hela veckan men A har mått bra. Hon var sjuk för 2 veckor sedan.
Mitt i allt har jag försökt öva A på att sluta med blöja. Det har gått ganska bra ändå. I onsdags orkade jag inte, det var en så otroligt tröttsam dag. Gick som i en drömvärld, zobieliknande. Tråkig mamma var jag, Lät A titta på film så jag kunde ta det lugnt. Jäkligt ont i halsen och hängig var jag. Kunde inte somna natten mot onsdag för varje gång jag var på väg att somna tappade jag andan och började hosta och var tvungen att dricka ett helt glas vatten. Så höll det på i 2,5 h tills jag satt upp och somnade. Den natten blev inte lång. Ont i huvet hela onsdagen sen. Räckte in med att dricka 3 koppar kaffe till frukost.

Barnvagnspromenadhysteri - Varför ut och gå varje dag efter förlossning?

Alltså jag förstår inte varför det är sån hysteri med att gå ut och gå med barnvagn direkt efter förlossningen. Gå ut och gå varje dag och träna bort kilona. Gå och gå och gå.
För min del funkar det inte. Det absolut tråkigaste som finns är ju promenader. Så himla uttråkande. Det är helt enkelt inte min grej. Jag aktiverar hjärnan för lite. Det måste hända nåt. Det är så trist att bara gå och gå. Visst om jag har ett specifikt mål då är det lättare. Tex att jag behöver hämta ut ett paket eller köpa nåt speciellt. Annars dör jag av tristess. Om jag ska gå för att träna behöver jag dans med svår koreografi för att tycka det är kul.
Och tänk dom som går flera timmar varje dag. Hur orkar man med denna tristess. Vad gör man. Tittar på träden, husen, omgivningen? Jeha, jättekul? Not!
Tråkigare kan det inte bli. Jag är hellre inne och springer på min orbitrek och tittar på TV samtidigt eller tränar lite dans med nintendo wii. Om det är träning man är ute efter när man går. För det är ju mest det nyblivna mammor är ute efter. Att försöka gå bort massa överflödiga kilon man lagt på sig.
Det är sån hysteri också. Sånt snack om att gå och gå promenader hela tiden. Blir så trött på det. Jag tycker det är skönt att sitta inne istället. Visst jag kan gå ut i parken en solig dag och sitta där istället. Sitta på en filt i solen och läsa en bok eller tidning. Men det är ju långt till den tiden kommer. Funkar inte riktigt nu.
Sen kan det ju vara trevligt att grilla korv eller nåt annat och sitta och mysa lite ute. Men det ska vara varmt och skönt också. Lätt att ta med sig 2 barn ska det vara. Inte massa på och avklädning och ditten och datten. Och så blir en blöt och måste in och byta etc etc. Har så stela muskler efter allt lyftande av 2-åringen nu som det är. Och det räcker! Går på massage ca 1 gång i veckan nu för att inte dö av stelhet och smärta. Mina axlar och nacke är inte bra alls.
Nää nu orkar jag inte ens sitta här mer för det gör ont i axlarna. Ska lägga mig på spikmattan ett tag.
Jo förresten måste bara skriva ner att jag tog min premiär joggingtur på orbitreken idag. 30 minuter medans 2-åringen var på förskolan och lilla 11-veckors tösen låg och sov. Kändes superskönt! Mådde så bra efteråt i en stund innan lillen vakanade och gallskrek av hunger och jag behövde åka och hämta stora flickan på förskolan. Gillar inte såna stressiga situationer. Får ju inte direkt komma för sent till hämtningen. Men jag klarade det. Kom precis på pricken.

Hade en kanondag idag faktiskt trots mina krämpor och negativitet!

Japp, det var den bästa dan på länge tror jag. Kändes suveränt.
Sambon är inte hemma och sover bort i 2 nätter nu och kommer på torsdag kväll igen. Så jag är själv med båda barnen och har varit lite orolig för hur det skulle gå.
Men jag bestämde mig för att göra nåt kul så att dagen går lite fortare och så att stora dottern får lite roligt också och inte bara sitta inne. Så vi åkte till Sjöfartsmuseet. Åkte kommunalt, det blev först buss och sen spårvagn. Och det är ju lite kul tycker stora dottern. Sen tittade vi på akvariet och sen fick hon leka lite där uppe i fikarummet och även längst upp där det fanns något sorts lekrum. Vi fikade även på kafét. Visst det var lite skrikigt ibland från lilla 10-veckors dottern men jag försökte att inte stressa upp mig och det gick ändå rätt bra. Fick amma 3 ggr på museet, så kan det gå. Men det vart ju 3 korta eftersom jag var lite stressad över att stora dottern inte kunde sitta still. Först var vi inne i akvariet och det gick ju bra, hon höll sig där inne i 5-10 minuter medans jag satt där på bänken och ammade. Sen blev det amning på kafét medans hon åt lite. Och sen satt hon i vagnen och läste en bok när jag ammade sista gången. Det var precis innna vi skulle åka hem. Hade helt enkelt tur att det gick så bra.
Sen sov lilla dottern som en stock och även efter att vi kommit hem. Och stora dottern somnade 2 minuter innan vi kom hem.. Lite lustigt. Det var lite jobbigt att lyfta upp henne 2 trappor men det gick bra. Fick ta yngsta dottern först och sen springa ner och ta äldsta.
Sen sov båda samtidigt en bra stund. Fick nog 40 min för mig själv vilket gjorde att jag fick nya krafter. Kändes så bra då. Lade mig på spikmattan och tog hand om massa email. Sen när stora dottern vaknade lagade vi middag tillsammans, åt den och sen lekte vi allihopa lite i hennes rum. Jag, lillasyster och hon. Pusslade lite. Sen tittade hon på barnprogram medans jag betalade lite räkningar och ammade lillen tex. Sen blev det till att spela råttfällan och sen läsa en kortis och välling. Sen blev det dock lite svårt att somna. Hon la sig vid 20.00 men somnade inte förrän 21.20. Skrek efter pappa. Ville ha en kram, men han är ju inte hemma. Sen skrek hon efter mig och skrek och skrek i 40 minuter av och till. Gick in dit 2 ggr men det blev inte bra förrän 3:e gången då vi satte oss i fåtöljen och pratade lite. Lilla dottern fick komma och sitta där med för hon vart hungrig och behövde ammas. Så där satt vi alla 3 och myste och pratade. Lilla sötisen (stora dottern), hon är så go när försöker berätta saker. Sen vart hon nöjd och kunde lägga sig i sängen och sova. Efter det skrek hon inte mer utan la sig och pratade lite för sig själv och somnade. Sen var det bara lilldotterns tur att skrika i 1 h lite av och till tills hon också somnade. Och här sitter jag nu och skriver lite. Har kört lite yogaövningar och stretchat lite efter att lillen också somnade. Sen blev det lite surfing på internet och mail och sånt. Och skriva lite här och snart är det väl sängen.
Ska gå och bortsta tänderna och göra iordning mig och kolla klart lite på filmen som går i bakgrunden. På smällen!
Allt som allt kändes dagen kanon! Superbra! Stora dottern var nöjd och lilla dottern får man väl säga att hon var nöjd. Hon fick även lite lek och uppmärksamhet emellanåt. Och jag var nöjd. SUPER!

Har känt mig lite låg senaste veckorna och nu är det riktigt illa

Har inte orkat skriva. Har tänkt på det men det har inte blivit av. Har nu fått så ont i fingrarna också så det gör ont att skriva.
Stelheten slog in inatt. Stela fingrar som tusan, orörliga. Det blev riktigt illa. Och sen igår kände jag i fötterna hur ont det gjorde när jag hade vart ute och gått en stund. Det gjorde ont i lederna liksom. Speciellt där tårna fäst till foten. Stel som en pinne känner jag mig ibland när jag suttit stilla eller legat länge också.
Men fingrarna är inte kul. Blir svårare att skriva på tangenterna och sticka tex.
Måste nog sluta med amningen. Det blev nämligen så här sist jag ammade också. Reumatisk värk!
Såå satans jobbigt. Blev inte som en vanlig människa efter ett tag. Det var så satans jobbigt och gå med smärta och stelhet hela tiden och tröttheten. Men sen avtog det och 6 mån efter att jag slutat amma var det riktigt bra igen.
Det verkar bryta ut när jag börjar amma. Något med hormonerna måste det vara. Någon relation till hormonnivåerna och sömnbristen man har nu.
Ont i nacke och axlar har jag jämt nu också. Imorgon ska jag på en massage igen. Får se om det blir lite bättre efter det. Nu orkar jag nog inte skriva mer. Stelheten är som värst på kvällen och natten och blir bättre efter frukosten.

Ångest för att 2-åringen får för lite av min tid men sen orkar jag inte liksom

Det är ett svårt dilemma. Jag är så trött så trött pga av att jag ammar så satans ofta. Känns som jag fanemej inte gör nåt annat än ammar. Varje timma till varannan timma. Det är ju något fel. Fasen alltså! På natten går det iaf 3h. 23-02-05-07 är vanligt sen vid 9 sen kan det börjar med varje timma.
Blir såå trött. Får fasiken ingen sömn. Känner mig som en zombie..irriterad jämt. Har så lite energi och ork.
Sen får jag ångest över det för jag orkar liksom inte ägna så mkt tid åt min 2-åring. Fattar inte varför det ska vara så här jobbigt just nu. Och lilla Beta (7v gammal) är så nedrans skrikig så man blir svettig. Jag blir så förbannad på henne. Man blir arg på nätterna. Sååå nedrans svårt är det. Man vill liksom kasta ut henne ur rummet. Låta henne ligga nån annanstans bara man får sova. Orkar inte lyssna, orkar inte va vaken. Jag förstår dom föräldrar som blir galna. Jag blir galen själv ibland. Då måste jag bara gå ut ur rummet eller låta sambon ta henne.
Sen orkar man liksom inte göra så mkt med 2-åringen. Så då efteråt när hon somnat får jag ångest för att jag känner mig som en dålig mamma. Kan jag inte få lite mer energi. Har så satans ont i nacke och axlar nu också. Känns som jag är inne i en riktigt dålig period just nu.
SÅåå jobbigt!
Vill så gärna att 2-åringen ska vara glad och känna sig ompysslad också men jag orkar liksom inte. Är så tråkig mamma. Sen kan jag tycka att hon är jobbig också. Hon är ju trotsig liksom. Får man tycka så om sitt barn egentligen? Tycka att hon är så jobbig så man ibland önskar att man var själv. Usch det är hemskt.
Ibland har jag haft tankar som att shit, tänk om jag kunde få slippa att ha barn och bara få vara själv nu. SÅ har jag tänkt liksom. Har tänkt att: tänk om jag inte hade fått barn. Det är så jobbigt. Det är ju HEMSKT att man tänker så ibland.
Men sen tänker jag såå ofta att åååh så mysigt att vara en familj och åhh så söta flickor man har. Så söta goa flickor och så kul dom kommer ha och så kul vi kommer ha hela familjen. Så det finns ju postiva stunder också.
Men tiden flyger förbi liksom..Tiden går! För varje dag så växer dom och blir större. Man missar deras tid nu. Man förlorar dagar på att inte göra nåt, inte ägna sig åt dom, inte leka tillräckligt med dom. USch, därför får jag ångest.
Hoppas jag mår bättre snart, får sova mer och får mer energi och mår bra helt enkelt så jag orkar. Vill så mycket. Vill göra mer. Inte verka lat och seg och slö. Usch!
Hoppas inte 2-åringen tröttnar på sin tråkiga mamma. Hon är mer pappig nu för pappa är lite roligare. Han har mer energi åtminstone. Han behöver ju inte ligga och amma i 30 min på nätterna och sen försöka få henne att somna och sen somna själv efter 1h. Det blir inte mer än 2h sömn i sträck någonsin.
UUUSCH! Nu måste jag gå och göra iordning mig för att sova. Beta har precis ammats och ligger och suger på napp. Hoppas nu att hon inte blir skrikig och inte kan somna som så många nätter. Peppar peppar.
Jag är också själv hemma nu. Sambon och 2-åringen har åkt till farmor och farfar och hälsat på. Dom åkte idag och kommer vara där en vecka. Sambon tog föräldraledigt för henne.
Hur ska detta gå nu när jag är själv och inte kan få minsta lilla hjälp med henne. Speciellt när man blir frusterad..då blir det så jobbigt ibland. Och när man vill ta en lång varm dusch...det går inte direkt nu..hon börjar skrika efter nån minut i babysitsen i badrummet. Jaja..livet är inte det lättaste just nu.
Men jag tror det blir bättre snart.. Bara Beta blir 4 månader eller så då kommer nog allt ordna sig superbra. Man får försöka tänka positivt ändå.

Har haft sjukt ont i nacke och axlar i 4 dagar - whiplash eller pga amning?

Har inte orkat sitta vid datorn alls. Har haft otroligt ont i nacke och axlar. Funderade på om det har med bilkrocken att göra. Jag blev påkörd bakifrån för ca 1 månad sen när jag var på väg hem från vårdcentralen. Hade fått urinväginfektion efter katetern jag hade efter kejsarsnittet. Så jag åkte dit och fick mig lite antibiotika. Det var olidligt att kissa. Så, sån tur var åkte jag själv i bilen. Lilla Beta var inte med. Hon var hemma med pappa. Så jag fick skynda mig också så jag skulle hinna hem och amma. Hade en timma på mig. Och jag hanna som tur var tillbaka och satte mig och ammade direkt.

Men nästa dag hade jag ont i nacken. Blev påkörd av en bil som körde i 50 när jag själv körde i 10. Så det blev en liten smäll och jag flög framåt och sen bakåt liksom. Kanske fick whiplash skada. Men hoppas inte. Sen har jag varit med i en krock förut också på motorvägen. Då blev jag påkörd av en bil bakom också. Jag körde nog i 90 km i timmen och fick sladd. Det var vinter och snö. Så jag åkte in i väggrenen och gjorde en hel snurr 360 grader och kom tillbaka på vägen igen efter hela snurren. Så bilen var liksom i färdriktningen igen. Jag hade snö över hela bilen så jag såg inget först. Men så fort jag kunde satte jag på vindrutetorkarna och fick bort snön. Då pang sa det körde en bil på mig bakifrån och då pang sa det så åkte jag åt höger lite och körde på en bil snett i högra filen. Riktigt illa. Han bakom sa att han hann inte bromsa in helt. Han såg mig åka in i väggrenen men han hann inte bromsa ändå. Och det var för att han låg i baken på mig. För nära helt enkelt. Vet inte ens hur snabbt jag körde efter snurren och han visste inte heller hur snabbt han körde i krocktillfället. Illa var det iaf. Fick lite ont i nacken efter det. Men sen efter ett halvår var det borta. Trodde att jag blev bra igen. Och det blev jag nog.
Men nu när jag råkade ut för det igen vet jag inte hur det blev. Det blev kanske värre nu. Men, nej hoppas inte.
Sitter här stel nu. Ont i nacke och axlar och kinder, käkar liksom. Men det är lite bättre än igår. Höger sida är typ helt bra nästan men vänster sida är riktigt illa. Var på massage igår så det gjorde susen för höger sida. Men jag behöver gå igen snart.

Jag tror det kan bero på amningen också. Jag sitter dåligt och hänger fram jämt. Försöker slappna av men det är svårt. Man sitter och spänner sig. Sen när jag liggammar under nattetid somnar jag i en urkass position och har ont i hela axeln och armen efter ett tag. Usch!

Nä jag ligger på spikmatta nu lite då och då och kör med varm vetekudde. Får se hur det går nu... känns jobbigt. Allt blir jobbigare liksom. Livet blir jobbigare helt enkelt.

Var ute och promenerade för 3:e gången sedan förlossningen!

Det var 3:e promenaden sen förlossningen. Jag har inte vart ute mycket med vagnen annars. Var ute och gick en hel timma. Postade ett paket och hämtade ett paket. Men det är fortfarande så mkt is ute. Det är svårt att ta sig fram ibland. Det är iaf inte så rysligt kallt längre. Dom andra två promenaderna jag gjort var faktiskt förra veckan och i helgen.
Så det är nyligen jag började promenera med Beta i vagnen. Men det ska bli mer. Så mycket snask som jag äter behöver jag verkligen komma igång och röra på fläsket. Det är 6,5 veckor sedan nu som Beta föddes. Och jag kan inte sluta äta choklad och nu har vi börjat äta chips lite då och då.
Har hört att choklad inte ska vara så jättebra när man ammar men jag kan inte stå emot alltså. Måste ha CHOKLAD varje dag.
Det var rätt skönt att vara ute och gå, det måste jag erkänna. Jag brukar tycka det är så dödstrist att gå. Jag måste alltid ha ett mål för att ha något skoj liksom. Så målet idag var posten. Köpte en trisslott också som jag ska skrapa snart.

Huvudvärken fortsätter pga nattamning och orättvisan är hög!

Nu har jag haft huvudvärk i 1 vecka. Det är ändå svag huvudvärk nu som tur är men det är irriterande på dagarna. Men jag vet att det är tröttheten. Får ju aldrig sova ordentligt. Det blir 2h i sträck, vaken 1 h och sen 2 h i sträck, vaken en timma osv. Det är på tok för lite med 3 såna pass. Det blir ju ca 6h per natt. Det är alltså nattamningen som stör.
Jag längtar så tills Beta sover längre. Snälla söta rara B kan du inte sova längre snart.
Det blir kritiskt snart när Alfa ska vara hemma med mig och jag måste upp kl 7, eftersom hon vaknar då. Då blir det ca 4h sömn per natt och det kommer inte gå. Jag kommer braka ihop. Fasar inför det.
Hur ska det gå?
Jag får väl lägga mig vid 20.00 på kvällarna. Trist bara, för då kommer jag inte snacka med sambon nåt alls. Vi har aldrig tid att snacka innan Alfa gått och lagt sig vid halv 8 ungefär. Så isf blir det som att bo själv ju för sjutton. Inte alls kul!
Sen det här med nattamningen. Det är så satans orättvist. Sambon får sova hela nätterna långa väldigt ofta medans jag får skitsömn. Jag säger förtås åt honom att gå upp och byta blöja ibland när jag legat och ammat och ammat flera ggr och är dödstrött. Men sen kan han ibland lägga sig i ett annat rum så han ska slippa höra nåt alls. Då blir jag så jäkla förbannad. Det är så orättvist. När ska jag få ligga i ett annat rum och få sova en hel natt? Minns inte ens när jag sov en hel natt senast? För min graviditet var inte en dans på rosor direkt. Sov kasst och kissade stup i kvarten redan från mitten av graviditeten.

Nej nu måste jag lägga mig...

Tiden räcker inte till!

Alltså tiden räcker inte till. Så känns det jämt. Jag planerar alltid för mycket saker. Eller så vill jag för mycket kanske.
För visst kanske jag sätter för höga mål, för höga krav. Det har jag nog nästan alltid gjort.

Känns som jag inte hunnit något alls idag men om jag tänker efter så har jag faktiskt varit lite duktig iallafall.
Jag har tagit in torra tvätten. Satt på en till tvättmaskin, hängt upp den och satt på en andra tvättmaskin.

