Hej!
Jag orkade aldrig skriva mer om hur det gick med aborten tidigare i år.. mitt liv har varit en berg och dalbana... men på senaste tiden tror jag att banan börjar plana ut sig... det kan nog bli ganska bra nästa år. 2018 är året som jag kanske äntligen förblir rätt stabil..
Efter aborten hade jag ångest ett tag. Kändes som jag var en mördare..kände mig hemsk..
Sen gick det långsamt över när tiden gick. Med tiden glömmer man känslor också faktiskt..de tynar långsamt bort men minnen finns kvar.
Men just minnet av känslan tynar bort. Den blir inte lika stark.
Jag hade iallfall enorma blödningar i en vecka efter aborten. Sen avtog det men för att komma tillbaka vecka 3. Tror inte allt kom ut men då vecka 3 hade jag rikliga blödningar igen och tror allt kom ut.
Var likblek minns jag första veckan. Smärtorna var inte så farliga. Jag har ju i vanliga fall sjuka smärtor vid mens.
Som just nu när jag skriver detta har jag mens och har knaprat ipren för att stå ut. Låg i sängen till kl 15 idag.. sen låg jag lite i soffan och gjorde inget alls.
Funderade på varför just jag har detta..så börjar man söka på nätet, som inte alltid är speciellt bra.
Funderar på om jag har endometrios igen, har tänkte på det förut. Men då är det ju svårt att bli gravid och jag har ju fått 2 barn. Så nej det kanske inte är det.
Hormonrubbningar kanske..
Kanske ska kolla upp det snart. Speciellt efter senaste tiden när jag haft mellanblödningar hela tiden. Kan nästan inte gå utan trosskydd alls på hela månaden. Kanske kan ske 5 dagar på en hel månad.
Då kanske ni undrar hur det är att ha sex? Jag har inte det längre typ...Jag och sambon ska separera nu...så det beror väl på det också... Det var ett gemensamt beslut..
Då kan man verkligen vara glad att jag gjorde den där aborten..shit jag hade suttit i skiten rejält nu annars... fy fan vilket liv det hade vart..
Nää får återkomma och skriva om hur det är att bo ihop fast man gjort slut....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar