Tröttheten består ! Sjuk trötthet utmattning

Spelar ingen roll hur mkt jag försöker sova eller inte sova. Jag är extremt trött och utmattad varje dag.   Sover dåligt iof men jag har testat och sova olika antal timmar allt från 8,9,10,11,12 och inget gör skillnad.
Behöver sova nästan hela tiden känns det som eller vila åtminstone . Min kropp orkat inget.

Gynekologen jag var hos var inge vidare. Inte via vårdcentralen så kanske inte var det bästa. Tog inte ens blodprov utan kollade bara med ultraljud efter något som kanske skulle se onormalt ut samt tog cellprov. Tyckte sedan att jag skulle börja med hormonspiral för då minskar smärtor och blödningar.
Spelade ingen roll att jag sa att jag har svårt för hormoner och har provat både p-piller, minipiller och kopparspiral. Fick problem varje gång. Blödningar konstant i nästan 2 mån , oregelbundna blödningar och aggressivt humör och allmänt konstig i humöret mot andra, blod i floder och konstant en månad så småningom med kopparspiralen, tog ut den snabbt. Fick systor med minipiller. Vattensystem dom sprack med olidliga smärtor. Var arg och ledsen för det mesta. Mitt humör var ut balans.

Funkar ju inte liksom!

Jag kommer inte hämta ut mitt recept på hormonspiral kan jag säga.

Beställde istället tid hos vårdcentralen.
Var där igår nu och tog tester. Hade relativt lågt Hb-värde , blodvärde alltså. 120. Kan orsaka en del av tröttheten. Och snacks om lågt blodtryck och låg puls, som att jag är sjukt vältränat vilket jag inte är. 111-53 i blodtryck och 59 i puls mitt på eftermiddagen efter att ha stressat till vårdcentralen för att komma i tid. För min del är det lågt!

Men jag insisterade att vi skulle ta blodprov och kolla sköldkörtelhormon. Vilket gjordes. Jag funderar på hypotyreos. Låg ämnesomsättning , viktuppgång , frusenenhet, trötthet , huvudvärk, extremt torr hud, stripigt dött hår etc etc . Alla dessa symtom har jag.

Funderade också på utmattningssyndrom men då ska man ju ha högt blodtryck bl.a så det kan inte va det.
Har ju mål och visioner för framtiden också! Vill saker men orkar inte. Så jag är inte deprimerad igen!

Kan det verkligen fortfarande bero på utsättningen av Sertralin. Har svårt att tro det!

Har inatt sovit 11h men vaknar förstår minst 10 ggr under denna period. Ont i magen har jag konstant. Glömde förstås skriva det symptomet. Ständigt ont i magen. Som kram lite! Ibland mensvärkaktigt också. Tror det är fler saker ibland. Men krampsmärtan består.

En solig dag som denna är jag trött å trött och ligger å vilar mig mest. Måste försöka samla energi tills ikväll då jag å sambon tänkte göra någon aktivitet . Puh!

Sluta med Sertralin SSRI-preparat - vilket helvete - diarré, smärtor, utmattning, illamående

Alltså det måste vara pga att jag slutat med Sertralin som jag fått dessa sjuka biverkningar..

Börjar dock fundera på om jag har något annat problem..

I tisdags fick jag mensen och fy fan ren ut sagt vad jag blödde...har aldrig blött ner mig så många gånger. Något stod inte rätt till. Stora feta klumpar koagulerat blod kom ut. Som en hel hand full liksom med klumpar..

Sen rann det liksom ut... Rann i toan så fort jag satt där.. Rann på golvet igenom bindan eftersom den redan var full..blodfläckar på golv och i byxor..

Gick upp hela tiden på natten till onsdagen och nästa natt också.. Var totalt sänkt av utmattning också..

Samtidigt mådde jag så jäkla dåligt...som att jag kände för att döö... Tungt att andas på nåt sätt..utmattad till tusen..orkade inget annat än att ligga. sjukanmälde mig från jobbet ... gick inte nåt annat...
Att lämna barn på skola och förskola tog ut mig totalt..gick hem och la mig och däckade direkt..

Smärtan var konstant i magen också..så jävla jobbigt..
Kan inte bara vart mensen...för det har fortsatt efter det..har så jävla ont i magen hela tiden.
Idag är mensen slut nämligen , nu är det bara flytningar som jag har konstant också..

Igår var den typ slut.

Har haft konstant ont i magen i 2 dygn nu..igår hade jag så ont att jag hoppade upp och ner i sängen..tål inte smärta så bra kan man säga... men om jag typ rör på mig, skakar eller hoppar eller gör något konstigt..skakar ben, kropp etc så känns det bättre...vet inte varför.. men jag gissar att man fokuserar på nåt annat än smärtan då..

Sitter här just nu med en molande värk i magen, lite kramplikande..
Igår och i förrgår hade jag diarré konstant.
Åt frukost igår och gick på toa direkt..sen mådde jag så illa resten av dagen att det inte gick att äta och så sprang jag på toa av och till. Låg i sängen hela dagen igår.. var så trött också...
ingen energi alls.. men blev tvungen att äta nåt på kvällen sen..
idag har jag inte vattendiarré längre...var mer fast imorse iaf.

har ätit frukost än så länge..

Det måste vara utsättningssymptom från att jag slutat med Sertralin. Det kan inte bara varit mensen..

Det måste vara 2 i 1.

Jag har dock funderat på om jag har endometrios eller myom...

Har beställt tid hos gyn och ska dit nu i veckan... hoppas få svar direkt på det isf.

Snacka om trist dag igår..barnen var hos sin pappa sådan tur var..  hade inte vart kul för dom alltså..

Men själv hade jag å sambon tänk göra nåt kul men nej då..jag var som död sill! Lealös sladdrig trött och utmattad och smärtor.

Men tisdagen tog verkligen musten ur mig. Jag kände på kvällen där att jag bara ville döö alltså...för så som jag hade det då var ju ingen mening att ha det..trodde jag skulle dö av smärtor och utmattning och problem..kunde inte sova fast jag var totalutmattad för att jag hade så ont och så mkt blod och blod och blod hela tiden.

Innan jag la mig gjorde jag nåt dumt, jag knaprade lite på en setralin tablett... och banne  mig började jag må bättre nästa dag och på torsdagen kunde jag jobba igen som vanligt..men sen till fredag kväll blev jag totalsänkt igen och igår lördag kaosartat med smärtor och utmattning...

Måste bara vara att jag hamnade i samma situation igen efter att kroppen inte fick sertralin. För om man funderar så slutade jag ju på torsdagen och  4 dagar senare var det som ett helvete.. sen knaprade jag lite på ett hörn på tabletten. Tog ca 25 g, på tisdag kväll. Ca 4 dagar senare började helvetet igen..

Idag är det bättre än igår iaf.. men denna värk i magen är extremt jobbig... Orkar liksom inte göra mkt. måste ligga mkt i sängen...måste lägga mig nu faktiskt...det börjar bli riktigt jobbigt nu..kommer liksom i vågor mer eller mindre smärta..

Slutat med Sertralin tvärt - 2016 - biverkningar

Hej!
Ligger här med svullna röda ögon då jag gråtit av någon anledning. Tror känslor kanske kommit tillbaka.
Förra torsdagen (5 dagar sedan) glömde jag ta mitt piller och nästa dag kände jag mig helskum. Så jäkla yr i huvet så det kändes som när man druckit alkohol liksom.
Va fan är detta gick jag runt och tänkte tills jag kom på att ja just det jag tog aldrig det där pillret igår. Det är biverkningar!
Var helt konstig , som full helt enkelt. Jag åt 50 mg men hade 100 mg som jag delar på å ätit halva ganska länge. Ogillar på nåt sätt medicin, känns inte naturligt, känns inte bra. Ville inte va för påverkad.
Men ok det som hände när jag åt sertralin var att jag blev avtrubbad och kunde leva som vanligt utan att känna allt jobbigt. Dock tappade jag sexlusten helt efter ett tag. Det skedde i år så det är en Av anledningarna till att jag slutade så tvärt,

Jag å sambon har inte direkt haft det då bra senaste tiden dvs i år. Ingen känsel , knappt några känslor, ingen saknad, bara som en robot dom gör å gör dagliga sysslorna. Det har vart jag.

Så jag satt där dagen efter å tänkte nu skiter jag i å ta nästa oxå. Jag slutar NU! Sa inget till sambon förrän på lördag kväll sen, att jag mår helmysko. Yr i bollen, svettas floder ibland, fryser ibland, tröttare å segare , orkade knappt cykla hem från jobbet igår! Var som en tom konstig boll med luft i som slutat studsa !

Lite illamående har jag oxå vart! Och bara när jag typ rör mig blir jag ännu yrare, heljobbigt!

Nåt positivt är dock att nu kände jag nåt, känslor ! Kändes jobbigt livet , hemskt å orättvist och slitsamt å allt jag gör känns som jag bli utnyttjad på. Folk har utnyttjat mig! Jag sliter å sliter. Jag är en hemsk mamma oxå som inte ägnar då mkt tid till barnen utan försökt jobba in pengar bara för att klara tillvaron. Inte köpt kläder till mig själv på flera år. Går i gamla slitna saker . Iof har köpt några begagnade saker på tradera.
Haft så svårt att få ekonomin att gå ihop till jag fick 100% jobb å en hel lön iaf i år. Dock får jag slits mer och är extremt trött!
Orkar liksom inte så mkt som jag vill,
Synd om stackars barnen å sambon. Jag är en rätt dålig person. Men jag väntar å ser nu å väntar på fler känslor och ett normalt liv igen.
Har läst att det kan ta veckor till månader å för somliga år innan Man känner sig helt återställd!
Får se vecka för vecka nu vad som blir.
Får se om sexlusten kommer snart å om vi kommer ha sex snart?
Ska ligga i sängen och vila nu, mår inte bra alls!

Botten nåddes 2015, tog medicin och nu på väg uppåt igen

Alltså, jag har funderat ett tag nu och det kan nog vara så att jag är bipolär.

Det är tredje gången jag käkar antidepressiva men jag vet egentligen inte om det är rätt medicin för mig eftersom jag hela tiden faller tillbaka i botten.

Alltså jag var nog i botten sommaren 2015...vilket sammanbrott jag fick..
Jag fick utbrott och var som helt galen, besatt av något...
mådde så jäkla dåligt  och ingen förstod mig,


Det går inte heller förklara vad det är liksom. Det bara känns, KÄNNS i kroppen liksom, konstigt...man blir konstig.
Jag vet att det är hormonbalansen som inte stämmer, som påverkar min hjärna....

Jag var i alla fall inte mig själv...jag var låg och funderade på hur man på bästa sätt kunde dö utan smärta...
Men det gick liksom inte....jag var i skedet där jag inte kunde överge mina barn, inte göra så som mamma försökte göra när hon försökte ta livet av mig och jag hittade henne på golvet halvdöd...

Känslan man får då och går i 6:an liksom.... mamma vill dö ifrån en...

Nää så får inte mina barn känna...så jag tog mig ändå samman av och till..men funderade ändå på det då och då,,

Det gick så jäkla upp å ner som i vågor...ena stunden ville jag dö och andra stunden kunde jag inte göra det för mina barn skull.
Jag kan bara inte ge upp för dom...mina fina... Dom kommer jag ju ha resten av livet liksom..
Jag kommer aldrig mer vara ensam faktiskt för jag har ju min älskade barn.

De kommer ju alltid finnas där om jag finns för dom...Jag ska finnas för dom och krama och trösta dom när dom behöver det..bara finnas där....

Iallfall så såg mina barn ett hemskt hemskt utbrott en dag..jag var inte mig själv..jag kastade saker och skrek som besatt..Har ångest för det...så himla hemskt...
Det var för att inte sambon förstod mig och hur dåligt jag mådde utan klagade på något...och övergav mig...jag ville bara allt av mest i hela världen ha tröst och närhet...att någon fanns där i min mörka stund..
vill inte ha ord, inget prat...någon som försöker sätta emot, säga emot att NÄÄ så är det inte och du är bara negativ etc etc... Bara tystnad och närhet...
Hur svårt är det att förstå..jag har sagt det så många gånger...

I alla fall gick det inte så jag kastade tilslut en stor grej mot min sambo som träffade honom några mm från ögat....om inte änglarna hade varit där och överakat det hela hade han väl varit blind idag...

Gissa om jag har ångest och HADE ångest. Stort blåmärke hade han...och ONT.
Alltså vad är det som händer med mig ibland liksom..

Vad är fel på mig?

Från den dagen skulle vi GÖRA SLUT. det funkade inte längre..allt var kaos..jag ville bara dÖ DÖ DÖ..
Åh så jag ville dö och försvinna från allt...

Nää vill inte prata om det mer..vi redde ut allt tillslut..jag tog kontakt med vården...fick prata med någon tillslut och började ta medicin igen...antidepressiva....

Och det äter jag nu med förstås, ett halvår senare...
Dock har det ändå gått lite upp å ner..

Men måste säga att det känns ändå bättre än för 6 mån sedan så det går nog åt rätt håll..
Ska nu börja prata med en psykolog. Ska dit nu i veckan så får vi se vad som händer härnäst...