Onanerar åter igen med exet sovande eller vaken bredvid i sängen

Jag fick en idé för snart en  månad sedan. Jag ska onanera 1 gång varje dag och se om jag mår bättre samt slipper så konstiga flytningar.

Så 8 november började jag. Kör alltid med en vibrator, annars går det bara inte. Jag blev avtrubbad när jag åt antidepressiva och har varit det ett rätt bra tag. Måste ha starka vibrationer om jag ska komma.

Sen har jag varit jävligt irriterad på att känseln är så jävla dålig jämfört med vad den varit. När jag kommer nu varar det typ 1-2 sekunder och så tänker man :

-Jaha, vad det där allt.. 

Förut kunder det vara i flera sekunder och underlivet kunde liksom röra på sig.. Dunkade liksom.

Nu är musklerna otränade tror jag. Måst börjar på gym igen.. har varit väldigt slapp med det sedan efter sommaren. Det var då vi kom överens om att separera jag och exet.

Sedan dess har ingen hittat lägenhet för ingen av oss har råd att köpa något när vi har barn båda två (inte gemensamma barn dock)

Så vi bor i samma lägenhet och sköter våra egna barn och liv. Har sovit i samma säng ett bra tag.

Jag har varit ganska irriterad på det för människan snarkar också som ett kärnkraftverk. Sover alltid med öronproppar i hans närhet men det hörs igenom.

Sedan blir man också trött när man aldrig kan vara ifred någonstans och kunna onanera. Har man barn i lägenheten är sovrummet  enda stället samt på kvällen när de lagt sig. Annars kan det komma inspringande när som.

Så jag bestämde mig då alltså att nu fan ska här göras något åt mina slappa muskler. Ska fanemej känna mer, kanske må bättre av endorfinkicken samt sätta igång systemet. Känns som hela systemet där nere varit off. Haft mellanblödningar och skit.

Så 8;e november startade jag och sa det till människan att nu kommer jag onanera varje kväll vare sig du ligger bredvid eller inte. Det är enda stället så då får du acceptera det om du ligger bredvid mig likväl som att jag får acceptera att knappt kunna sova pga snarkandet. Det är extremt störande så lite onani ett tag kan fanemej inte ens komma i närheten av störande moment.

I alla fall så var det inget med det det utan jag fick hölla på med vad jag ville. Ibland sov människan. Vet ej om han vaknade men tror det då han inte snarkade alls ibland.

Jag höll på nu varje kväll ända till i torsdags. Så till 29:e nov. Sedan kom mensen och fy fan vilket jävla blodbad. Det blir lite svårt de första dagarna då. Jag blödde igenom inatt så lakanet blev blodigt och även madrassen under. Så har nu några dagars uppehåll  men ska sätta igång snart igen med EN OM DAGEN! hahaha

3 veckor i sträck klarade jag iallafall. Och resultatet:
Jo jag hade mycket mindre flytningar. Systemet verkade komma igång.
Snacka om tvångsonani också. Vissa dagar var jag inte alls sugen utan mkt trött men gjorde det ändå. Då kunde det ta aslångt tid. säkert 20 min
Annars är 5 min en bra tid. Efter det brukar det gå.. Måste liksom egga upp mig en stund. Kan vara rätt svårt när man vet att exet ligger bredvis och det är helt avtändande. Det har nog tagit 20 min många gånger när han legat bredvid faktiskt... försöker att tänka på annat men på något sätt kommer tankarna dit och man får börja om lite...nää inte bra.

Jag har slutat tända på människan liksom.

Nu senaste 1,5 v har dock exet sovit i soffan för han tyckte det var för jobbigt att vakna när vibratorn var på.. sedan fick han fan stånd själv...och ville sätta på mig..hahahaha. Han är nämligen fortfarande tänd på mig men jag inte på honom längre..
Senaste gången vi hade sex var nog 6v sedan. Det råkade hända för jag kom hem aspackad..och dum som jag är liksom... Men då visste jag att nej detta är inte bra.. för jag kunde liksom inte kyssa människan det kändes konstigt.... det kändes konstigt att titta på honom , kunde inte kolla i ögonen, var tvungen att blunda.. hela rida-ställningen funkade liksom inte längre... så det fick bli bakifrån.. så slapp man titta eller tänka...men nej ångest nästa dag.. och sedan dess aldrig mer nu. Kände mig också taskig mot honom då han fortfarande känner något liksom..

Så nej ska inte vara taskig,,, måste försöka göra allt här så bra som möjligt medans vi bor ihop..då går livet lättare.

Iallfall så har känslen inte direkt förbättrats... så det gäller att börja gå på gym..

Ska försöka sätta igång nästa vecka. DECEMBER det är månaden helt enkelt...

Nej dags att ta sig ett glas vin istället för ipren denna gång. Denna lördagkväll blir lugn. Har sådan satans värk.. annars hade jag egentligen planer på att gå ut.. dock blir det alltid NEJ en gång i månaden om det råkar vara i starten av MENS - så jävla B. Har barn varannan vecka nämligen så detta är lediga helgen! Exet ska också sitta hemma tydligen.... ajdå.. men vi har 2 tv-apparater så brukar ta varsin..

Ha en bra kväll du som läser detta!
Imorgon kanske jag kan börja med onanin igen. Mitt mål är att klara att göra det när jag har mens också.. EN OM DAGEN, det ska det bli...jojo..

Aborten i början av året gick bra men var deprimerad ett tag, nu separation igen, tänk om man hade haft ett barn nu liksom!

Hej!
Jag orkade aldrig skriva mer om hur det gick med aborten tidigare i år.. mitt liv har varit en berg och dalbana... men på senaste tiden tror jag att banan börjar plana ut sig... det kan nog bli ganska bra nästa år. 2018 är året som jag kanske äntligen förblir rätt stabil..

Efter aborten hade jag ångest ett tag. Kändes som jag var en mördare..kände mig hemsk..

Sen gick det långsamt över när tiden gick. Med tiden glömmer man känslor också faktiskt..de tynar långsamt bort men minnen finns kvar.

Men just minnet av känslan tynar bort. Den blir inte lika stark.

Jag hade iallfall enorma blödningar i en vecka efter aborten. Sen avtog det men för att komma tillbaka vecka 3. Tror inte allt kom ut men då vecka 3 hade jag rikliga blödningar igen och tror allt kom ut.

Var likblek minns jag första veckan. Smärtorna var inte så farliga. Jag har ju i vanliga fall sjuka smärtor vid mens.

Som just nu när jag skriver detta har jag mens och har knaprat ipren för att stå ut. Låg i sängen till kl 15 idag.. sen låg jag lite i soffan och gjorde inget alls.
Funderade på varför just jag har detta..så börjar man söka på nätet, som inte alltid är speciellt bra.

Funderar på om jag har endometrios igen, har tänkte på det förut. Men då är det ju svårt att bli gravid och jag har ju fått 2 barn. Så nej det kanske inte är det.

Hormonrubbningar kanske..

Kanske ska kolla upp det snart. Speciellt efter senaste tiden när jag haft mellanblödningar hela tiden. Kan nästan inte gå utan trosskydd alls på hela månaden. Kanske kan ske 5 dagar på en hel månad.

Då kanske ni undrar hur det är att ha sex? Jag har inte det längre typ...Jag och sambon ska separera nu...så det beror väl på det också... Det var ett gemensamt beslut..

Då kan man verkligen vara glad att jag gjorde den där aborten..shit jag hade suttit i skiten rejält nu annars... fy fan vilket liv det hade vart..

Nää får återkomma och skriva om hur det är att bo ihop fast man gjort slut....

Ofrivillig gravid - ABORT - Har inlett fas 2 hemma just nu...hur ska det gå

Nu var det länge sedan jag skrev.

Jag har mått bättre senaste halvåret. Tvingat mig själv att gå till gymmet och träna för välmåendet och inte för viktnedgång. Inget har hänt med vikten förstås. Men jag har helt enkelt mått bättre psykiskt och det är bra.

Så hände det som inte fick hända....

Jag blev gravid..

Testade mig förra torsdagen och efter några sekunder kissande på stickan såg jag plusset direkt när jag höll den där..
Jag skrek på sambon...barnen var hemma så han fick låtsas att jag hade mens och behövde papper....

Visst hade jag känt på mig att det var så..att jag var gravid..hade sagt det till honom i en veckas tid innan jag tog mig an och göra testet..

Mensen kom ju aldrig , det gick 9 dagar över när jag äntligen insåg..

15 november hade jag sista mensen..
Förra torsdagen var 29:e december liksom.

Ringde till gyn dagen efter och ville ha tid för abort. Fick vänta över 1 v om jag gjorde det hemma och mycket längre om jag ville gör det på sjukhus.

Valde hemma! Igår fredag började jag fas 1. Körde själv till sjukhuset och tog den där tabletten (mifegyne) man ska ta. Den gör så att hormoner slutar administreras till embryot, så att det slutar växa och så småningom dör. Man ska inte göra något inom de närmsta 24 h. Efter 24 h kan man inleda fas 2. Max ska man vänta 48 h tydligen.

Så tanken med den första tabletten är att det ska dö. Sedan måste dock livmodern återgå till det normala och stöta ut all.
Fas 2 är då att stoppa upp massa tabletter med hormon i upp i slidan så långt man kan. Hormoner tas upp direkt genom slidväggarna och administreras lokalt - direkt. Det som händer då är att livmodern börjar spänna sig som vid en förlossning när man ska krysta ut barnet. Den kontraherar och gör så att allt stöts ut - embryot och livmoderslemhinnan. Det som händer mer är också att livmodern i sig minskar ner igen. Den måste ju återgå till normal storlek. Så även om man fått ut embryot och allt innan man ens gör fas 2 måste man ändå få i sig hormonet som ska göra att livmodern återgår till det normala.

Har nämligen läst att vissa kvinnor får ut det innan de ens börjar fas 2.

Iallfall nu för 15 minuter sedan inledde jag fas 2. Då börjar man med att ta värktabletter och inflammationshämmande tabletter (5 st var det; 3 panodil och 2 diklofenak). Efter 30 min - 1h stoppar man sedan upp 4 tabletter cytotec i slidan och lägger sig ner och väntar på att något ska ske. Helst skulle man ligga 1 h efter det så att tabletterna kunde ligga still och inte åka utåt med tyngdkraften.

Snart är det dags att stoppa upp dom. Jag har vart nervös inför detta då jag hört att vissa mått hur dåligt som helst. Fått sjukt ont! Fått sjukt mycket blod.
Om smärtan blir för olidlig har jag även fått med mig oxynorm (morfin-läkemedel) att ta. Låter ju betryggande verkligen! Är det sån smärta man ska få alltså!

Så nu är stunden inne snart....
Barnen tror att jag är lite sjuk bara. Vi får säga det liksom.... jobbigt att ha de runt omkring men det finns inga andra alternativ.


Angående den här graviditetetn då... ni anar inte hur mkt jag grubblat...min sambo vill absolut inte ha barn men någonstans långt inom mig finns drömmen om barn med honom...så jobbigt det blev för mig..
Sambon orkar inte, han är sliten och trött och gammal...vårt förhållande kommer ta slut och jag blir ensamstående isfall..det är ett som är säkert..

Men tänk ett kärleksbarn med den jag älskar nu.. ett fint litet barn..som nu är dött...borta..
Vilka tankar som spunnit runt i mitt huvud non-stop den senaste veckan.
Hormoner som gjort mig ledsen från och till.

Så fort jag såg plusset var jag tvungen att springa in på sovrummet och lägga mig och gråta..det var så hemskt...man vill bli glad när man ser sådan...inte ledsen...

Nu är det snart dags...tiden närmar sig mer och mer...dock är inte sambon hemma än. Vi hade bara en toarulle kvar så han var tvungen att rusa till affären och köpa massor av papper och bindor till mig.

Man få inte ha tampong alls pga infektionsrisken. Det kan bli livmodersinflammation och det är inget att leka med.

Jag inväntar honom , han borde komma inom 10 min . Sen stoppar jag upp dom.. återkommer senare om vad som händer...