tisdag 8 mars 2011

Barnvagnspromenadhysteri - Varför ut och gå varje dag efter förlossning?

Alltså jag förstår inte varför det är sån hysteri med att gå ut och gå med barnvagn direkt efter förlossningen. Gå ut och gå varje dag och träna bort kilona. Gå och gå och gå.
För min del funkar det inte. Det absolut tråkigaste som finns är ju promenader. Så himla uttråkande. Det är helt enkelt inte min grej. Jag aktiverar hjärnan för lite. Det måste hända nåt. Det är så trist att bara gå och gå. Visst om jag har ett specifikt mål då är det lättare. Tex att jag behöver hämta ut ett paket eller köpa nåt speciellt. Annars dör jag av tristess. Om jag ska gå för att träna behöver jag dans med svår koreografi för att tycka det är kul.
Och tänk dom som går flera timmar varje dag. Hur orkar man med denna tristess. Vad gör man. Tittar på träden, husen, omgivningen? Jeha, jättekul? Not!
Tråkigare kan det inte bli. Jag är hellre inne och springer på min orbitrek och tittar på TV samtidigt eller tränar lite dans med nintendo wii. Om det är träning man är ute efter när man går. För det är ju mest det nyblivna mammor är ute efter. Att försöka gå bort massa överflödiga kilon man lagt på sig.
Det är sån hysteri också. Sånt snack om att gå och gå promenader hela tiden. Blir så trött på det. Jag tycker det är skönt att sitta inne istället. Visst jag kan gå ut i parken en solig dag och sitta där istället. Sitta på en filt i solen och läsa en bok eller tidning. Men det är ju långt till den tiden kommer. Funkar inte riktigt nu.
Sen kan det ju vara trevligt att grilla korv eller nåt annat och sitta och mysa lite ute. Men det ska vara varmt och skönt också. Lätt att ta med sig 2 barn ska det vara. Inte massa på och avklädning och ditten och datten. Och så blir en blöt och måste in och byta etc etc. Har så stela muskler efter allt lyftande av 2-åringen nu som det är. Och det räcker! Går på massage ca 1 gång i veckan nu för att inte dö av stelhet och smärta. Mina axlar och nacke är inte bra alls.
Nää nu orkar jag inte ens sitta här mer för det gör ont i axlarna. Ska lägga mig på spikmattan ett tag.
Jo förresten måste bara skriva ner att jag tog min premiär joggingtur på orbitreken idag. 30 minuter medans 2-åringen var på förskolan och lilla 11-veckors tösen låg och sov. Kändes superskönt! Mådde så bra efteråt i en stund innan lillen vakanade och gallskrek av hunger och jag behövde åka och hämta stora flickan på förskolan. Gillar inte såna stressiga situationer. Får ju inte direkt komma för sent till hämtningen. Men jag klarade det. Kom precis på pricken.

söndag 6 mars 2011

Varför kan inte sambon städa, plocka, greja självmant??

Undar ofta varför sambon aldrig kan städa självmant. Inte plockar han upp eller plockar iordning efter sig självmant heller. Man får jämt gå och tjata som om han är ett litet barn. Det är som att ha 3 barn hemma alltså. Otroligt jobbigt!
Man får gå säga åt honom vad han ska göra hela tiden för han gör nästan ingenting självmant. Lite kredit kan han få för han kan lägga in en tvätt självmant. Men det är förstås för att han knappt har några kläder rena kvar. Men ibland även för att stora dottenr inte har några kläder kvar. Så det är ju tur det.
Men gissa då vad som händer istället. Ja då ligger tvätten framme tills jag hänger in den 3 dagar senare. Eller så säger jag åt honom att ta in den efter några dagar om jag blir irriterad och inte vill göra det varje gång.
Städat har han aldrig gjort självmant heller så länge jag kan minnas. Jag säger åt honom att dammsuga ibland. Han påstår att han inte tycker det är skitigt här. Påstår att han inte ser nån skit eller damm. Usch! Det är jämt dammigt och smutsigt här. Och så får man säga åt honom att städa upp efter sig när han kommit in med sina steniga och smutsiga kängor. Han drar alltid in små stenar som fastnar i sulorna och om det är blött blir det lerigt och skitigt och blött på golvet. Han går gärna in med skor och hämtar saker också. Även samma dag man dammsugit. Vad är detta? Även om man säger åt honom verkar det gå ut genom andra örat på momangen. Han verkar aldrig komma ihåg vad jag säger.
Det är så jobbigt att behöva tjata om allt. För jag kan inte ta hand om allt när jag har två småbarn att ta hand om.
Shit nu går han och tjatar och tjatar och tjatar också.. Fy fasen vad jobbigt..Vilket jävla tjat det är jämt. Nu när man fått lite tid för sig själv äntligen. Båda ungarna sover så får man inte ens sitta här vid datorn för nu måte man gå och lägga sig också. Ett jäkla tjat. Jag är så trött på att gå hemma och vara beroende av att amma varannan timma och ibland varje timma och aldrig få träffa gamla kompisar, gå ut och göra nåt på egen hand eller bara få vara själv utan barn. Jäkligt trött på det är jag. OCh så detta eviga tjat från sambon. Gå och lägg dig gå och lägg dig för du är så sur och tjatig. Men vad fan gör man om man har 3 ungar hemma. En vuxen och två små. Fy fasen!
När man är hemma så mkt som jag så vill man ha det fint och städat hemma. Mår skitdåligt av all skit och smuts och stök här hemma. Jag spenderar ju all min tid här nästan. Då måste jag för fasen trivas. Själv sitter han på jobbet, tränar på lunchen umgås med andra och får tid för sig själv hela tiden. Kommer hem och har trevligt med döttrarna och sen är allt frid och fröjd. Inte behöver han gå upp och amma på nätterna. Nää han sover igenom allt som en sten. Hör inte ett jota. Snarkar som ett kärnkraftverk också. Jag sover jämt med öronproppar för att kunna sova ens.
Nää usch vad arg jag är nu känner jag..
Nu blev han så arg för att jag sitter uppe så han gick och lade sig i vardagsrummet. Vad är det för barndomsfasoner.. så jäkla fånigt.
Det är jag som ska lämna stora dottern på förskolan imorgon och hämta henne och amma i natt och på morgonen och sen fixa och städa hemma. Varje morgon får man gå upp och plocka bort i köket. Det är aldrig rent där. Torka och torka och städa undan skräp och gamla muggar och tallrikar in i maskinen. Jag trivs inte att sitta och äta frukost när det ser ut som det gör.
Usch vad jag är trött på allt. Nu måste jag gå och lägga mig.
Orättvist är livet! Fy fasen!

