Alltså jag förstår inte varför det är sån hysteri med att gå ut och gå med barnvagn direkt efter förlossningen. Gå ut och gå varje dag och träna bort kilona. Gå och gå och gå.
För min del funkar det inte. Det absolut tråkigaste som finns är ju promenader. Så himla uttråkande. Det är helt enkelt inte min grej. Jag aktiverar hjärnan för lite. Det måste hända nåt. Det är så trist att bara gå och gå. Visst om jag har ett specifikt mål då är det lättare. Tex att jag behöver hämta ut ett paket eller köpa nåt speciellt. Annars dör jag av tristess. Om jag ska gå för att träna behöver jag dans med svår koreografi för att tycka det är kul.
Och tänk dom som går flera timmar varje dag. Hur orkar man med denna tristess. Vad gör man. Tittar på träden, husen, omgivningen? Jeha, jättekul? Not!
Tråkigare kan det inte bli. Jag är hellre inne och springer på min orbitrek och tittar på TV samtidigt eller tränar lite dans med nintendo wii. Om det är träning man är ute efter när man går. För det är ju mest det nyblivna mammor är ute efter. Att försöka gå bort massa överflödiga kilon man lagt på sig.
Det är sån hysteri också. Sånt snack om att gå och gå promenader hela tiden. Blir så trött på det. Jag tycker det är skönt att sitta inne istället. Visst jag kan gå ut i parken en solig dag och sitta där istället. Sitta på en filt i solen och läsa en bok eller tidning. Men det är ju långt till den tiden kommer. Funkar inte riktigt nu.
Sen kan det ju vara trevligt att grilla korv eller nåt annat och sitta och mysa lite ute. Men det ska vara varmt och skönt också. Lätt att ta med sig 2 barn ska det vara. Inte massa på och avklädning och ditten och datten. Och så blir en blöt och måste in och byta etc etc. Har så stela muskler efter allt lyftande av 2-åringen nu som det är. Och det räcker! Går på massage ca 1 gång i veckan nu för att inte dö av stelhet och smärta. Mina axlar och nacke är inte bra alls.
Nää nu orkar jag inte ens sitta här mer för det gör ont i axlarna. Ska lägga mig på spikmattan ett tag.
Jo förresten måste bara skriva ner att jag tog min premiär joggingtur på orbitreken idag. 30 minuter medans 2-åringen var på förskolan och lilla 11-veckors tösen låg och sov. Kändes superskönt! Mådde så bra efteråt i en stund innan lillen vakanade och gallskrek av hunger och jag behövde åka och hämta stora flickan på förskolan. Gillar inte såna stressiga situationer. Får ju inte direkt komma för sent till hämtningen. Men jag klarade det. Kom precis på pricken.
Mina tankar och funderingar och annat som händer i mitt och familjens liv. Har en dotter född 2008, som jag kan kalla A och en dotter född 2010, som jag kan kalla B. Sen har vi ex sambon och pappan. Det tog slut i slutet av 2012 efter 8 år. Jag var ensamstående ett tag. Jag träffade en ny kille 2013 och vi flyttade ihop 2014. Men depressioner kommer och går! Efter 4 år med den nya killen -ny separation i slutet av 2017. 2018 bodde jag själv igen. Jag blev kär igen men nu 2019 är det åt helvete!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar