Var på utsläpp av kor idag med hela familjen. Hugaliga vad trött jag var som vanligt. Hade hellre velat sova men fick gå upp tidigt så man hann dit till 10. Allt tar extremt lång tid när man har 2 barn. En liten som måste ammas varannan timma och nästan alltid precis innan man ska iväg. Eller om det är 30 min innan så kan hon alltså ligga i 30 minuter. Helt otroligt! Ibland kan det gå på 10 min men det sker oftast då man själv är lugn och inte ska någonstans.
Iallfall så var vi iväg på betessläpp. Det stor på ARLAs mjölkpaket. Så sambob anmälde oss.
Men fyy sjutton vad mkt folk det var, det var ingen plats för en 4,5 månaders gammal bebis. Det vart mest jobbigt för mig som fick hålla koll på 2 ungar medans sambon roade sig med sin kompis, som också var där. Jag blev knappt presenterad för hans vänner. Ojdå, det glömde jag säger hann sen när jag nämner det. Det var så mycket folk så jag glömde det visst. Dålig stil tycker jag!
Sen kunde han knappt hålla koll på en unge ens utan jag fick sitta och leka och aktivera B i skuggan av vagnen och samtidigt hålla koll på A som sprang fram och tillbaka bland folken, sån tur var sprang hon inte för långt. Jag fick skrika åt henne ett par gånger att inte gå för långt men hon ser det oftast som en sport och gör tvärtemot. Så jag fick vara beredd att springa upp. Sambon stod rätt långt bort och snackade med sin kompis utan att ha en tanke alls på att jag inte hade det minsta kul utan satt och fokuserade helt på 2 barn. Såg inte en enda ko springa ut förrän senare när alla var i hagen redan och hälften av folket hade gått hem.
Då kunde ja ta mig en titt framme vid staketet eftersom då helt plötsligt kom sambon på att han kanske skulle sitta med Alva lite så jag kunde gå upp från filten. Nää usch det var ingen rolig dag. Jag kände mig som en uppasserska. Medans han står där och snackar och har skoj framför hagen. USCH vad arg jag blir. Inte kul att följa med på saker när man inte får en lugn stund själv. B var nämligen inte så nöjd, hon var lite gnällig och kunde inte somna bland allt sorl och alla människor och så. Och A hade spring i benen.
Och så klagar sambon på att jag är sur sen när vi åker hem. HOHO! HALLÅ! Jag har rätt att vara sur på honom. Jag får ALDRIG någon fri tid när jag har B hängades på bröstet varannan timma, hon vägrar ta flaska. Jag kan knappt gå utanför dörren. Jag är låst till henne. Jag får aldrig fri tid att träffa någon annan än mina barn eller sambon. Känns helt otroligt jobbigt. Jag kan verkligen knappt göra något alls. Skulle vara skönt att åka och simma. Men det skulle inte gå. Ibland äter B varje timma. Hur ska det gå. Jag gick på en massage för en vecka sen i samma område där vi bor. Var borta 1h och shit inte ens ifred fick jag vara. Sambon var tvungen att ringa och be mig komma hem för att B skrek och skrek och hade gjort det sen jag gick. Inte ens en lugn avslappnande massage får man. Sista 5 minuterna blev jag helspänd pga det. Han kan inte ens unna mig 1h ifred och ha hand om ett skrikande barn för min skull. Det är ju sjukt egentligen.
Jag blir så arg ibland. Och inte ens när man gör nåt tillsammans kan han ta ansvar och åtmistone se efter 1 barn. Varför ska man behöva göra nästan allt själv. Städa, plocka i ordning, roa barnen, tvätta, torka, fixa och så förväntas man laga mat på kvällen. Ibland orkar jag inte mer och låter han göra maten när han kommer hem. Känner mig helt slut efter en hel dag med skrik och trots. Skrik från B och trots från A.
Går ju på högvarv jämt. Det var så skönt när man hade ett jobb 8h om dagen. Det var så mkt lättare än att sköta allt hemma med 2 barn. Det är så sant så..jobba är lättare! Då kunde man slappna av på jobbet. Jobbade ungefär lika mkt framför datorn som inne i ett lab. Och det var så mkt lugnare än att vara här just nu i detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar