Jag har mått bättre senaste halvåret. Tvingat mig själv att gå till gymmet och träna för välmåendet och inte för viktnedgång. Inget har hänt med vikten förstås. Men jag har helt enkelt mått bättre psykiskt och det är bra.
Så hände det som inte fick hända....
Jag blev gravid..
Testade mig förra torsdagen och efter några sekunder kissande på stickan såg jag plusset direkt när jag höll den där..
Jag skrek på sambon...barnen var hemma så han fick låtsas att jag hade mens och behövde papper....
Visst hade jag känt på mig att det var så..att jag var gravid..hade sagt det till honom i en veckas tid innan jag tog mig an och göra testet..
Mensen kom ju aldrig , det gick 9 dagar över när jag äntligen insåg..
15 november hade jag sista mensen..
Förra torsdagen var 29:e december liksom.
Ringde till gyn dagen efter och ville ha tid för abort. Fick vänta över 1 v om jag gjorde det hemma och mycket längre om jag ville gör det på sjukhus.
Valde hemma! Igår fredag började jag fas 1. Körde själv till sjukhuset och tog den där tabletten (mifegyne) man ska ta. Den gör så att hormoner slutar administreras till embryot, så att det slutar växa och så småningom dör. Man ska inte göra något inom de närmsta 24 h. Efter 24 h kan man inleda fas 2. Max ska man vänta 48 h tydligen.
Så tanken med den första tabletten är att det ska dö. Sedan måste dock livmodern återgå till det normala och stöta ut all.
Fas 2 är då att stoppa upp massa tabletter med hormon i upp i slidan så långt man kan. Hormoner tas upp direkt genom slidväggarna och administreras lokalt - direkt. Det som händer då är att livmodern börjar spänna sig som vid en förlossning när man ska krysta ut barnet. Den kontraherar och gör så att allt stöts ut - embryot och livmoderslemhinnan. Det som händer mer är också att livmodern i sig minskar ner igen. Den måste ju återgå till normal storlek. Så även om man fått ut embryot och allt innan man ens gör fas 2 måste man ändå få i sig hormonet som ska göra att livmodern återgår till det normala.
Har nämligen läst att vissa kvinnor får ut det innan de ens börjar fas 2.
Iallfall nu för 15 minuter sedan inledde jag fas 2. Då börjar man med att ta värktabletter och inflammationshämmande tabletter (5 st var det; 3 panodil och 2 diklofenak). Efter 30 min - 1h stoppar man sedan upp 4 tabletter cytotec i slidan och lägger sig ner och väntar på att något ska ske. Helst skulle man ligga 1 h efter det så att tabletterna kunde ligga still och inte åka utåt med tyngdkraften.
Snart är det dags att stoppa upp dom. Jag har vart nervös inför detta då jag hört att vissa mått hur dåligt som helst. Fått sjukt ont! Fått sjukt mycket blod.
Om smärtan blir för olidlig har jag även fått med mig oxynorm (morfin-läkemedel) att ta. Låter ju betryggande verkligen! Är det sån smärta man ska få alltså!
Så nu är stunden inne snart....
Barnen tror att jag är lite sjuk bara. Vi får säga det liksom.... jobbigt att ha de runt omkring men det finns inga andra alternativ.
Angående den här graviditetetn då... ni anar inte hur mkt jag grubblat...min sambo vill absolut inte ha barn men någonstans långt inom mig finns drömmen om barn med honom...så jobbigt det blev för mig..
Sambon orkar inte, han är sliten och trött och gammal...vårt förhållande kommer ta slut och jag blir ensamstående isfall..det är ett som är säkert..
Men tänk ett kärleksbarn med den jag älskar nu.. ett fint litet barn..som nu är dött...borta..
Vilka tankar som spunnit runt i mitt huvud non-stop den senaste veckan.
Hormoner som gjort mig ledsen från och till.
Så fort jag såg plusset var jag tvungen att springa in på sovrummet och lägga mig och gråta..det var så hemskt...man vill bli glad när man ser sådan...inte ledsen...
Nu är det snart dags...tiden närmar sig mer och mer...dock är inte sambon hemma än. Vi hade bara en toarulle kvar så han var tvungen att rusa till affären och köpa massor av papper och bindor till mig.
Man få inte ha tampong alls pga infektionsrisken. Det kan bli livmodersinflammation och det är inget att leka med.
Jag inväntar honom , han borde komma inom 10 min . Sen stoppar jag upp dom.. återkommer senare om vad som händer...
