Undar ofta varför sambon aldrig kan städa självmant. Inte plockar han upp eller plockar iordning efter sig självmant heller. Man får jämt gå och tjata som om han är ett litet barn. Det är som att ha 3 barn hemma alltså. Otroligt jobbigt!
Man får gå säga åt honom vad han ska göra hela tiden för han gör nästan ingenting självmant. Lite kredit kan han få för han kan lägga in en tvätt självmant. Men det är förstås för att han knappt har några kläder rena kvar. Men ibland även för att stora dottenr inte har några kläder kvar. Så det är ju tur det.
Men gissa då vad som händer istället. Ja då ligger tvätten framme tills jag hänger in den 3 dagar senare. Eller så säger jag åt honom att ta in den efter några dagar om jag blir irriterad och inte vill göra det varje gång.
Städat har han aldrig gjort självmant heller så länge jag kan minnas. Jag säger åt honom att dammsuga ibland. Han påstår att han inte tycker det är skitigt här. Påstår att han inte ser nån skit eller damm. Usch! Det är jämt dammigt och smutsigt här. Och så får man säga åt honom att städa upp efter sig när han kommit in med sina steniga och smutsiga kängor. Han drar alltid in små stenar som fastnar i sulorna och om det är blött blir det lerigt och skitigt och blött på golvet. Han går gärna in med skor och hämtar saker också. Även samma dag man dammsugit. Vad är detta? Även om man säger åt honom verkar det gå ut genom andra örat på momangen. Han verkar aldrig komma ihåg vad jag säger.
Det är så jobbigt att behöva tjata om allt. För jag kan inte ta hand om allt när jag har två småbarn att ta hand om.
Shit nu går han och tjatar och tjatar och tjatar också.. Fy fasen vad jobbigt..Vilket jävla tjat det är jämt. Nu när man fått lite tid för sig själv äntligen. Båda ungarna sover så får man inte ens sitta här vid datorn för nu måte man gå och lägga sig också. Ett jäkla tjat. Jag är så trött på att gå hemma och vara beroende av att amma varannan timma och ibland varje timma och aldrig få träffa gamla kompisar, gå ut och göra nåt på egen hand eller bara få vara själv utan barn. Jäkligt trött på det är jag. OCh så detta eviga tjat från sambon. Gå och lägg dig gå och lägg dig för du är så sur och tjatig. Men vad fan gör man om man har 3 ungar hemma. En vuxen och två små. Fy fasen!
När man är hemma så mkt som jag så vill man ha det fint och städat hemma. Mår skitdåligt av all skit och smuts och stök här hemma. Jag spenderar ju all min tid här nästan. Då måste jag för fasen trivas. Själv sitter han på jobbet, tränar på lunchen umgås med andra och får tid för sig själv hela tiden. Kommer hem och har trevligt med döttrarna och sen är allt frid och fröjd. Inte behöver han gå upp och amma på nätterna. Nää han sover igenom allt som en sten. Hör inte ett jota. Snarkar som ett kärnkraftverk också. Jag sover jämt med öronproppar för att kunna sova ens.
Nää usch vad arg jag är nu känner jag..
Nu blev han så arg för att jag sitter uppe så han gick och lade sig i vardagsrummet. Vad är det för barndomsfasoner.. så jäkla fånigt.
Det är jag som ska lämna stora dottern på förskolan imorgon och hämta henne och amma i natt och på morgonen och sen fixa och städa hemma. Varje morgon får man gå upp och plocka bort i köket. Det är aldrig rent där. Torka och torka och städa undan skräp och gamla muggar och tallrikar in i maskinen. Jag trivs inte att sitta och äta frukost när det ser ut som det gör.
Usch vad jag är trött på allt. Nu måste jag gå och lägga mig.
Orättvist är livet! Fy fasen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar