Känns som att jag är på väg åt rätt håll. Har inte skrivit på ett tag.. Det är så mycket som händer i mitt liv nu..
Jag fick chansen att vara själv nu ett par dagar så sambon (exet, fast vi bor ännu ihop) tog barnen och åkte iväg..Har inte vart själv så här på 1 år. Såå otroligt skönt!
Tror ingen anar hur skönt det kan vara och vara själv..tänk alla som bara längtar efter att inte vara själva..som längtar efter någon..som inte vill vara själva, som är rädda för det.
Och tänk jag som bara längtar efter motsatta..det är inte klokt egentligen.
Alltid längtar man efter det man inte har tillräckligt av..
Jag har alltså ska vi se vart med mitt ex i 7 år något sånt..sen tog det slut och situationen som är nu gör det omöjligt för mig att flytta ut, ekonomiskt går det inte ihop men han låter mig bo kvar tills det ordnar sig så vi bor ihop, rör aldrig varandra utan försöker vara vänner bara vilket går bättre och bättre men är otroligt svårt ändå....och nu när tiden går inser jag mer och mer att det är ju rätt..det ska ta slut det här för så här ska inte ett förhållande vara..
De senaste åren efter första barnen fick jag aldrig uppskattning, ömhet, kärlek, tröst, en äkta värmande hand, äkthet, omtanke, medlidan...nej ingenting..men jag borde fått något åtminstone tycker jag..
Men jag bara fann mig i att inte få något gensvar what so ever av min partner...jag fick vara stark själv och intala mig saker själv..känns som jag alltid gjort det..ingen har direkt brytt sig om mig eller iallafall inte visat det speciellt mycket..Det är något jag saknar i mitt liv...Ömhet, äkta kärlek, uppskattning och tröst.
Alltså jag har ju levt i ett dåligt förhållande de senaste åren utan att veta det riktigt..Jag har trott att det är normalt så att det är bra.
Det är kanske därför jag känner mig så jäkla glad och uppåt och upprymd just nu efter att ha träffat en kille som gett mig komplimanger, som har brytt sig om MIG liksom, tagit på mig, kramat om mig...alltså jag är inte van..så jäkla ovan..och det kändes så jäkla bra...jag mådde bra..jag blev glad..jag strålade helt enkelt.
Jag var ute alltså på krogen..och träffade killen där och så följde jag med honom hem..Över 7 år sen sist det hände..så det var ovanligt men häftigt och kul.
Det slutade förstås i sex..det bara blev så..jag hade inte tänkt det riktigt men jag var väldigt full...shit
Och det var bra för jag slapp vara drivande..han var den som drev det framåt..och det har jag väl saknat i sådär 5 år liksom. Jag är trött på det..jag vill inte alltid bestämma och lära upp någon hur det ska vara..dom kan väl prova själva, testa och bara köra liksom.
Jag var mig själv, jag var öppen, ohämmad och kul..Shit alltså jag vet inte vad som tog åt mig egentligen..Jag gör väl inte sådana saker annars direkt..jag tänkte de andra gånger jag vart singel alltså.
Men denna känsla jag har nu är svår att beskriva..jag är på topp helt enkelt. Känns som jag börjar leva mitt liv igen..som ett nytt skede i mitt liv tar fart.
Nu är det förstås så att jag inte hoppar in i något nytt bara sådär..Jag tänkte bara ha lite kul ett tag. Jag måste ju bygga upp mig själv..bli starkare...
Jag kan inte ha ett nytt förhållande nu. Allt måste ordna sig. Men jag kan väl träffa andra för det..jag vill gärna träffa den här killen igen..och det tänker jag göra.. jag tänker ringa upp honom inom en snar framtid och säga att jag vill ses, även om inte han hör av sig. För jag vet att han vill ses. Jag känner det på mig! That's it!
Alltså sådana saker han sa om mig, jag visste inte vad jag skulle säga..men jag sa förstås tack..
Alla komplimanger liksom..det är ju sanslöst..
Jag har kanske haft en lite sned självbild fram tills nu..har insett nu att jag är nog helt ok ändå, attraktiv och fin. Shit att jag ens skriver det är ett framsteg för mig.
Sanslöst!
Tänk vad livet kommer förändras nu..Jag känner det på mig. Det här är bara starten! Men anti-depp medicinen kommer jag fortsätta med länge..det är inte bara att sluta tvärt med den..långt ifrån klar med den...och det är inte något som någon annan än min familj (mamma, pappa syrran etc) behöver veta.
Nej nu måste jag jobba lite här! Och sen ringa på ett jobb jag sökt och fråga hur det har gått.
Mina tankar och funderingar och annat som händer i mitt och familjens liv. Har en dotter född 2008, som jag kan kalla A och en dotter född 2010, som jag kan kalla B. Sen har vi ex sambon och pappan. Det tog slut i slutet av 2012 efter 8 år. Jag var ensamstående ett tag. Jag träffade en ny kille 2013 och vi flyttade ihop 2014. Men depressioner kommer och går! Efter 4 år med den nya killen -ny separation i slutet av 2017. 2018 bodde jag själv igen. Jag blev kär igen men nu 2019 är det åt helvete!
Visar inlägg med etikett Nöje. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nöje. Visa alla inlägg
måndag 11 februari 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)