Sen har jag hunnit duscha, bädda sängen och läsa dagens tidning medans jag åt frukost och gungade Beta i babysitsen.

Sen har jag faktiskt ägnat mestdels av tiden, som jag inte ammat eller burit på Beta, med att skriva klart Betas förlossningsberättelse och skrivit ut den så att det ska gå att klistra in den i hennes bok "MINA FÖRSTA ÅR" Den blev hela 3,5 A4-sidor lång så det tog tid. Efter det har jag suttit och knåpat med att skriv släktträd. För i boken bland annat ska man skriva in släktträdet. Är inte klar med det. Måste ta reda på lite information när älsklingen kommer hem. Så jag ska försöka göra klart det senare.

Nu måste jag laga mat. Men sitter här och ammar nu framför datorn. Lite svårt att skriva men jag ville skriva just nu innan jag gör middag. Det blir falukorv så det ska nog gå snabbt ändå.

Ska lägga upp en lista här bredvid med saker att göra. Saker jag måste göra, vill göra och bör göra helt enkelt. Så får jag pricka av den eftersom.

Hann med så mycket idag - mer än på länge länge

Idag vaknade B halv 9 och ville inte somna om även om jag ville det efter en vanlig natt med 3 amningar á 1h. Nä men hon kan ligga 30 min och upp till en timma. Ibland alltså, då händer det att hon ligger 15 min, jippie.
På dagarna går det snabbare. Då tar det oftast bara 10 min men då vill hon äta oftare också. Varannan timme vill hon ammas då. B är bara 5 veckor gammal, så det är ju inte så konstigt ändå.

Jo men visst var det väl bra att vi kom upp så tidigt ändå. Annars brukar vi ju gå upp framemot 12-tiden nu när A är på förskolan. Hon får vara där i 3 veckor till sen är det 15h i veckan som gäller.

Så hittills idag har jag hunnit:

*Vika ihop tvätten från igår
*Tvättat 2 till maskiner efter det och den tredje är inne nu
*Plocka upp diskmaskinen
*Rensa tur A:s garderob/byrå på för små kläder
*duschat utan att B började skrika - YES!
*Läst dagens tidning medans jag åt frukost och höll B i famnen-
*Skrivit lite i B:s bok - Mina första år
*Startat denna blogg
*Åt micromat till lunch - hann inget annat tyvärr.
*Bäddat sängen såklart
*Ammat och ammat och ammat
*Bytt bajsblöja efter varje amning - det rinner ut bajs ur B - men inte diarré, hon bara är sån.
*Surfat lite på internet - kollat mail

Nää jag kommer inte på så mkt mer men det känns som jag hunnit mer än vad jag gjort på flera månader. Hahahaha. Kanske blir en jobbig natt iof, för B har sovit rätt mycket under dagen.

Näää nu måste jag sätta igång med middagen. Klockan 5 kommer Älsklingen hem med A och då ska vi äta middag. Det blir Tikka masala. Men utan masala till A. Får ta ut några kycklingbitar innan såsen blir till.

Sen har jag en hel del kvar på min göra lista som jag gärna velat hinna med men kanske är det inte möjligt:
1. Fixa med några tradera försäljningar. Boka frakt och slå in i paket etc
2. Skriva lite mer i B:s bok - Mina första år. Måste måla av hennes hand.
3. Sticka lite på min tröja
4. Pyssla lite - göra foto montage av släkten som A kan titta på och prata om.
5. Skriva klart min förlossningberättelse (födelsen av B)
6. Sen går det ju en film ikväll som man gärna hade sett. Vi har alla kanaler i endast 2 veckor från i fredags (måndag idag) eftersom vi är nya kunder hos comhem.

Sen måste jag ägna lite tid åt A innan hon sover, även om det känns jobbigt ibland när man är trött efter en hel dag med B. Jag läser alltid en godnattsaga varje kväll också, tur man får lite tid med henne.

Shit tiden tickar. Dags för kycklingen att stekas på.