Det är ett svårt dilemma. Jag är så trött så trött pga av att jag ammar så satans ofta. Känns som jag fanemej inte gör nåt annat än ammar. Varje timma till varannan timma. Det är ju något fel. Fasen alltså! På natten går det iaf 3h. 23-02-05-07 är vanligt sen vid 9 sen kan det börjar med varje timma.
Blir såå trött. Får fasiken ingen sömn. Känner mig som en zombie..irriterad jämt. Har så lite energi och ork.
Sen får jag ångest över det för jag orkar liksom inte ägna så mkt tid åt min 2-åring. Fattar inte varför det ska vara så här jobbigt just nu. Och lilla Beta (7v gammal) är så nedrans skrikig så man blir svettig. Jag blir så förbannad på henne. Man blir arg på nätterna. Sååå nedrans svårt är det. Man vill liksom kasta ut henne ur rummet. Låta henne ligga nån annanstans bara man får sova. Orkar inte lyssna, orkar inte va vaken. Jag förstår dom föräldrar som blir galna. Jag blir galen själv ibland. Då måste jag bara gå ut ur rummet eller låta sambon ta henne.
Sen orkar man liksom inte göra så mkt med 2-åringen. Så då efteråt när hon somnat får jag ångest för att jag känner mig som en dålig mamma. Kan jag inte få lite mer energi. Har så satans ont i nacke och axlar nu också. Känns som jag är inne i en riktigt dålig period just nu.
SÅåå jobbigt!
Vill så gärna att 2-åringen ska vara glad och känna sig ompysslad också men jag orkar liksom inte. Är så tråkig mamma. Sen kan jag tycka att hon är jobbig också. Hon är ju trotsig liksom. Får man tycka så om sitt barn egentligen? Tycka att hon är så jobbig så man ibland önskar att man var själv. Usch det är hemskt.
Ibland har jag haft tankar som att shit, tänk om jag kunde få slippa att ha barn och bara få vara själv nu. SÅ har jag tänkt liksom. Har tänkt att: tänk om jag inte hade fått barn. Det är så jobbigt. Det är ju HEMSKT att man tänker så ibland.
Men sen tänker jag såå ofta att åååh så mysigt att vara en familj och åhh så söta flickor man har. Så söta goa flickor och så kul dom kommer ha och så kul vi kommer ha hela familjen. Så det finns ju postiva stunder också.
Men tiden flyger förbi liksom..Tiden går! För varje dag så växer dom och blir större. Man missar deras tid nu. Man förlorar dagar på att inte göra nåt, inte ägna sig åt dom, inte leka tillräckligt med dom. USch, därför får jag ångest.
Hoppas jag mår bättre snart, får sova mer och får mer energi och mår bra helt enkelt så jag orkar. Vill så mycket. Vill göra mer. Inte verka lat och seg och slö. Usch!
Hoppas inte 2-åringen tröttnar på sin tråkiga mamma. Hon är mer pappig nu för pappa är lite roligare. Han har mer energi åtminstone. Han behöver ju inte ligga och amma i 30 min på nätterna och sen försöka få henne att somna och sen somna själv efter 1h. Det blir inte mer än 2h sömn i sträck någonsin.
UUUSCH! Nu måste jag gå och göra iordning mig för att sova. Beta har precis ammats och ligger och suger på napp. Hoppas nu att hon inte blir skrikig och inte kan somna som så många nätter. Peppar peppar.
Jag är också själv hemma nu. Sambon och 2-åringen har åkt till farmor och farfar och hälsat på. Dom åkte idag och kommer vara där en vecka. Sambon tog föräldraledigt för henne.
Hur ska detta gå nu när jag är själv och inte kan få minsta lilla hjälp med henne. Speciellt när man blir frusterad..då blir det så jobbigt ibland. Och när man vill ta en lång varm dusch...det går inte direkt nu..hon börjar skrika efter nån minut i babysitsen i badrummet. Jaja..livet är inte det lättaste just nu.
Men jag tror det blir bättre snart.. Bara Beta blir 4 månader eller så då kommer nog allt ordna sig superbra. Man får försöka tänka positivt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar