Har jobbat häcken av mig senaste året, mer än många klarar av.
Det är nära väggen nu, är låg väldigt ofta. Kan känna mig ledsen rätt ofta nu och gråta i min ensamhet. Att gråta är något jag alltid gjort i min ensamhet. Skäms på något sätt för att visa det. Skäms för att visa mig svag. Det har jag alltid gjort.
Jag måste alltid vara stark utåt sett. Men innerst inne är jag fortfarande vilsen och det har jag varit länge länge...
Valde förstås fel karriär eftersom jag var ännu mer vilsen då..
Börjar iallfall känna mig själv bättre och nu och vet vad jag vill.. Jag är över 30 nu så det är kanske bra att veta något då...
Började skola om mig för 3 år sedan snart och jag börjar se slutet nu...Får hålla på ca ett år till sen blir det lugnare.. Hoppas jag inte bara går in i väggen innan dess.
Det är nämligen så att jag måste jobba samtidigt så jag kan försörja mig själv, tillsammans med mina barn och sambo. Vi har inte råd att jag inte jobbar.... Så jag får jobba 100% och studera 100% och det tar rejält på en...
Har just avslutat 4 kurser och alla är godkända...Nu börjar 3 nya nästa vecka .och sen efter det 2 till..
Måste samtidigt sköta mitt jobb och det är en del gratis övertid där kan jag säga för annars gör jag inget bra jobb..
Jag är en sådan människa att jag måste prestera för att må bra själv...Endast när jag uppnår mina mål mår jag bra...så man kan säga att jag mår dåligt rätt mycket eftersom jag oftast sätter för höga mål...
Och nu till det värsta... jag blev ledsen idag och började gråta lite i min ensamhet när jag tänkte på mina stackars barn som knappt har en mamma kvar...jag jobbar och jobbar och jobbar och ägnar knappt någon tid till de stackars liven...usch vad hemskt jag känner mig...jag är HEMSK!
Dom mår iallfall bra, men dom kunde haft det bättre. Ibland säger min äldsta tjej att hon vill vara med mig, umgås med mig dock..rätt ofta nu...och jag har så lite tid...försöker iaf sitta med henne och prata en stund innan hon lägger sig.. Grejen är den också att jag är ju separerad med barnens pappa och bor med en ny... Så jag har dom bara varannan vecka också så det är så hemskt att jag knappt har tid när det bara är varannan vecka liksom...
Men jag är så stressad hela tiden..har så satans mkt grejer framför mig hela tiden..det tar aldrig slut förrän om ett år ca.. då lättar bördan...
så visst får tänka så att de har snart en bättre mamma....
Jag lägger mig alltid sist och vaknar samma tid som alla andra...sömnbrist är mitt efternamn..
måste jobba och plugga på kvällar.. mest plugga tills ögonen faller ihop...
Min sambo tycker jag också synd om ..för vi umgås knappt..bara sover med varandra..Han får sköta en hel del i hemmet då jag inte hinner det..stackarn får knappt se röken av mig mer än sittandes på en kontorsstol....hemskt..han somnar innan mig jämt...
Men jag älskar honom och han älskar mig och det är huvudsaken att känslorna finns där och ibland har vi fina stunder även om de är sällan...
De veckor vi inte har barnen är jag försjunken i böcker och jobb...så det blir inte att vi kan umgås då heller som många kanske trodde...helgerna är det bästa som finns för att ta ikapp det man ligger efter med...jobba minst 12 h per dag.
Nej nu måste jag fortsätta jobba..var tvungen att skriva av mig...
Känner mig så usel mot mina små fina barn bara....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar