Jag vet inte vad felet är men jag känner mig enormt trött. Utmattad! Helt väck nästan! Kroppen hänger liksom inte med. Den orkar inte. Hjärnan vill men kroppen inte. Sååå trött. Och jag fattar inte varför?
Visst har tanken slagit mig att jag kan vara gravid. För då var jag ju såå här trött. Men det är rent praktiskt omöjligt. Det finns inte en chans egentligen.
Så det är inte det. Vad är det då för fel på mig?
Orkar ingenting. Ibland vill jag bara lägga mig och sova. Men det går ju inte när man har 2 barn. Att bara sitta eller ligga är ok men att hålla igång just nu går inte. Det blir en hel del tv-tittande nu. Vet verkligen inte vad felet är. Orkar inte ta mig iväg till gymmet heller. Även om jag får lite ångest så går det inte. Såå himla jobbigt. Ingen träning, ingenting gjort, inget kul. Alls känns otroligt trist och tröttsamt nu. Deprimerad kanske? Vet inte. Bra känns det inte iaf. Är i en svacka. Det kan jag lugnt säga.
Undrar när den ska ta slut. Lägger mig 10 på kvällarna men sover som en kratta ändå. Känner mig trött när jag vaknar, som om jag inte sovit mycket alls. Men visst vaknar jag som alltid minst 5 ggr per natt av störningsmoment som att att yngsta dottern vaknar och skriker efter nappen eller skriker av något annat eller av att sambon snarkar och låter som en kärnkraftverk eller bara av att jag har ont i ryggen av våran dåliga skräpsäng.
Nää usch.. nu är det mörkt hos mig!!!
Mina tankar och funderingar och annat som händer i mitt och familjens liv. Har en dotter född 2008, som jag kan kalla A och en dotter född 2010, som jag kan kalla B. Sen har vi ex sambon och pappan. Det tog slut i slutet av 2012 efter 8 år. Jag var ensamstående ett tag. Jag träffade en ny kille 2013 och vi flyttade ihop 2014. Men depressioner kommer och går! Efter 4 år med den nya killen -ny separation i slutet av 2017. 2018 bodde jag själv igen. Jag blev kär igen men nu 2019 är det åt helvete!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar