Senaste tiden har jag helt enkelt mått skit. Har inte orkat skriva. Det är så när man mår så jäkla kasst.
Julen blev jobbig... jag bor med mitt ex och barnen liksom..hur lätt är det tror ni?
Han hotar med att slänga ut mig om jag inte sköter mig. Sen säger han att nej jag menade inte det jag sa.. men hur ska jag veta vad han menar och inte menar. Jag mår skitdåligt när han säger så..jag är en slav..känner mig som en slav..jag är beroende av honom. Jag är liksom beroende av någon.
Känns så jäkla jobbigt..jag har ännu inte fått någon fast tjänst så jag måste bo här tills dess...har vart på intervjuer men jag har inte haft något go..något driv enligt dom sedan när jag frågat varför det inte blev något...
Nää jag måste väl ärligt säga att det beror väl på min depression..den lyser väl igenom..jag försöker mitt bästa verkligen..så gott jag kan..vad mer kan jag göra..jag har gett allt på min sista intervju nu..
försökt vara glad och framåt...
Men hur vet jag hur dom tolkar mig..
Jag var tvungen att dubbla min anti-depressiva dos i början av decemer. Den här separationsgrejen slog så hårt på mig att jag kände för att försvinna..jag visste inte vad jag skulle ta vägen..han ville ju kasta ut mig..och då skulle jag hamna på gatan och inte få se mina barn mer liksom..
Då kändes liksom att jag kan ju lika gärna dö om han kastar ut mig...frysa ihjäl i snön eller nåt..
men så blev det såklart inte för han sa att han ville ju ha en mamma till barnen..så han ångrade sig och lät mig bo här tills jag skaffar ett jobb. men det är prio ett nu..
Jag bara försöker och försöker...Jag hoppas nu hoppas hoppas att jag får detta senaste..det är min chansmot ett bra liv.
Jag måste komma ifrån den här människan..den här negativa miljön som sänker mig...allt här är dåligt..negativ...jobbigt..
Man kan inte må bra i denna lägenhet...detgår inte...
Otroligt jobbigt liv just nu,..
Om bara något kunde lösa sig snart..
Snälla någon be för mig..hjälp mig! Jag behöver ett jobb så jag kommer härifrång och kan börja om på nytt...jag kommer vara en bra mamma...
jag är så glad att jag har 2 fina barn..detär dom jag lever för ju..om dom inte funnits hade det inte funnits nåt att leva för ju..sååå fina små barn...jag kommer göra allt för att dom ska få det bättre än vad jag har haft det...
Min uppväxt var så jäkla kass. Jag är så jävla förbannad å arg på mina föräldrar..fy fan...
Jag behövde för helvete kärlek och omtänksamhet...behöde stöd,någon som lyssnade och brydde sig.. sa att jag dög, sa att jag var bra på något...hallå? Varför sa ingen det?
Jag blev istället någon som söp mig dyngrak och betedde mig som ett psyko för då fick jag uppmärksamhet...hallå jag behövde ju något annat!!!
Jag snattade och höll på.. hela min garderob var snodd.. var annars skulle jag få kläder ifrån.. fick inget hemifrån...och ingen fattade något heller..vet inte vad dom tänkte med....
Men det var ju en styvmamma så vad fan brydde hon sig..hon hatade mig..hon sket totalt i mig. och pappa var aldrig hemma.. Min riktiga mamma var psykiskt sjuk och söp hej vilt så henne kunde jag inte heller bo hos, jag trodde hon var alkoholist men neej hon sa att hon inte var det även om hon drack jämt...tyvärr..livet var skit.
Jaja nog om det...
Jag måste nog lägga mig snart...mitt hemska ex ligger och snarkar.. det är så satans jobbigt att behöva sova i samma säng...är så trött på det..han bryr sig inte..han skiter totalt i det..han kan gärna utnyttja mig för sex också..det har han sagt..men fy fan heller....
Han sa kom igen ju vi kan ju ha sex, det betyder inget..det blir inget för det...sex och inga känslor liksom..NEJ tack fan heller...han är ju helt dum i huvudet...
Nej som sagt jag orkar inte skriva mer...
Jag hoppas bara att detta år 2013 ska vara mitt turår..min väg tillbaka...
Kom igen nu! Det är min tur att må bra och få ha det bra!