tisdag 1 mars 2011

Hade en kanondag idag faktiskt trots mina krämpor och negativitet!

Japp, det var den bästa dan på länge tror jag. Kändes suveränt.
Sambon är inte hemma och sover bort i 2 nätter nu och kommer på torsdag kväll igen. Så jag är själv med båda barnen och har varit lite orolig för hur det skulle gå.
Men jag bestämde mig för att göra nåt kul så att dagen går lite fortare och så att stora dottern får lite roligt också och inte bara sitta inne. Så vi åkte till Sjöfartsmuseet. Åkte kommunalt, det blev först buss och sen spårvagn. Och det är ju lite kul tycker stora dottern. Sen tittade vi på akvariet och sen fick hon leka lite där uppe i fikarummet och även längst upp där det fanns något sorts lekrum. Vi fikade även på kafét. Visst det var lite skrikigt ibland från lilla 10-veckors dottern men jag försökte att inte stressa upp mig och det gick ändå rätt bra. Fick amma 3 ggr på museet, så kan det gå. Men det vart ju 3 korta eftersom jag var lite stressad över att stora dottern inte kunde sitta still. Först var vi inne i akvariet och det gick ju bra, hon höll sig där inne i 5-10 minuter medans jag satt där på bänken och ammade. Sen blev det amning på kafét medans hon åt lite. Och sen satt hon i vagnen och läste en bok när jag ammade sista gången. Det var precis innna vi skulle åka hem. Hade helt enkelt tur att det gick så bra.
Sen sov lilla dottern som en stock och även efter att vi kommit hem. Och stora dottern somnade 2 minuter innan vi kom hem.. Lite lustigt. Det var lite jobbigt att lyfta upp henne 2 trappor men det gick bra. Fick ta yngsta dottern först och sen springa ner och ta äldsta.
Sen sov båda samtidigt en bra stund. Fick nog 40 min för mig själv vilket gjorde att jag fick nya krafter. Kändes så bra då. Lade mig på spikmattan och tog hand om massa email. Sen när stora dottern vaknade lagade vi middag tillsammans, åt den och sen lekte vi allihopa lite i hennes rum. Jag, lillasyster och hon. Pusslade lite. Sen tittade hon på barnprogram medans jag betalade lite räkningar och ammade lillen tex. Sen blev det till att spela råttfällan och sen läsa en kortis och välling. Sen blev det dock lite svårt att somna. Hon la sig vid 20.00 men somnade inte förrän 21.20. Skrek efter pappa. Ville ha en kram, men han är ju inte hemma. Sen skrek hon efter mig och skrek och skrek i 40 minuter av och till. Gick in dit 2 ggr men det blev inte bra förrän 3:e gången då vi satte oss i fåtöljen och pratade lite. Lilla dottern fick komma och sitta där med för hon vart hungrig och behövde ammas. Så där satt vi alla 3 och myste och pratade. Lilla sötisen (stora dottern), hon är så go när försöker berätta saker. Sen vart hon nöjd och kunde lägga sig i sängen och sova. Efter det skrek hon inte mer utan la sig och pratade lite för sig själv och somnade. Sen var det bara lilldotterns tur att skrika i 1 h lite av och till tills hon också somnade. Och här sitter jag nu och skriver lite. Har kört lite yogaövningar och stretchat lite efter att lillen också somnade. Sen blev det lite surfing på internet och mail och sånt. Och skriva lite här och snart är det väl sängen.
Ska gå och bortsta tänderna och göra iordning mig och kolla klart lite på filmen som går i bakgrunden. På smällen!
Allt som allt kändes dagen kanon! Superbra! Stora dottern var nöjd och lilla dottern får man väl säga att hon var nöjd. Hon fick även lite lek och uppmärksamhet emellanåt. Och jag var nöjd. SUPER!