En 6 månaders matvanor - vad får min lilla tjej för mat ?

Tänkte bara skriva ner hur en typisk dag ser ut nu för min lilla tjej som blir 6 månader om en vecka ungefär.

Jag har precis fått in en rutin på maten sådär +- en timma.

Så här ser en typisk dag ut:


Vaknar kl 6-7, ammas
Frukost kl 8-9, gröt och lite mjölkersättning att dricka
Lunch mellan kl 11-13, puré och lite mjölkersättning att dricka
Mellis ca 14-15, halv banan (mosad såklart) och lite ersättning att dricka
Middag 17-18, puré och ersättning att dricka.
Kvällsmål, 20-21, ammas + ev ersättnig innan eller efter

Sen vaknar hon oftast 1 gång per natt ibland vid 2, ibland vid 4 och ibland inte alls som nu inatt. Då sov hon från 21.30 till 6, vilket kändes superbra. Men då ammades hon plus fick lite ersättning 30 minuter senare.
Så jag ska nog börja med lite ersättning nu också innan sista amningen eller så har vi funderat på att lägga in ett grötmål till kvällsmål och sen amning,
Vi får ser hur det ter sig nu framöver.

Känns iallafall superbra just nu. Hon börjar få in bra rutiner och så har det inte varit alls sen hon föddes. SKÖNT!
Det kom nu vid ca 5 månaders ålder. Då började hon få in sovrutinen. Hon somnade alltid mellan 20-22 och vaknade alltid 1 gång per natt. Sov ca 5 h i stöten. Sen vaknade hon igen vid morgonkvisten mellan 6-7 och vill äta. Men på dagtid vid 5 månader helammade jag nästan förutom en pure måltid till middag. Och då var det amning varannan timma. Lade ganska snabbt in en lunch och en middag med puré, Sen 5 månader och en vecka gammal åt hon pure som en galning. Morot var favoriten och sen är det gott med morot och potatis, potatis och palsternacka och morot, broccoli, potatis etc.
Gröt var aldrig hennes grej tills för 1 vecka sedan då hon plötsligt ville ha det och åt på friskt. Hon kanske hade fått smak på mat sen hon började äta puréer. Vi provade gröt då hon var 4 månader. NEJ USCH, tyckte hon nog. Sen provade vi lite då och då i 1 månads tid. NEJ DÅ, det gick inte. La ner det tills sambon provade igen för 1 vecka sen som sagt. SUPERBRA att allt går så lätt nu. Gröt, puré, banan.
Ska införa äpple nästa vecka. Göra egna äpplepuréer.

Depessionen i en vecka - bleknade bort när B tog flaskan efter 2 månaders försök

Depressionen som slog till som en blixt på klar himmel förra torsdagen eller var det onsdagen, kommer inte ihåg, är iallafall nästan som bortblåst nu. Känns såå mkt bättre. Vet inte vad som hände.
Det var verkligen som en blixt som slog ner i mig och allt kändes tungt, jobbigt, hårt, svprt. Jag ville inte gå ut, ville inte göra nåt, ville mest ligga. Jätteskumt kändes det. Mådde riktigt uselt.
Sen kändes det så i nästan en vecka innan det lättade och försvann.
Idag känns det mycket bättre, även om jag är otroligt trött då jag senaste 2 nätterna sovit ryckigt ca 6h per natt. Jag vaknar liksom hela tiden och vände mig och har mig. Har så ont i ryggen. Fattar inte varför det inte försvinner snart. Jag har börjat träna lite styrka lite lätt såhär 5,5 månad efter förlossningen ju.
Jag har iaf ett litet program jag ska börja med idag nu. Får köra på det i 1 månad och se om det blivit någon förbättring.
Iallafall så var det som att min yngsta dotter B kände på sig att något var fel för i söndags så tog hon äntligen flaskan efter 2 månaders försök. Kändes som en tung sten ramlade av mig just då. Ååh så skönt det var. Vi hade varit på babysim, hennes sista inför sommaren. Det enda jag orkade med den dagen. Puuh! Men iaf så efter babysimmet så tog hon plötsligt flaskan. Först fick hon banan efter lektionen. Jag började ge henne lite banan veckan innan och det gick superbra så hon får det som mellanmål nu nästan varje dag.
Iallafall så gjorde sambon iodning en flaska bara för att prova men den tog hon inte då. Så vi gick ut i bilen och jag kände på mig att hon var törstig eller det verkade så. Hon var lite sådär skrikgnällig. Så medans sambo höll på med stora tjejen och kollade lite saker med bilen så provade jag att ge henne flaskan medans hon satt i babyskyddet i bilen. Och vips så tog hon den och jag bara stod där och LOG och var helt tyst för jag ville inte förstöre "the moment". Så sambon visste inget förrän hon hade druckit cirka 50 ml. Då såg han att nåt var på G och han hade undrat vaför jag stod och log så länge.
YES! Där satt den! Så då drack hon 90 ml och sen efter det har hon fortsatt ta flaskan. Känns så bra, en sån frihet. För annars har det varit amning varannan timma som gällt även fast hon var 5 månader gammal liksom. Det är så uttröttande, man får ingen frihet. Känner sig instängd. Så gjorde jag iaf. Har känt mig instängd länge nu. Inte kunnat göra något alls utan B, tagit med henne överallt jag gått. Har kunnat sträcka mig till att gå ensam till affären. Kul va!
Denna trötthet och denna instängdhet gjorde mig koko ibland. Så det känns så skönt att flaskan funkar nu. Sen är det också det här med min smärta i leder och så som göra att jag vill sluta. Jag har haft ont sen förlossningen. Ont i fingar, fötter, knän ibland. Måste ha inneskor och bra skor för att det inte ska bli för jobbigt att gå. Detta slutar när jag ammar, det vet jag.
Och nu om en vecka blir B 6 månader och det passar ju lägligt att sluta då. Det rekommenderas ju att man ammar i 6 månader. Så jag har ingen ångest. Känns så bra att B har fått den bra bröstmjölken så länge. Känns så bra att jag tog beslutet att amma även om jag visste att jag skulle få problem. Hade samma problem med äldsta dottern A, men dom försvann gradvis när jag slutat amma. Den gången var ändå mycket värre än denna gång.
Så jag är stolt över mig själv att jag tänkte på B i första hand när jag tog beslutet att amma trots min egen smärta. Stod i valet och kvalet där i slutet av graviditeten. Känns just nu i fingrarna i denna stund när jag sitter här och skriver. Stela, lite ont sådär.
Men nu har jag redan trappat ner på amningen sen B tog flaskan så det går mot ljusare tider.
Just nu ammas hon morgon, kväll och natt. Däremellan får hon gröt, puré, banan och ersättning att dricka.

När Juli månad börjar har B slutat amma helt. Det vet jag. Nu trappar jag ner lite långsamt här.

Är deprimerad , låg självkänsla , känslosvall , ledsen - 5,5 månad efter förlossningen

Usch, jag mår inte alls bra. Har därför knappt orkat skriva. För 30 minuter sen låg jag i min säng och grinade för jag känner mig så äcklig och tjock och ful. Fattar inte vad som hänt. Bara går upp och upp i vikt. Är nu bara 4 kg från min vikt samma dag som förlossningen. Det är ju för fan sjukt.
VAD ÄR DET FÖR FEL, in i helvete vad arg jag blir och ledsen. Så här vill jag inte se ut. Ser hemskt ut. Tjock, tjock tjock. Jag menar jämfört med innan .Vissa kanske fortfarande tycker att jag ser ok ut, dom som inte sett mig när jag vägde 16 kg mindre än så här.
Innan jag fick barn överhuvudtaget så vägde jag 16 kg mindre än vad jag väger nu.
USCH! Jag har inget självförtroende kvar knappt. Ser på mig själv och skäms. Mår dåligt. Blir ledsen.
Spelar ingen roll att jag tränar och tränar. Tränar 4 ggr i veckan på min motionscykel eller vad heter det nu. En orbitrek eller nåt. Men det verkar inte spela någon roll.
Jag ökar i vikt och gjort det som senaste 3 månaderna. Och känslosvall har jag. Ledsen blir jag. Hormonfel kanske jag har.
Helammar nästan fortfarande. Lilltjejen tar väl lite smakprovspure vid 18 tiden på kvällen men mer än så är det inte.
Imte ens av amningen går jag ner, snarare upp i vikt.
Något är fel på min kropp, mitt system.
Jag tål inte att gå till stranden, tål inte att gå ut i folksamlingar längre pga min låga självkänsla. Orkar inte se alla andra snygga människor och tänka på att så där kunde jag sett ut. Men det gör jag inte. Om jag ändå såg ut så. Om jag ändå inte såg ut så här. Jag får helt enkelt bara såna tankar och blir så tråkig och sur och irriterad. Så det är lönlöst. Ingen rolig mamma helt enkelt. Bättre att gå till ställen där man får vara själv.
Trodde aldrig det skulle bli så här illa. Varför är det så här???
Ingen jag känner ser ut så här. Jag vill inte ens träffa kompisar längre knappt. Alla väger ju 15kg mindre än mig. Mår bara dåligt av det.
Det sitter i hjärnan på mig. USCH USCH USCH. Fattar inte hur jag kunnat gå upp 7 kg på ca 3 månader. Det är ju nåt som är fel på mig? Vad är fel?
Jag har samma matvanor som alltid, tränar. Vad mer kan man göra? Jovisst man kan äta ännu bättre. Men jag orkar inte det just nu. Vill inte äta bara sallader. Jag äter choklad och punkt slut. Förut gick det ju bra när jag tränade och åt choklad, dvs när jag inte var gravid. Det hände ju inget då. Vad är felet nu?

Jag känner mig så less på allt. Deprimerad. Trött. Nere. Ska ta en dusch och lägga mig i sängen och deppa och stirra i taket eller väggen eller nåt. Allt känns så dött. Båda barnen sover just nu. Men snart vaknar nog minstingen och ska ha bröst.